Rödhaken – en älsklig fågel

Det finns en del fåglar som man tycker mer om än andra. För mig är det bla. rödhake, trädlärka och buskskvätta, som av olika skäl ligger närmare mitt hjärta.

Låt oss börja med rödhaken. Att den engagerat folk i tro och myt är alldeles klart. Ett exempel är Selma Lagerlöfs berättelse om den lilla grå fågeln, som Gud inte haft någon färg kvar till, men som fick sitt vackra röda bröst då den drog ut en tagg ur Jesu panna på väg till Golgata och då fick en droppe blod på sig. Den berättelsen hörde jag i småskolan av en religiös fröken. Inte för att man då visste så mycket om rödhaken, men storyn var häftig, om man får säga så. Satte sig fast.

Rödhaken sjunger ljuvligt. Man brukar säga att det låter som en kvillrande bäck. Ett högt iii och så kvillrar den. Den är en flyttfågel, men kommer tidigt i april och är för mig en härlig vårfågel. Här brukar den sitta och sjunga precis utanför ytterdörren i äppelträdet för att liksom visa upp att den har kommit tillbaka. Mycket välkommen och mycket älskad. Vacker!