Hört du talas om Carolina Benedicks-Bruce? Nej, trodde väl det.

Så här hittade jag henne, totalt okänd även för mig. 

Waldemarsudde hade en konstutställning i somras med konstnärer, som på ett eller annat sätt varit knutna till konstnärskolonin i Grez-sur-Loing i Frankrike under 1880/90-talen. Här samlade många konstnärer, den mest kända idag är säkert Carl Larsson. Det var här han mötte sin blivande fru Karin och här föddes det första barnet. Här fanns även Bruno Liljefors, Karl Nordström och Julia Beck med flera. Ljuset lär ha varit speciellt och i byn fanns även en anglosaxisk konstnärskoloni. Fortfarande finns det stipendier att söka för att vistas här.

Men.. det var inte det det skulle handla om, utan om Carolina Benedicks-Bruce.  

Det var en verkligt betagande utställning och helt plötsligt stod man framför den här:

En förtjusande skulptur i gips, så fin i detaljer och uttryck, gjord av en för mig totalt okänd konstnär – Carolina Benedicks-Bruce. Never heard of! 

Vem var då denna Carolina? Jo, hon var född 1856 i Stockholm i en rik familj – man ägde Gysinge bruk. I familjen fanns flera konstnärer, så en konstnärsutbildning för Carolina var given. Hon antogs som den tredje kvinnan någonsin i bildhuggarklassen på Kungliga Akademien för de fria konsterna år 1881. Två år senare begav hon sig, som alla andra med konstnärliga ambitioner och pengar, till Frankrike tillsammans med bla Hilma af Klint. Det var Paris och Grez-sur-Loing som gällde. Hon studerade för framstående skulptörer och i Paris ställde hon ut skulpturen Kain flyende efter Abels mord, hennes genombrott kan man säga, prisbelönt med vad som kallades Mention honorable. 

I Grez mötte hon den kanadensiske målaren William Blair Bruce år 19885 och det blev kärlek och äktenskap. Det är Carolina och William som avbildats på skulpturen överst. Porträttlika. Carolina blev Willams ständiga modell. På utställningen fanns denna stora tavla frankerad av två av Carolinas gipsskulpturer, Gäsparen och Den sårade badaren.

Paret flyttade tillbaks till Sverige, Stockholm, och byggde sig ett sommarviste 1890 på Gotland strax norr om Visby – Brusebo. År 1906 dog William plötsligt och Carolina flyttade till Gotland permanent och blev kvar där till sin död år1935. 

Idag är Brusebo ett museum och öppet för allmänheten. Här finns oljor, akvareller och skulpturer av de båda konstnärerna och det var därifrån man lånat de verk, som visades på Waldemarsudde.

Och om detta hade jag ingen aaaning, trots otaliga besök på ön. Det finns en hemsida www.brucebo.se för den som blir nyfiken på mer. 

Det finns tydligen planer på att gjuta Gäsparen i brons som skulptur i Visby. Gör det! Numer uppmärksammas allt fler fantastiska kvinnliga konstnärer från förr och Carolina Benedicks-Bruce är verkligen värd det! 

Hoppas du blir lika förtjust i hennes skulpturer som jag. 

 

Amisa

28 november 2019 18:41

Nä, men det tillhör ju tyvärr vanligheten att kvinnor som visat framfötterna saknas i historieskrivningen? Även Karin Larsson lär ju ha varit en duktig konstnär, men hur många av oss känner till hennes alster?

Fina statyer! Jag borde nog besöka Waldemarsudde någon gång.

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

Gudrun Lindvall

28 november 2019 23:22

Karin Larsson har väl blivit erkänd så småningom. Det har kommit några riktigt fina böcker om henne och då främst hennes textila konstnärsskap. Även Julia Beck har fått ett erkännande och priserna stiger på hennes målningar, men visst har det varit svårt för kvinnliga konstnärer att bli erkända. Synd att du missade utställningen på Waldemarsudde i somras, den var verkligen fin. Kan varmt rekommendera utställningen med Märta Måås-Fjetterstöms mattor mm. på Slottet. Se min blogg längre ner.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...