Alla inlägg under november 2019

Av Gudrun Lindvall - 28 november 2019 17:39

Hört du talas om Carolina Benedicks-Bruce? Nej, trodde väl det.

Så här hittade jag henne, totalt okänd även för mig. 

Waldemarsudde hade en konstutställning i somras med konstnärer, som på ett eller annat sätt varit knutna till konstnärskolonin i Grez-sur-Loing i Frankrike under 1880/90-talen. Här samlade många konstnärer, den mest kända idag är säkert Carl Larsson. Det var här han mötte sin blivande fru Karin och här föddes det första barnet. Här fanns även Bruno Liljefors, Karl Nordström och Julia Beck med flera. Ljuset lär ha varit speciellt och i byn fanns även en anglosaxisk konstnärskoloni. Fortfarande finns det stipendier att söka för att vistas här.

Men.. det var inte det det skulle handla om, utan om Carolina Benedicks-Bruce.  

Det var en verkligt betagande utställning och helt plötsligt stod man framför den här:


                      


En förtjusande skulptur i gips, så fin i detaljer och uttryck, gjord av en för mig totalt okänd konstnär – Carolina Benedicks-Bruce. Never heard of! 

Vem var då denna Carolina? Jo, hon var född 1856 i Stockholm i en rik familj – man ägde Gysinge bruk. I familjen fanns flera konstnärer, så en konstnärsutbildning för Carolina var given. Hon antogs som den tredje kvinnan någonsin i bildhuggarklassen på Kungliga Akademien för de fria konsterna år 1881. Två år senare begav hon sig, som alla andra med konstnärliga ambitioner och pengar, till Frankrike tillsammans med bla Hilma af Klint. Det var Paris och Grez-sur-Loing som gällde. Hon studerade för framstående skulptörer och i Paris ställde hon ut skulpturen Kain flyende efter Abels mord, hennes genombrott kan man säga, prisbelönt med vad som kallades Mention honorable. 

I Grez mötte hon den kanadensiske målaren William Blair Bruce år 19885 och det blev kärlek och äktenskap. Det är Carolina och William som avbildats på skulpturen överst. Porträttlika. Carolina blev Willams ständiga modell. På utställningen fanns denna stora tavla frankerad av två av Carolinas gipsskulpturer, Gäsparen och Den sårade badaren.

                     

Paret flyttade tillbaks till Sverige, Stockholm, och byggde sig ett sommarviste 1890 på Gotland strax norr om Visby – Brusebo. År 1906 dog William plötsligt och Carolina flyttade till Gotland permanent och blev kvar där till sin död år1935. 

Idag är Brusebo ett museum och öppet för allmänheten. Här finns oljor, akvareller och skulpturer av de båda konstnärerna och det var därifrån man lånat de verk, som visades på Waldemarsudde.

Och om detta hade jag ingen aaaning, trots otaliga besök på ön. Det finns en hemsida www.brucebo.se för den som blir nyfiken på mer. 

                    

                      


Det finns tydligen planer på att gjuta Gäsparen i brons som skulptur i Visby. Gör det! Numer uppmärksammas allt fler fantastiska kvinnliga konstnärer från förr och Carolina Benedicks-Bruce är verkligen värd det! 

Hoppas du blir lika förtjust i hennes skulpturer som jag. 

                       

                       

                     

                       

                        

                       

ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 14 november 2019 00:49

Vi är pensionärer utan andra djur än katter numer och det innebär att museiebesök över dagen i Stockholm är möjliga. Det har hittills blivit Nationalmuseet, Nordiska museet och Wasa. Kul eftersom det var så otroligt länge sedan.

Men belysningen!

Den här på Wasa är väl ok:

                     

Man ser skeppet bra och förstår ju att man inte kan flöda på med mer ljus, eftersom det antagligen skulle skada skeppet. Det skulle vara otroligt spännade att gå in i dom där vårtorna, som hänger ut. Lyxhytter?


Här är allt fokus på kungen.

                     


Det är Gustav II Adolf, som tydligen hade en hel del åsikter om hur Wasas proportioner skulle vara. Man tror att skeppet var för smalt, så att det inte gick att få in tillräckligt med ballast. Om man fått in vad som behövts för att göra henne mindre rank, så hade nedre kanonportarna hamnat under vatten - och det låter ju inte så kul... Det var en rejäl undersökning om orsaken till tragedin, men kungen hördes aldrig. Ska bli intressant att få veta måtten på den troliga systern, Kronan, som hittats i djupet utanför Norrtälje - eller var det Vaxholm? Den lär ha varit sjöduglig  och varit med i slag mm.


Nästa gubbe tycks ha intressant fötter, om man får tro belysningsmästaren på Nordiska:

                    


Eller är man rädd att blända gubben? Det är Gustav Vasa. Ska det vara så här eller var det fel på någon strålkastare just den dag vi var där.

Man undrar..



ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 4 november 2019 19:47

                       


Det är en fantastisk utställning på Stockholms slott just nu. Kungen själv har tagit initiativ till den och fått många privata samlare att låna ut – när kungen kallar kommer man… Det handlar om mattor och vävnader av Märta Måås-Fjetterström. 57 fantastiska alster, eller snarare konstverk, visas. Många är nog ”once in a lifetime” att få se. Missa inte!

Jag har skrivit om Märta Måås-Fjetterström tidigare här på bloggen, närmare bestämt den 6 januari 2014. Här följer en förkortad version: 

Märta Måås-Fjetterström är en av våra mest kända textilkonstnärer. Hon föddes i Östergötland år 1873 som prostdotter och växte upp i Vadstena. En fin flicka kunde få utbildning i början av förra seklet och Märta fick studera på Högre konstindustriella skolan, nuvarande Konstfack, i Stockholm och blev så teckningslärarinna i Jönköping. Men det var vävning hon brann för. Karriären gick via Kulturen i Lund och Malmöhus läns hemslöjdsförening i Malmö, där hon var direktris 1905-1911. År 1909 ställde hon ut sin fantastiskt vackra bildvävnad Staffan Stalledräng på Stockholmsutställningen, vilket inte alls sågs med blida ögon av Hemslöjdsföreningen, som ansåg att det egna skapandet inte var förenligt med uppdraget hon hade. Hon fick sparken. Denna bildväv kan ses på utställningen på Slottet. Underbar!

                      

1913 fick hennes karriär en puff uppåt då hon fick möjlighet att förestå en nystartad vävskola i Vittsjö. Hennes bildvävnader och röllakansmattor blev alltmer uppmärksammade och 1914 startade hon en egen vävateljé i Båstad. Där vävde hon och ett 30-tal väverskor efter Märtas mönster mattor och bildvävar, helt nya i stil och utförande. Verksamheten gick lysande med många beställningar. Märta övervakade verksamheten och var noga med utförande och kvalitet – röllakansmattorna från den tiden ser helt nya ut, om ägaren har skött dom.  Det stora genombrottet kom 1934 i och med en utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm tillsammans med bla Carl Malmsten och Svenskt Tenn. Nu blev hennes mattor och bildvävnader exklusiviteter och hon fick massor av beställningar, även av de kungliga, vars mattor ställs ut nu. 

                        

Märta Måås- Fjetterström dog 1941. Året efter bildades AB Märta Måås-Fjetterström, som inte bara förvaltar mönsterskatten, utan även nyproducerar bildvävarna och mattorna, såväl efter Märtas mönster som nya efter andra textilkonstnärers. Över 700 mönsterskisser till mattor och bildvävnader finns bevarade.  

Idag är MMF alster riktiga dyrgripar. Många förnäma och duktiga väverskor har förestått ateljén, den första var Barbro Nilsson, vars mattor även de får allt större uppmärksamhet och säljs dyrt på auktioner. 

Man kan alltså hitta såväl bonader som mattor på auktioner. De gjorda före 1941 är märkta MMF, de efter Märtas död med ABMMF.  

Utställningen på Stockholms Slott pågår till och med den 19 april. Missa den inte!


          


                                                        


   

Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se