Vår tomt sluttar. Minst sagt. Det finns mycket få ställen att ställa bord och stolar på och definitivt inget ställe i solen.

På tomten fanns ett äldre svinhus, som vi gjorde om till hönshus. Ett rätt gediget hus förutom att en del av en bakvägg var borta, men eftersom det var cement innanför väggen gjorde det inte så mycket. Fin stengrund står det på. Förra ägarna hade två hushållsgrisar här. På baksidan fanns en liten rastgård. Det berättades hur sonen Ingvar låste in mamma Märta i svinhuset en gång. Hon var rätt hetlevrad, Märta, så när hon äntligen kom ut rann sinnet till. Nu skulle ungen få vad han förtjänade! På den tiden bodde tre generationer här och Ingvar rusade till farfar.

- Du slår inte pojken! lär farfar myndigt ha rutit. Stackars Märta! Där rök auktoriteten.

I alla fall så slutade vi med höns efter några år.

En idé föddes. Varför inte göra om svinhuset till terrass? Det ligger med den bästa av utsikter och i solen. Sagt och gjort. Med lite hjälp plockades taket och en del av väggarna ner. Allt loppigt hönsjox städades ut – dom provbet givetvis, hönslopporna… Golvet var så fint gjutet med avlopp och väl avvägt. Små rännor för svinpisset. Vi knackade ner betongväggarna mer i framkant än i bakkant. Och så målades de kvarvarande stockarna faluröda. Byggde golv av glesa plank. Rabatter runt om.

Vi sitter jättemycket i svinhuset – förlåt på terrassen. I år fortsätter vi att bygga rabatter och tanken är att svinrastgården ska få en antroposofisk vattentrappa så småningom. När vi får råd…. En magnolia finns där redan.