Det finns nåt som heter vulkanvinter och är långt värre än en kall och sen vår som i år, det. Det är nämligen lika hemskt som namnet antyder – extremt kall vintern och den efterföljande sommaren blir svinkall. Orsaken är vulkanisk aska och svaveldioxid i atmosfären efter ett större vulkanutbrott, som effektivt gör att solens värmande strålar inte når jorden, utan reflekteras tillbaka ut i rymden. Effekten blir missväxt och svält och flera svältkatastrofer i historien kan kopplas till vulkanutbrott och kyligare temperatur. Hör bara:

* Det var en svår svält i Europa åren 1315-1317, som kan kopplas till ett vulkanutbrott i vulkanen Kaharoa på Nya Zeeland 5 år före svältkatastrofen. På den tiden fanns små möjligheter att koppla svälten till vulkanutbrott, så jag förmodar att prästerskapet tog chansen att predika synder och Guds straff. Och stärka sin makt över folk.

* År 1600 fick Huaynaputina i Peru ett utbrott, som orsakade Rysslands värsta kända hungersnöd åren 1600 -1603. Man vet att Schweiz och Balticum hade extremt kalla vintrar de åren. Vinskörden var sen i Frankrike år 1601 och kollapsade i Tyskland och Peru.

* Och så har vi svältkatastroferna efter den isländska vulkanen Lakis utbrott 1783 då temperaturen sjönk med 1 grad över hela norra Europa och snön låg kvar i England till en bit in i juni 1784. Mer om den finns på bloggen den 13 mars.

* År 1815 hade vulkanen Mount Tambora i Indonesien utbrott och i USA hade man frost och snö i juni. Det året kallas där för året utan sommar (!).

* År 1883 var det Krakatau, som orsakade svinkalla vintrar under de 5 kommande åren. Mer om den kan läsa på bloggen nedan den 23.3

* Pinatubo på Filippinerna hade utbrott 1991 och effekten av det kallare klimatet under noteras upp till 3 år efter utbrotttet.

* Men riktigt jävligt kan det bli om en supervulkan får ett utbrott och ett sådant var utbrottet i vulkanen Toba på Sumatra i Indonesien för så där 70-75 000 år sedan. Det var ett utbrott, det! Mängder av svavel orsakande en avskogning av hela Sydostasien och kylde hela jorden med minst 1 grad. Vissa forskare hävdar att utbrottet gav en omedelbar återgång till en istid och därmed en massdöd av mängder med arter. Många menar att en så dramatisk händelse med ett så stort tryck från omgivningen i ett kvarvarande liten population ger mutationer möjlighet att slå igenom och att arter både skapas och differentieras därefter. Så skedde med människan under just den tiden. Men det här är teorier.

Men en teori är det inte att det var ca 1 km istäcke över Mellansverige för 10 000 år sedan och att det är högst troligt att en ny istid kommer någon gång. En effekt som diskuteras av klimatförändringarna är att det ska bli kallare nära polerna och varmare vid ekvatorn. Då är vi där – istid – och norra Europas befolkning kommer att bli klimatflyktingar.

Och lika säkert är att supervulkaner kommer att eruptera även i framtiden med stora effekter som följd. Närmast på tur tror man att Yellowstones vulkan är.

Så deppa inte över den sena våren – det kan bli mycket värre….

Och frågan kvarstår – finns det ett samband mellan denna kalla vår och Eyjafjallajökuls utbrott 2010? 

Kanske Eyjafjallajökuls utbrott i alla fall. Jämför den här bilden

tagen på Öland nu i dagarna med den här bilden

som är Munchs Skriet och tros visa röd solnedgång efter Krakataus utbrott, se nedan. 

Kanske beror den kalla våren inte bara på jetströmmen, utan på Eyjafjallajökuls utbrott 2010 i alla fall. Det skulle kännas bättre, för det är ju övergående. Och det är ju inte klimatförändringarna....

PS. Månen hade en rödaktig ring runt sig igår. Normalt?

Nej, min teori om Eyjafjallajökuls utbrott som förklaring till den kalla våren håller nog inte. Den anses bero på en envis jetström, som blivit långsammare och skälet till det är – gissa – klimatförändringarna (!). Trist, kändes mer greppbart med Eyjafjallajökul.

Jetströmmar löper runt jorden och den vi påverkas av kallas den norra jetströmmen eller polarjetströmmen. Den liksom meandrar från väster till öster och påverkar högtryck och lågtryck och den tycks påverkad av de krympande polarisarna. Så här är det: eftersom polarisarna minskar tar det öppna mörka havet upp betydligt mer solenergi än förr, vilket får till följd att höstarna blir varmare än tidigare. Temperaturökningen i Arktis går därmed snabbare än på andra håll, vilket gör att skillnaden mellan kylan i norr och värmen i söder blir mindre. Polarjetströmmen, som går en mil upp i skyn drivs tydligen, om jag förstår detta rätt, av denna temperaturskillnad och när den blir mindre så saktas hastigheten av. Samtidigt blir krökarna större. Norr om krökarna hålls den kalla luften kvar och just nu ligger Sverige norr om en krök, som inte alls vill flytta på sig.

Och eftersom allt mer is smälter i Arktis så påverkas vi av detta och det är inget som kommer att ändras, snarare förstärkas. Vill det sig riktigt illa blir vi fast bakom en krök – hur kallt blir det då? Nästa istid?

Det kändes bättre med en vulkanförklaring…

Bilden är från en vädersituation i juli 2010, men den visar ungefär vad det handlar om.

År 1883 hade vulkanen Krakatau i havet mellan Sumatra och Java ett enormt stort utbrott. Det kom att påverka klimatet och himlen under flera år framöver med bland annat röda solnedgångar som den Edvard Munch avbildade i sina fyra konstverk Skriet tio år senare, se förra bloggen.

Krakatau ligger, precis som Island, mellan två kontinentalplattor – i detta fall den Eurasiska plattan och den Indoeuropeiska plattan. Indonesien, som Krakatau tillhör, är faktiskt det land som har flest aktiva vulkaner i världen – ca 150 stycken. 

Utbrottet 1883 finns väl dokumenterat. Den 20 maj 1883 började det komma ånga från den nordligaste av Krakataus tre vulkankäglor. Det steg upp en askapelare  till en höjd av 6 km och explosioner kunde höras i Jakarta, 160 km bort. Så lugnade det ner sig.

Den 16 juni började det igen med höga explosioner och tjock svart rök, som täckte öarna. Utbrottets häftighet orsakade ovanligt höga tidvatten i närheten. Jordskalv kunde kännas på Java och stora massor av pimpsten rapporterades av skepp i Indiska oceanen.

Aktiviteten fortsatte under  augusti och nådde sitt klimax mellan den 26 och 27. Den 26 augusti kunde man se ett svart 27 kilometer högt askmoln och explosioner kunde höras var tionde minut. Skepp inom 20 kilometer från vulkanen rapporterade att aska och bitar av het pimpsten landade på däck. En liten tsunami nådde Javas och Sumatras kuster 40 kilometer bort. Den 27 augusti inträffade fyra enorma explosioner klockan 5.30, 6.44, 10.02 och 10.41 lokal tid. Explosionerna var så kraftiga att de hördes 350 mil bort i Perth på Australiens sydvästra kust, på Ceylon 480 mil bort och i hela södra Asien. Det här är det högsta ljud, som har funnits under historisk tid. Tryckvågen var så kraftig att den spräckte trumhinnorna på sjömän ombord på skepp i Sundasundet nordost om utbrottet. Den spreds med en hastighet av 1 086 km/timmen och tog sig sju gånger runt jorden och kunde registreras upp till fem dagar efter explosionen. Askan nådde upp till en höjd av 80 kilometer, stora block slängdes upp 50 km i luften och varje explosion åtföljdes av mycket stora tsunamis, troligen mellan 30-40 meter höga. Det finns en skala för vulkanutbrott, en skala som slutar på 8 och Krakataus utbrott hade värdet 6, ett av de största vi känner till.

Utbrottet hade naturligtvis förödande konsekvenser för regionen. Själva utbrottet och de efterföljande tsunamis dödade massor av folk på Sumatra och Java. Den officiella dödssiffran var 36 417, men vissa källor uppskattade antalet döda till 120 000 eller fler. Det finns rapporter om grupper av människoskelett på flottar av vulkanisk pimpsten, som flutit tvärsöver Indiska oceanen och spolats upp längs Afrikas östkust upp till ett år efter utbrottet. En del mark på Java återbefolkades aldrig, utan återgick istället till djungel och är nu en del av Ujung Kulon nationalpark.

När utbrottet var över fanns inte ön Krakatau längre. Den hade blivit en caldera. En caldera ser ut som en jättekrater, men är egentligen en jättegrop efter att magmakammaren tömts så fullständigt att vulkanens tak störtat in och bara lämnat kvar några sidorester. En caldera är stor – minst 1 km bred. Ön Santorini och öarna runt omkring är en caldera. Vid det utbrottet försvann den stora staden Atlantis enligt myten. Vid Krakataus kollaps spreds mängder med material ut i havet ikring och så långt bort som 4 mil. Material tros ha färdats på superheta ångkuddar. Så småningom steg en liten ny Krakatau – Anak Krakatau – upp ur havet och den växer sig nu allt större för varje år. Området finns på Unescos världsarvslista och är mycket vulkaniskt aktivt.

Under året efter utbrottet föll genomsnittstemperaturerna i världen med upp till 1,2 °C och vädret fortsatte att vara kaotiska i åratal. Utbrottet spred stora mängder svaveldioxid (SO2) till stratosfären över hela jorden. Följden blev att solljuset reflekterades bort i högre grad än vanligt och hela jorden kyldes ner. Även askan dämpade solinstrålningen. (Jämför utbrottet 1783 på Island, som jag skrev om den 13 mars.) Utbrottet förmörkade himlen under åratal efteråt och gav upphov till spektakulära röda solnedgångar över hela världen, sådana som avbildas på Munchs målningar Skriet. En blå måne kunde ses under två år efter utbrottet liksom en ring runt solen och ett lila ljus under gryning och skymning.

Varför nu allt detta om vulkaner? Jo, förutom att de fascinerar mig så är frågan – kan det vara effekter av utbrottet på Island 2010, då Eyjafjallajökul erupterade, som är orsaken till denna hiskligt kalla vår? Det utbrottet hade en 4:a på VEI-skalan och spred aska och svaveldioxid till stratosfären. Kanske..

Det finns något som heter vulkanvinter.. Och supervulkaner, riktigt skrämmande… Återkommer om det.

Edvard Munchs bild Skriet är världsberömd. Men egentligen finns det fyra stycken Skriet. Munch gjorde konstverken 1893 och tre av dom finns i Oslo på olika muséer. Den fjärde, i pastell,  ägdes länge av sonen till en vän till konstnären, men förra året såldes den. Det var Sotheby´s i New York som fick uppdraget. Målningen värderades till ca en halv miljard, men auktionen slog alla rekord – den såldes för 107 miljoner dollar, då mer än 800 miljoner kronor!! Vem köparen är vet jag inte, men visst är det vansinne att en del människor har så mycket pengar.

Så här ser den ut:

Det finns en intressant teori vad Skriet egentligen visar. Munch skrev senare: ”Jag gick längs vägen med två vänner - så gick solen ned - himlen blev plötsligt blodröd - jag stannade, lutade mig mot staketet utmattad - över den blåsvarta fjorden och staden låg blod och eldtungor - mina vänner gick vidare och jag stod där darrande av rädsla - och jag kände hur ett högljutt, ändlöst skri genomträngde naturen.”

Det var nämligen så att vulkanen Krakatau hade haft utbrott år 1883 och en av effekterna var blodröda solnedgångar världen över under många år därefter. Var det en sån Munch såg? Det finns andra konstnären från de åren, som avbildat dessa solnedgångar och där man vet att det är effekter av Krakatau man ser.

Utbrottet var enormt och mer om det kommer om några dagar…

PS. Enligt annan uppgift än den första jag fann lär tavlan ha gått för 119,9 miljoner dollar och den trolige köparen är en amerikansk riskkapitalist vid namn Leon Black. Eller möjligen kungafamiljen i Qatar....

PPS. Så här ligger det till: tavlan såldes för 107 miljoner dollar, men med Sotheby´s lilla nätta provision blev summan att betala för köparen 119 922 500 dollar. Och det lutar åt Qatar. 

Lyssnar på Simon and Garfunkel och inser att deras låtar och texter håller bra även idag. 

Ibland blir man fundersam över vilka historiekunskaper man fått. Vem har läst om det enorma vulkanutbrottet på Island 1783 och dess förödande konsekvenser över hela jorden till exempel? Inte jag i alla fall. Man räknar med att utbrottet, de efterföljande klimatförändringarna och därmed svälten dödade 6 miljoner människor globalt sett. Alla kontinenter drabbades.

Mitt första inlägg på bloggen handlade om vulkanutbrottet i Laki, men sedan dess har jag tagit reda på lite mer – och det förskräcker!! Laki och grannen Grímsvötn hade utbrott under 2 år från juni 1783. Vulkanerna delar magmakammare och Grímvötn är en av Islands mest aktiva vulkaner, senaste utbrottet var i maj 2011.

Vulkanutbrott blir tydligen extra besvärliga om vatten blandas med magman och så var det i detta fallet. Då blir det mer fint sediment och mer gaser. Eyjafjallajökul-utbrottet var ett sånt. Ni minns säkert att utbrottet för två år sedan stängde flygtrafiken totalt i Europa eftersom gas- och sedimentmolnet innehöll små små glasnålar, som riskerade att förstöra flygmotorerna. 

Åter till Laki. Den 8 juni 1783 startade utbrottet, men inte i en vulkankrater, utan i 130 stycken utmed en lång spricka - samtidigt! Lakisprickan ligger i det sydöstra hörnet av Island – precis på den mittatlantiska ryggen, den spricka som gör att Europa och Amerika långsamt glider ifrån varandra. Den ligger mitt emellan Myvatnjökul och Vatnajökul. Lakis utbrott fortsatte i 8 månader medans Grímsvötn, som började lite senare än Lakis, höll på en bra bit in i 1785.

Utbrottet blev häftigt. Lavan sprutade upp till 1400 meters höjd och lavafloden förödde samhällen ikring. Den rann 7 mil och det berättas hur prästen Jón Steingrímsson höll en mässa den 20 juli, som stoppade lavaströmmen precis vid kyrkväggen. Samhället intill, Kirjubaerklaustur, förstördes.

Efter lavafödet kom sand och gas. Jorden täcktes av ett tjockt lager giftig aska. Molnet blåste mot öster och gick in över södra Norge, vidare över Tyskland, Frankrike och England. I England kallades sommaren 1783 för sandsommaren, för allt var täckt med den vulkaniska asksanden. Gasmolnen var förödande – de innehöll svaveldioxid och vätefluorid. Svaveldioxiden löstes till svavelsyra och fluor är extremt giftigt i stora doser. Den växtlighet svaveldioxiden inte brände bort förgiftade fluoret. Ungefär en fjärdedel av Islands befolkning dog av förgiftning eller svält - ca 10 000 personer. Uppe mot 80 % av alla boskap dog och man räknade ut att av Islands 37 000 hästar fanns 8 600 kvar åren efter katastrofen, varav 3  000 ston, man får förmoda att de flesta av dom bodde på norra delen av ön.

Det mörka tjocka gas- och askmolnet nådde Prag den 17 juni, Paris den 20 och England den 23 juni. Det var tjockt, tätt och tungt och gjorde det omöjligt att ge sig ut med båtar. Solen syntes som ett blodrött klot, knapp skönjbar genom tjockan. Naturligtvis trodde man att domedagen var kommen. Att inandas tjockan var livsfarligt och det sägs att 23 000 personer dog av förgiftning bara i England. Där låg molnet kvar under en hel månad.

I utbrottets spår följde en förfärlig svält under flera år, inte bara på Island, utan även i stora delar av Europa, i norra Afrika, Amerika och Indien.

Utbrotten orsakade nämligen stora klimatförändringar. Vintern som följde blev extremt kall i Europa och Amerika. I England låg snön kvar in i juni år 1784. Där dog ca 8 000 av kölden och på våren fick man enorma översvämningar. Sedan följde torka i Europa under flera år och dessutom häftiga skyfall med hagel stora som knytnävar, så stora att boskap slogs ihjäl. Den lilla gröda man hade fått upp slogs sönder av hagelstormarna. Man påstår att den svält som följde var den utlösande faktorn för Franska revolutionen år 1789. I Amerika var den vintern 1784 så kall att Mexikanska Golfen frös. Munsunregnen över Afrika och Indien uteblev och i Egypten dog en sjättedel av befolkningen under år 1784 på grund av den svält som följde. Nilens vattennivå var rekordlåg. Beräkningarna säger alltså att 6 miljoner människor dog som följd av utbrottet på Island 1783-1785.

Och om allt detta inte ett ord i historieböckerna – eller sov jag under den lektionen? Visst hade väl historien blivit mer levande om Laki funnits med som förklaring till Franska revolutionen. Insikten att detta kan ske igen förskräcker – och vad gör vi då? Hur vågar islänningarna bo på denna vilda ö där det skakar och mullrar i jorden mest varje år? Facinerande i och för sig, men samtidigt mycket skrämmande. Mot vissa naturfenomen står vi oss slätt.

Bilderna är från Eyjafjallajökuls utbrott 2010. Bilderna blir större om du klickar på dom.

Mars är årets västa månad tycker jag - full av besvikelser. Egentligen vet man att det är en vintermånad, men ljuset säger något annat - ett löfte om vår. Och så kommer förhoppningarna på lite värme bara på skam - marsgaisten viner. Jag tror inte vi haft en så lång nattkall period unedr hela vintern som nu. De gäss som rapporterades runt Tåkern i början av månaden har vi inte sett här än. 5 frusna sångsvanar har jag sett, men nu är de inte kvar. Usch för mars!!!!