Något mer förtjusande djur än en alpacka har jag svårt att tänka mig. Bilderna är från Madeleine Kihlbergs uppfödning. Hon driver Kusipacha alpackor i Skåne och har massor av dessa ljuvliga varelser. Vi har funderat på att skaffa, men just nu har vi för många hästar.

Alpackan är ett av Sydamerikas 4 kameldjur. De andra är lama, som är större, och vikunja och guanaco, som båda är vilda. Alpackan är ullproducent och dess ull var ett av skälen till att inkariket blomstrade. Aveln var högstående och ullen finare än man lyckas få fram idag. Sen kom 1500-talet och spanjorerna…..

Spanjorerna utrotade ca 90 % av befolkningen och 80 % av antalet alpackor. Några indianer lyckade fly upp i Anderna med spillror av flockar och det är ifrån dem dagens alpackor härstammar. Idag finns alpackor i Peru, Chile och Bolivia. Peru har de finfibrigaste alpackorna och satsar på vit ull, som lätt kan färgas, för kommersiellt bruk. I Chile finns den lite äldre typen med många olika pälsfärger.

Alpackan är mindre än laman, ca 1 meter i mankhöjd, 1,50 till huvudet, vikt upp till 80 kg.  Två typer finns, en med tät ull som på bilderna och en med långa snodda ”flätor”, betydligt mer sällsynt. Den förra typen kallas huacaya och är den som finns i Sverige. Det finns idag ca 400 djur här och man är mån om att avla både  finfibrig ull och olika färger. 

Alpackan är ett lätt djur att ha och äga. Den är tålig och trivs i ett klimat mellan +20 ° och –20°. Eftersom pälsen inte är fet vill den kunna gå under tak vid regn. Den är fodersnål - äter gräs. Frisk och tystlåten - ett litet hummande gnällande läte är allt. Den har mjuka fötter och trampar inte sönder marken som hästar och kor. Den har toalett, vilket gör att gödslet lätt kan samlas upp och parasittrycket hållas nere. Men man måste ha fler – en alpacka mår bara bra tillsammans med andra alpackor.

Alpackan kan spotta - eller egentligen kräkas - men lyckligtvis så gott som aldrig på människor, utan mot andra alpackor, tex en påstridig hingst. Stoet  bär fölet 11 månader och får endast 1 föl per gång. Fölet är snabbt på fötter för att följa modern.

Intresset för alpacka ökar i hela världen. På 80-talet importerades de första till USA, där man ställer ut dem. Nu finns många i England, Tyskland, Schweiz, Australien med flera länder.

Även i Sverige ökar intresset för dessa trevliga djur och en förening finns.

Länk till alpackaföreningen: www.alpackaforeningen.se

Alpackan klipps en gång per år, i Sverige i maj. Man får ca 2 kg ull från ett djur. Alpackans ull skiljer sig från alla andra djur på flera sät; den är inte fet, dvs innehåller inte lanolin, den har släta hår och känns därför silkeslen och sticks inte. Allergiker tål ullen.

Det finns massor av naturliga färger och man brukar säga att det finns 22 grundfärger i 5 grupper. Svart och grått är exklusivt och den svarta ullen känns dessutom  mjukare att ta i än andra färger av motsvarande mikron.

Någon gång vill jag äga alpackor.  

 

Ingrid

19 maj 2010 19:25

Vilka söta djur!

 

Karla Sand

20 maj 2010 07:54

Helt underbara! Om inte om fanns, så skulle jag skaffa mig en hel flock!

 

carita

20 maj 2010 10:28

Dom är så häftiga, kollat oxå om man skulle kunna skaffa några , men det får bli när jag slutat med isisar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...