Alla inlägg under november 2011

Av Gudrun Lindvall - 26 november 2011 18:57

                 


Så här såg det ut i vår stohage den 12 juni 2008. Då föddes Vilja. Mamman heter Spes och var det första isis-sto vi köpte. Hon har fått 6 föl här hos oss - 3 stoföl och 3 hingstungar. Vi har sålt 2 - Röskja och Slyngur - och en har förolyckats. 

Vilja var en svart skönhet redan som föl och hon är lika svart nu. Svarta hästar föds sällan svarta, men det gjorde Vilja. När hon var två år körde vi henne till Gröna Gångens islandshästar för att hon skulle få en tjejflock att storma runt och utvecklas tillsammans med. Idag kom hon hem. Nu är hon inriden och dräktig och i sommar får hon sitt första föl. Inridningen gick galant - redan på tredje dagen reds hon ut med sällskap och hon både skrittade, travade, galopperade och töltade under ryttare. Det där med tölten är anmärkningsvärt och ovanligt att så unga hstar gör. Hon har tydligen mycket lätt för den gångarten. Kul!

Så här såg det ut i hagen i somras:


              


Dom stora är ett år och heter Frigga och Odda. Frigga har samma mamma som Vilja och Oddas mamma heter Garún. Den som gäspar heter Piltur och är bror på mödernet med Odda. Längst till höger står Tora, som har vårt tredje sto Skerpla som mamma. Det har ofta sett ut så här i sommar: årsfölen har tagits om hand av ettåringarna, framför allt Odda har varit en mycket plikttrogen extramamma. Mammorna blir snart bara mjölkmaskiner och det är fantastiskt att se hur en åldersblandad flock fungerar. 

Vi fick vårt första föl här på gården 2003 och det har varit fantastiskt kul. Under 2012 ska - om allt går väl - två nya små individer se dagens ljus här. Som planerna ser ut nu så betäcker vi tre ston 2012: Vilja, Garún och Skerpla. Spes har gjort sitt - Frigga ovan får bli hennes sista föl. Vilja får föra generna vidare. Men sedan får det nog vara klart. Vi brukar sälja våra uppfödningar inridna som 4-åringar och det betyder att de sista ska lämna oss år 2017. Det här äventyret börjar gå mot bortre parentesen - men än har vi förhoppningsvis fem nya pluttar att se fram emot.

En sista bild: Ketill ett par månader gammal sommaren 2009, nu en stor kille med massor av pass.


                  

ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 19 november 2011 12:59

Jag har alltid gillat grafik - framför allt svartvita etsningar. Ett tag hade jag nästan bara sådana bilder på väggarna ocvh då framför allt Gunnar Norrmans finstämda bilder.

Idag ska jag dock visa bilder från en tidigare mästare - Stig Borglind. Han föddes 1892 i Piteå, men flyttades som barn till Svärdsjö och blev Dalarna trogen hela livet. Han kom att ingå i gruppen som kallas Falugrafikerna. Stig Borglind är känd för sin fina teknik - superläcker med otroligt fina detaljer. Han dog 1965. 

Jag har hittat en fin en på Tradera, som blev min och som just lämnats till ramning. Den är gjord 1925 ser ut så här:


                                    


Men det finns andra fina, som jag hoppas kunna äga en dag. 


    


                                


        

                                            

ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 16 november 2011 10:36

Det finns en bok om Josabeth Sjöberg. I den finns inte bara en levnadsbeskrivning över henne, utan även många av hennes bilder. Ett måste för en Josabeth-fan. 

Jag kom i kontakt med Josabeth Sjöberg någon gång i slutet av 70-talet, då jag hade en elev vars syster hette Josabeth. Fadern var den kände konstnären Rune Jansson och han väckte mitt intresse för damen med det ovanliga namnet.

Så föll hon i glömska tills för någon månad sedan då jag hittade två tryck av henne på Tradera - dom köpte jag. Och därmed fick intresset nytt liv. Eftersom nätet är fantastiskt så fanns här hur mycket info som helst om Josabeth - och till min stora glädje även boken. För några hundralappar kunde jag köpa den i ett antikvariat utanför Bollnäs - levererad till dagen därpå och i - som det ser ut - oläst skick. 


            


Och så finns det en Facebook-sida för oss som gillar Josabeth Sjöberg. Den heter Vi som gillar Josabeth Sjöberg och jag hoppas att fansen blir många - det är hon värd.

För den som bor i Stockholms-området finns en permanent utställning på Stockholms Stadsmuseum. Där finns nämligen - vad man vet - samtliga verk av Josabeth utom två. Museet har 67 verk och hur de kom dit är en intressant historia med - som tur var - några kvinnor, som insåg detta konstnärsskaps värde och fick männen med plånböckerna med sig. Man köpte loss de första 57 verken för den då ansenliga summan av 2 500 kr. Det var mycket pengar på den tiden - 1936. Man kan som jämförelse se hur Stadsmuseet tackade nej till ett Slussenpanorama av Isaac Grünewald för 600 kr - för dyrt och för modernt... Man får vara tacksam att affären med Stadsmuseet gick i lås.

I boken finns förutom en mängd större och mindre teckningar över 60 stora bilder av konstverken - hela konstnärsskapet faktiskt.

Här följer en av Josabeths bilder. Den visar snöfall över Dödgräfvaregränd. Snöflingorna är små påklistrade pappersflisor. Josabeth och hennes mormor är damerna under det blå paraplyet. 


       

Av Gudrun Lindvall - 14 november 2011 21:02

Det finns vissa saker som är ”finare” än andra. Dit hör att vara morgonpigg. Dom morgonpigga tycks tycka att just den egenskapen är moraliskt högtstående. Varför då? Att vara kvällstrött, som ju morgonpigga är, kan väl inte vara så kul. Tänk vad mycket utöver arbetet de kvällströtta går minste om. Klockan 10 stupar dom i säng – om man lyckas hålla dom uppe till 11 så är dom knappast trevliga längre – bara trötta…

Hörde på nyheterna att man kan konstatera att det där med morgonpigg/kvällstrött inte är en förvärvad och högtstående förmåga man karaktärsfast tillkämpat sig – utan bara biologi. Gener. Ha! – inget att förhäva sig över alltså.

Världen är planerad för morgonpigga.

Möten och arbete ska börja i svinottan. Varför? Om man så bara vill skjuta fram starten en halvtimme möts man med  visst förakt. Lägg dig tidigare, så orkar du upp tidigare, säger man.

Precis som om det handlade om det…

Men nu är det så här att en kvällspigg som jag inte blir trött så tidigt på kvällen. Vid 10-tiden på kvällen piggnar man till och att jobba sent på natten är en njutning – hjärnan glasklar och tyst och ostört är det. Att skjuta dygnet några timmar går på nolltid och inte får man mindre gjort för att man hellre gör det på kvällen än på morgonen. Snarare tvärtom.

Jag har alltid haft lika svårt på morgonen. Det var min pappas jobb att tjata upp mig på morgonen när jag skulle till skolan och när han hade hållit på några gånger körde han den brutala metoden – han öppnade dörren tyst och försiktigt och så slet han av mig täcket och försvann. Inte trevligt, men utan täcke går man upp…

Morgontröttheten innebär att man måste vara tvärstrukturerad med alla morgonbestyr. Allt måste gå i en flygande fläng eftersom man ofta är ute sent – har sovit en halvtimme för länge - och även idag kan jag utan minsta problem vara klar på rekordtid. En liten nackdel är att ”frukost med tidning” inte förkommit i mitt liv annat än på semestrar och helger. Som biologilärare var jag falsk – stod och talade om frukostens betydelse medan min egen ofta bestod av en kexchoklad på tåget. Det blev lite pinsamt när en elev åkte med samma tåg och insåg sammanhangen…

Det gäller att välja hundras med omsorg – inga morgonpigga typer som ska ut vid 6-tiden. Våra borderterrier var perfekta. Gamla Hilda kunde sova till 12, om hon fick ligga skönt i sängen – inga som helst problem. Man fick purra henne till slut. Rasen är känd för just detta – morgontröttheten. Numer är det inget problem, eftersom husse är en morgonpigg sort – men hundarna skyndar tillbaka till sängen efter förrättat värv. Att somna om på morgonen är skönt, även för hundar - om man har chansen…

Av Gudrun Lindvall - 6 november 2011 20:36

Läs den här boken! Den ger en bild av Sverige jag inte trodde fanns.


 

Av Gudrun Lindvall - 4 november 2011 11:30

Josabeth Sjöberg var lite klen till hälsan. Hon konsulterade läkaren som kallades fattigläkaren i Maria församling, doktor Knut Fabian Levin. Han finns avbildad på flera målningar, bland andra den här, där Josabeth ligger till sängs:


                                   


Doktor Levin lär ha opererat bort en böld i ett av Josabeths bröst en gång – en operation, som hon lär ha skildrat rätt makabert på en målning - blodigt. Jag har inte lyckats hitta den på nätet. Sommaren 1856 var Josabeth sjuk och blev ordinerad brunnsdrickning av doktor Levin, närmare bestämt på Sabbatsbergs hälsobrunn. Att dricka brunn ansågs mycket hälsosamt och här på bloggen har jag tidigare skrivit och lagt ut vykort från Södertälje – en känd brunnsort på 1800-talet.

Josabeth målar akvareller från Sabbatsberg. Som så ofta finns alla personer namngivna och hon själv är med på målningarna. Tyvärr är hennes noteringar i nederkanten så otydliga att de inte kan läsas så här, men den där hon sitter på sängen, där kan man läsa att den personen är ”undertecknad”.  Det finns noterat på en av dom att hon druckit 182 glas vatten… 


 



   

Av Gudrun Lindvall - 3 november 2011 13:02

Det fanns en konstnär som hette Josabeth Sjöberg. Jag hade en elev en gång vars syster hette Josabeth. Pappan var konstnär och dottern döpt efter henne. Ett udda namn som fastnar i minnet.

Häromdagen hittade jag två tryck av Josabeth på Tradera. Dom hänger nu på min vägg – urläckra. Så här såg hon ut, mamsellen Josabeth Sjöberg:


                                                        


Josabeth Sjöberg levde i Stockholm, närmare bestämt på Södermalm, i hela sitt liv. Hon föddes 1812 som dotter till äldre föräldrar. Fadern var kanslist på Kongl. Maj:ts och Rikets Höglofl. Krigskollegium och var 47 år då Josabeth föddes. Modern läste mest romaner och var 40 år vid dotterns födsel. I familjen fanns en son, några år äldre än Josabeth. Familjen hade det relativt gott ställt. Burget skulle man kunna säga. Det finns noterat att fadern dricker vin och att modern dricker kaffe och bär sidenkläder. Hemmet var musikaliskt, fra fadern var mycket intresserad och lämnade fiol, notställ och ”åtskilliga böcker och musikalier” i arv till barnen, men inga pengar. Han dör då Josabeth är 20 år, modern har dött några år tidigare.


Josabeth var inget vackert barn och blev heller ingen vacker ung kvinna – det fanns inga friare. Att vara ensam mamsell var inte lätt på den tiden och efter föräldrarnas död levde hon på nåder hos bekanta till familjen och så småningom hos brodern. När han gifter sig måste hon klara sig själv.


Och det gör hon. Hon ger privatlektioner i musik, såväl sång som på olika instrument. Från 1837 är hon självförsörjande. Under kommande år fram till sin död har hon en massa olika adresser – bor i hyresrum – alla på Södermalm. Att hyra ut rum var en sätt att dryga ut den egna kassa och det äldre ensamma medellösa kvinnor hade att tillgå.


* 1838 Första bostaden.

Hos styckmästaren vid Slaktarämbetet Anders Rydell, som var gift med hennes barndomsvän Anna Sofia Appelberg, Pilgatan (nuv Folkungagatan) 28.


* 1839-41 Andra bostaden.

Hos kopparslagaränkan Catharina Elisabeth Jagare, S:t Paulsgatan 28.


* 1842-46 Tredje bostaden.

Hos en mamsell Wallerqvist, Tavastgatan 13.



* 1847-55 Fjärde bostaden.

Maria Högbergsgata 60.

 

 * 1856 Femte bostaden

Hos sirapskokare C.E Blomqvist, Gröna Gatan 5 (nuv. Krukmakaregatan)


* 1857-58 Sjätte bostaden

Hos trädgårdsmästaränkan M.B Bergqvist, Renstjärnasgränd 17 (nuv. Renstjärnasgatan)


* 1859-62 Sjunde bostaden

Kocksgatan 27


* 1863-68 Åttonde bostaden

Katarina Högbergsgata 25


* 1869-71 Nionde bostaden

Hos stadstjänaren J.A Källbom, S:t Paulsgatan 20


* 1873 Tionde bostaden

Hos trädgårdsmästare Bellander, Renstjärnasgränd 17


* 1873-1874 Elfte bostaden

Åter hos trädgårdsänkan Bergqvist på Renstjärnasgränd 17


* 1875-82 Tolfte bostaden

Blecktornsgränd 6


I mitten av december år 1882 blir hon sjuk och tas in på Allmänna Försörjningsinrättningen på Kungsholmen där hon dör en av de sista dagarna det året.


Hur kan man nu veta detta? Jo, Josabeth Sjöberg målade akvareller. De föreställde hennes rum och utsikter från hennes fönster. Interiörerna visar inte bara rummet, utan här finns människor: värdfolket, besökare eller människor som får musiklektioner. 31 sådan målningar finns bevarade. Detaljerade målningar med namngivna personer. Hon var nämligen en socialt begåvad kvinna –  vaken och intresserad av sin samtid. Hennes umgängeskrets var stor.


                            

                                  


Exteriörerna är även de målade i en naivistisk stil. Hennes bilder är verkligen tidsdokument. De visar både gator och gränder, bakgårdar med dasslängor och trädgårdar och folk – mycket folk sysselsatta med diverse – med namn. Hon sålde inget, utan så gott som samtliga verk finns på Stadsmuseet i Stockholm.


 


På bilden ovan är det Josabeth själv som är tanten i röd klänning och vitt förklä, som hämtar ved. 

Det går att klicka på bilderna för att få dom större.

Fler Josabeth i morgon.

Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se