Bild från Wikipedia  

På en av de sydafrikaresor, som jag skrivit om tidigare, besökte vi också Namibia. Ambassadören – en kvinna – hade ordnat ett jättebra program med bland annat ett besök på en liten forskningsstation ute i öknen – Namibi Desert. Här forskades på mycket – hur olika djur- och växtarter klarade sig, hur man skulle kunna ta tillvara på daggen för att klara vattenbristen mm. Det var mycket spännande och för en nordbo i ett av världens vattenrikaste länder helt nya problem. Sötvatten kommer att bli en bristvara i världen framöver och redan idag ”stjäls” vatten, tex i Mellanöstern där brunnar i Gazaremsan sinar för att Israel tar ut alldeles för mycket av grundvattnet uppströms. Ett annat exempel är Aralsjön, som inte finns länge. Vattenflödena når inte sjön, som nästan är helt uttorkad. Aralsjön var tidigare nästan stor som ett innanhav med mycket mänsklig aktivitet runt stränderna – en biologiskt rik sjö. I Kina har grundvattennivån sänkts med över 30 meter på vissa ställen under de senaste 50 åren. Idag dricker 700 miljoner kineser orent vatten dagligen. Man vet att glaciärerna smälter av i Himalaya – glaciärer som försörjer hela Indokina med vatten. Att vatten kommer att orsaka konflikter framöver är alldeles klart. På många ställen kommer vattenbristen att bli akut och vatten en lukrativ försäljningsvara. Frågan om vem som äger vattnet är redan idag brännande aktuell på många platser.

Åter till Namibia. Man hittade på olika sätt att ta tillvara på dimma och dagg – det gav en hel del vatten faktiskt. En av forskarstudenterna – en ung kvinna – hade varit i Sverige och då besökt Naturhistoriska Riksmuséet i Stockholm. Hon hade visats olika naturalia från sitt hemland och förvånades att sånt fanns hos oss – så långt från Namibia! Hon tyckte att det var konstigt, sa hon, att Sverige hade så mycket från Namibia, men i Namibia fanns det ingenting från Sverige….

Att ta från dom fattiga och ge åt dom rika – idag som igår…