Nej, min teori om Eyjafjallajökuls utbrott som förklaring till den kalla våren håller nog inte. Den anses bero på en envis jetström, som blivit långsammare och skälet till det är – gissa – klimatförändringarna (!). Trist, kändes mer greppbart med Eyjafjallajökul.

Jetströmmar löper runt jorden och den vi påverkas av kallas den norra jetströmmen eller polarjetströmmen. Den liksom meandrar från väster till öster och påverkar högtryck och lågtryck och den tycks påverkad av de krympande polarisarna. Så här är det: eftersom polarisarna minskar tar det öppna mörka havet upp betydligt mer solenergi än förr, vilket får till följd att höstarna blir varmare än tidigare. Temperaturökningen i Arktis går därmed snabbare än på andra håll, vilket gör att skillnaden mellan kylan i norr och värmen i söder blir mindre. Polarjetströmmen, som går en mil upp i skyn drivs tydligen, om jag förstår detta rätt, av denna temperaturskillnad och när den blir mindre så saktas hastigheten av. Samtidigt blir krökarna större. Norr om krökarna hålls den kalla luften kvar och just nu ligger Sverige norr om en krök, som inte alls vill flytta på sig.

Och eftersom allt mer is smälter i Arktis så påverkas vi av detta och det är inget som kommer att ändras, snarare förstärkas. Vill det sig riktigt illa blir vi fast bakom en krök – hur kallt blir det då? Nästa istid?

Det kändes bättre med en vulkanförklaring…

Bilden är från en vädersituation i juli 2010, men den visar ungefär vad det handlar om.