Jag fick en alldeles underbar bok i julklapp. Den heter Kor - en kärlekshistoria. Den är utsedd till årets Pandabok 2012 och ges till alla medlemmar i WWF. Köp den!

Boken innehåller massor av underbara kor på foto, akvareller och teckningar. Här får man veta att kor utvecklades i Indien för mellan 1.5 och 2 miljoner år sedan och att kon först tämjdes, eller domesticerades som det egentligen heter, i den bördiga halvmånen mellan floderna Eufrat och Tigris - det som i Bibeln kallas tvåflodslandet. Det här området var en veritabel smältdegel för nyheter - inte bara kon kom i människans tjänst här, utan även vete, korn, ärtor, får, getter och grisar. Man kan säga att den civilisation vi känner uppkom har för knappt 10 000 år sedan. För skrapar vi lite på vår härstamnings fernissa så hittar vi bönder - folk som höll kor. På den här gården försvann de på 70-talet. 

Men redan innan kon domesticerades var den viktig. Uroxen, som dog ut i Europa år 1627, var ett oerhört viktigt villebråd - farlig men viktig. På målningarna i grottorna Lascaux i Frankrike finns uroxar och även på målningen nedan från Tassili n´Ajjer i Algeriet.

Förr fanns kor på alla gårdar. Kon gav säkra livsmedel - mjölk och kött. Den är tålig och saktmodig - en viktig faktor för gott liv. De gamla lantraserna gick på fäbod på sommaren på skogsbete.

Egentligen borde det vara fjällkor på denns bild - ett generellt fel i boken - för mycket svartvita SLB. Fler fjällkor, fjällnära och rödkullor hade ökat mysfaktorn.

Det öppna landskapet har formats av kor. Inga ängar är så blomrika som de mulbetade. 

Kor har funnits i Skandinavien i ungefär 6 000 år. Järnålderns kor var betydligt mindre än dagens - bara 1.10 i mankhöjd. Fodret var magert och en liten ko klarade sig bättre. Under vintern var det löv som gällde - inte så fett precis. Dagens kor är 1.40 eller mer och lever gott på silage. Ute i Europa säger man att vi har kor på hotell under vintern och många bönder söderöver tycker att vi kunde sluta med det och förlita oss på dom istället. Men det blir inte Sveciaost av annan mjölk än den svenska - man har provat. Landskapet nedan håller på att försvinna.

Antalet kor - och framför allt antalet kobönder - minskar hela tiden. År 1950 fanns 267 793 mjölkproducenter - år 1980 var antalet 42 248 - idag finns 5 600 kvar. I genomsnitt fanns 6 kor per kogård år 1950. Idag finns i genomsnitt drygt 60 kor per mjölkbonde. Men mjölkmängden har inte minskat på samma sätt. En ko på 50-talet mjölkade knappt 3 000 kg mjölk per år. 2009 mjölkade korna i snitt drygt 8 300 kg per år. Men å andra sidan blir dagens kor inte så gamla som korna förr, så mängden per koliv varierar inte så stort. Idag krävs produktion och naturligtvis är närheten till korna inte densamma som förr. Mjölkrobot, lösdrift och automatik får dock inte ersätta djuröga - en förutsättning för god djurhållning. Ett varmt intresse för varje individ - finns det kvar?

I boken finns berättelser från människor som har kor och som uppskattar en kos väsen - så ursprungligt men ändå så nära oss genom historien. Ett underbart citat är detta: Blir det inte ensamt i Stockholm, utan kor?

Mina egna erfarenheter av kor? Lite delade. Min mormor blev illa stångad i sin barndom, så hon var rädd för kor och det spillde över lite. Men så småningom började jag hänga i lagården och blev förtjust i en mildögd Yersey. Hon lät mig handmjölka. Ljust beige var hon - mycket vacker. Annars var det SRB - svensk rödbrokig boskap - som gällde. Mina somrar innehöll alltså kor - hur många barn får det idag?

Man kanske skulle äga en ko........

            GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Nu hoppas jag bara på att snön ligger kvar över jul. Just nu dalar stilla stora flingor, men rapporterna hotat med många +grader..

Även om de två föregående vintrarna var snörika och man just då svor över dom, så är det vackert med snö. Avslutar med en bild tagen i januari 2010 över vår dal i Lerbo.

I morgon är årets mörkaste dag - sedan vänder det. Skönt!

Snö ovanpå lera är ingen direkt höjdare. Borde vara hårt i marken först. Snart vänder det och ljuset återkommer så småningom - men det tar tid. I slutet av januari börjar det märkas och i mars kommer dom första flyttfåglarna. Det ska bli skönt!

I april ska vi bygga nya upphöjda odlingslådor och sedan - blomstertid!! En fin lito av Jirlow får sluta dagens vår- och sommarlängtan.

Johan Skytte var före sin tid.        

Johan Skytte föddes som Johannes Bengtsson Schroderus i maj  år 1577 i Nyköping. Han var son till Bengt Nilsson Skräddare, en man som inte bara var skräddarmästare, utan även stadens borgmästare. Johan var en begåvad pojke och tvärt emot vad många tror så var det visst möjligt att klättra på samhällsstegen på den tiden. Administrationen växte och de högre klasserna klarade inte att fylla behoven. Johan fick chans att studera och gjorde en strålande karriär. Redan år 1604, bara 27 år gammal, blev han adlad och när han dog år 1645 hade han varit bland annat kronprinslärare, riksråd, generalguvernör och slottsherre.

Även de andra syskonen, två bröder och en syster, var framgångsrika. Broder Eric blev rektor i Nyköping, boktryckare i Stockholm och så småningom slottssekreterare. Lars blev adlad Skytte av Sätra. Han blev vice guvernör i handelscompaniet och ståthållare – en fin statlig tjänst. Syster Christina giftes adligt. Namnet Skytte kom från mormors mor, så det här var en borgerlig släkt, som tog chansen när den gavs. Ungefär som många idag, då varenda begåvad ung människa har chansen.

Även i min släkt hittar jag en pojke av enklare börd, som fick studera. Det var i slutet av 1700-talet och det ska bli spännande att leta reda på vad det blev av den pojken, en bondson.

Men åter till Johan.

I DN fanns en mycket intressant artikel Under strecket, den 6 december där historien om Johan berättas. Det kom nämligen en avhandling om honom i våras framlagd av Jenny Ingemarsdotter med titeln Ramism, rhetoric and reform. An intellectual biography of Johan Skytte (1577–1645).

Johan var en plugghäst redan i Nyköping och hamnade tidigt under hertig Karls vingar. Via universitetsstudier i Tyskland kom han i hovets gunst och kallades hem för att bli kronprins Gustaf  Adolfs lärare. När kungen Gustaf II Adolf kröntes 1611 var Johans lycka gjord. Då var han redan adlad med namnet Johan Skytte af Duderhof. Med tiden blev  titlarna många. Han var universitetskansler, riksråd, friherre, generalguvernör i Livland, Ingermanland och Karelen, ledare för kammarkollegiet, huvudperson i diplomatiska beskickningar till Nederländerna och England, grundare av hovrätten i Riga och universitetet i Dorpat, i praktiken också den som blåste liv i det kungliga universitetet i Uppsala. Eller för att uttrycka det kortare: Johan Skytte hann bli en av vårt lands mäktigaste män.

Johan Skytte var mycket intresserad av utbildningssystemet – inte konstigt med tanke på vad det betytt för honom själv. Han var mycket engagerad i Uppsala universitet och där finns fortfarande huset Skytteanum.  Johan Skytte inrättade nämligen år 1622 en professur i vältalighet och statskunskap och huset, som ligger nedanför domkyrkan, blev professorsbostad. På fasaden står ännu H J S F R F M N T G. Det står för Herr Johan Skytte Friherre Riksråd Fru Maria Nääf Till Gränsöö. Med hustrun fick han 9 barn – endast 4 överlevde fadern.


Johan Skytte var en pragmatisk man – studier skulle leda till något för staten nyttigt.  Läste man matematik skulle man till exempel träna sig i matematikens praktiska tillämpningar, det vill säga optik, mekanik och geografi, det vill säga lantmäteri och kartografi, gärna även astronomi och arkitektur. Och mekaniken, av Skytte livligt omhuldad, fick gärna ta sikte på så nyttiga prylar som vågar och hävstänger. Och pluggade man vältalighet, skulle man inte bara lära sig de abstrakta reglerna för hur ett politiskt anförande borde vara upplagt, utan också träna sig i hur ett anförande eller en skrivelse skulle se ut ifall man ville kommunicera med omvärlden rörande handel, navigation, krigföring eller diplomati. 

 Johan byggde och ägde en mängd slott. Ett var Grönsöö på Mälarens norra strand i Uppland. Det slottet byggdes mellan åren 1607 och 1611 och var en präktig byggnad med tinnar och torn, byggt i gråsten och tegel. Under den tiden mellan Wasatiden och Stormaktstiden var så stora påkostade byggen mycket sällsynta. Tyvärr förföll det eftersom sonen Bengt inte klarade att hantera rikedomen, så slottet renoverades så småningom  i 1700-talets anda. Tornen revs år 1738 och slottet ser idag ut som andra 1700-talsslott. Lite synd.

Johan Skytte dog den 15 mars 1645 och ligger begravd tillsammans med hustru och flera av barnen i S:t Botvids kor i Uppsala domkyrka.

      Tänk att en person, som föddes för mer än 400 år sedan kan vara så modern i tänkandet. Man skulle kunna avsluta med: Inget är nytt under solen.

Den här underbara bilden har jag lånat från Jord på trynets hemsida. Jord på trynet är en sammanslutning av bönder, som producerar ekologiska grisar. Såna grisar får nämligen jord på trynet, för dom får vara ute.

Det första en liten smågris född i det fria gör är att äta jord. Om dom inte får det får dom ofta diarréer, som man kan häva på olika sätt. Min far jobbade på Astra med att ta fram järnmedicin till smågrisar - det var väl för så där 50 år sedan. För en av orsakerna till diarréerna ansågs vara just järnbrist - det en liten kulting får i sig med jorden. Man kan också ge smågrisar zink, men det är en metall man inte gärna vill ha ut på åkermarken.

I alla fall: antalet ekogrisar till slakt har ökat från 20 000 förra året till 24 000 i år. En gris är ungefär lika begåvad som en smart jycke och har behov av stimulans och aktivitet för att inte må pyton. Det viktigaste för en gris är att få böka. Det får ekogrisar - dom får gå ute en stor del av året. Äta örter och rötter, böka, rulla i lera och må svinaktigt bra.

Du kan hjälpa till att ge flera grisar en värdigt grisliv genom att välja ekologisk skinka nu till jul. Årets är jättefina - vi har redan gjort slut på den första, den vi kallar adventsskinka. 

Om du vill veta mer eller bara njuta av fina bilder på må-gott-grisar så gå in på www.jordpatrynet.se .

Nu minns jag huset. När jag gick på låg- och mellanstadiet stadiet fungerade det som annex till Mariekällskolan. Vi 40-talister var många och det fanns skola i många underliga lokaler, som man inte skulle drömma om att ha elever i idag. Själv gick jag i en klass som höll till i en undervåning - nästan källare - i Vibergen. Kristiansborg var då ett rätt murrigt hus, som låg bakom nuvarande Folkets hus. Parkgatan går där och det låg på nedsidan. Så här såg det ut:

   Man ser att delar av tornet, som syns i bakgrunden, rivits. Jfr gårdagens bild.

Den här artikeln hittade jag på nätet. Den fanns i Länstidningen i september 2008:

Kristiansborg vid Parkgatan

Det finns gemensamma minnen för både äldre skolelever och tidigare museibesökare när de ser denna byggnad. Över porten kan man läsa orden Östra Sörmlands museum. Denna funktion hade huset från 1942 och lite drygt tio år framåt. Det var Östra Södermanlands kulturhistoriska förening som där kunde ställa ut sina samlingar. De hade ordnats av dåvarande intendenten Torgny Dufwa.

Byggnaden hade en ganska lång historia som började på 1870-talet. Huset var monteringsfärdigt och tillverkat i sektioner. Villan hade fungerat som utställningsbyggnad i Paris 1878. Efter utställningens slut köptes huset av vice häradshövdingen Weinberg och flyttades till Södertälje där den sattes upp på en tomt vid Parkgatan, granne med Nytomta.

Villan fick namnet Kristiansborg efter sonen som senare ärvde fastigheten. Han i sin tur sålde den i början av 1920- talet till Svenska maskinverken som använde den som direktionsbostad. Södertälje stad köpte stället 1941 och där blev museum. Man kan utan tvekan säga att byggnaden var museal och passade utmärkt för sitt ändamål med all denna snickarglädje. De stora salarna blev utmärkta utställningsrum.

När museisamlingarna försvann flyttade den trångbodda skolan in och ordnade klassrum i huset. Denna pampiga byggnad revs vid mitten av 1960-talet för nya Folkets hus.

Hittade detta hus på Tradera - ett vykort från förra seklet. Vilket häftigt hus! Tänk vad många klenoder, som har rivits. Jag vet inte var det låg, men då Södertälje var badort var det många rika familjer, som hade sommarhus i stadens närhet. Många låg på den östra sidan av kanalen och revs då den nya breda kanalen byggdes. Kanske detta var ett av dom? Vet någon läsare?

Södertälje är en stad med stora höjdskillnader. Det ser ut som om huset ligger högt. Kanske i Mariekällområdet, där jag växte upp? Ska försöka leta efter Kristiansborg och se om jag kan hitta det.

Vilka smycken de varit idag, de gamla tidiga 1900-talsvillorna med sin jugend-inspirerade stil. Undrar om det smala tornet bara innehöll trappa upp till den lilla balustraden - det ser smalt ut. Den som byggde detta måste ha tyckt om utsikter. 

Vill ha!!! 

Finns det något godare bär än hjortron... Mitt absoluta favvo, som det är så svårt att få tag på om man bor söder om Mälaren, men som jag betalar stora pengar för om jag får chansen. Har en god vän med mor fortfarande kvar i norra Sverige, och han plockar ibland åt mig. Någon gång finns en handlare på torget med detta norrländska guld. Att jag kom att tänka på hjortron beror på ett efterrättsrecept med maräng, grädde och hjortron - mums!!

Här en story norrifrån och alldeles sann:

Maken jobbade för många många år sedan norröver på ett bruk. I byn fanns en familj som kallades för Trampare. Dom hette inte så, men alla visste vilka tramparna var och så småningom frågade maken var namnet kom ifrån. Jo, det var så här, fick han veta: en anfader till de nu levande tramparna hade hittat en fantastisk hjortronmyr. Den bara glödde av mogna bär! Mannen fyllde alla kärl han hade med sig, men insåg snart att allt kunde han inte få med sig hem. Så när han tagit vad han kunde få med så for fan i honom och han trampade han sönder resten av bären. Ner i mossan med dom bara - här skulle ingen annan komma och få inte!

Historien blev känd på byn och sågs naturligtvis inte med blida ögon. Släkten var för evigt Trampare - i generationer - och dessutom illa sedd. Missundsamhet är inte vackert och en gärning som denna får man betala för länge - arvsynden finns uppenbarligen.

Sedelärande...

Man kanske skulle försöka få tag i en burk och laga Pavlova med hjortron - det är maräng, grädde och hjortron det. Egentligen tror jag att en riktig Pavlova även ska innehålla glass, men med hjortron låter ljuvligt. 

                     Bilder från Wikipedia