När vi kom till gården hittade vi en kattmamma med två ungar i lagården – den som skulle bli vårt stall. Dom bodde bland bråten och väste som små tigrar om man kom för nära. Vi förstod snart att mamman egentligen var tam och kom från granngården. Där bor två ensamma bröder och just då var gården där full med katter. Mamman var trefärgad och liksom dämpade färger – fin!! Den ena kattungen var likadan och den andra röd och vit – alltså en av varje kön.

När vi blev för enträgna med städandet flyttade ungarna upp på loftet. En dag fanns bara en unge kvar – den lilla tjejen försvann. Kvar var den röda och vita lilla killen. Jag började mata med kattmat och så småningom började han försiktigt nosa på mitt finger – men tam var han inte!!

Så småningom lämnade kattmamman sin unge och han installerade sig som vår stallkatt – kallades Stallis. Under hösten hämtade vi tre kattungar hos min syster – Plupp, Tussan och Sotis. Dom undersökte varje vrå av sitt nya revir – även stallet. Träffade Stallis där och det gick bra – stor sämja. Stallis verkade vara förtjust över sällskapet. Och då skedde något märkligt – helt plötsligt var Stallis tam.. Hade han diskuterat oss med de tre nya? Helt plötsligt kom han fram och strök sig mot mitt ben och jag fick klappa honom – man fick till och med lyfta honom. Men att komma in i huset ville han egentligen inte – följde med den andra och stod på tröskeln och tittade in.. Så småningom kom han in några gången, men eftersom vi har kattlucka vet vi ju inte om han kom in på natten. Mat saknade han aldrig – den serverades även i stallet.

Efter några år flyttade Stallis till den gård hans mamma kom ifrån. Dom brukar ju vandra så i tonåren – kattkillarna – och han gjorde det han också. Vi var där och tittade till honom och han kom fram och hälsade, men ville inte låta sig fångas. Det är så det är med katter – dom har bestämda uppfattningar om var dom vill bo. Det kanske var bättre mat där – gubbarna skämde bort sina katter med burkmat och mjölk.

En gång efter ytterligare något år försökte Stallis komma tillbaka, men då hade vi skaffat golden Nadja och hon uppfattade honom som en främmande katt – hon jagade bort honom.

Nu är Stallis död. De gamla bröderna, som har gården dit han gick, hade för många katter och man beslöt att ”sanera”. Man sköt alla utom en. Stallis var ju lite halvvild så han blev inte kvar. Sorgligt.

En fin och vänlig kattkille var han. Nu är hans historia berättad.