Alla inlägg den 19 maj 2010

Av Gudrun Lindvall - 19 maj 2010 09:59

                


Något mer förtjusande djur än en alpacka har jag svårt att tänka mig. Bilderna är från Madeleine Kihlbergs uppfödning. Hon driver Kusipacha alpackor i Skåne och har massor av dessa ljuvliga varelser. Vi har funderat på att skaffa, men just nu har vi för många hästar.


               


Alpackan är ett av Sydamerikas 4 kameldjur. De andra är lama, som är större, och vikunja och guanaco, som båda är vilda. Alpackan är ullproducent och dess ull var ett av skälen till att inkariket blomstrade. Aveln var högstående och ullen finare än man lyckas få fram idag. Sen kom 1500-talet och spanjorerna…..

Spanjorerna utrotade ca 90 % av befolkningen och 80 % av antalet alpackor. Några indianer lyckade fly upp i Anderna med spillror av flockar och det är ifrån dem dagens alpackor härstammar. Idag finns alpackor i Peru, Chile och Bolivia. Peru har de finfibrigaste alpackorna och satsar på vit ull, som lätt kan färgas, för kommersiellt bruk. I Chile finns den lite äldre typen med många olika pälsfärger.

Alpackan är mindre än laman, ca 1 meter i mankhöjd, 1,50 till huvudet, vikt upp till 80 kg.  Två typer finns, en med tät ull som på bilderna och en med långa snodda ”flätor”, betydligt mer sällsynt. Den förra typen kallas huacaya och är den som finns i Sverige. Det finns idag ca 400 djur här och man är mån om att avla både  finfibrig ull och olika färger. 


            



Alpackan är ett lätt djur att ha och äga. Den är tålig och trivs i ett klimat mellan +20 ° och –20°. Eftersom pälsen inte är fet vill den kunna gå under tak vid regn. Den är fodersnål - äter gräs. Frisk och tystlåten - ett litet hummande gnällande läte är allt. Den har mjuka fötter och trampar inte sönder marken som hästar och kor. Den har toalett, vilket gör att gödslet lätt kan samlas upp och parasittrycket hållas nere. Men man måste ha fler – en alpacka mår bara bra tillsammans med andra alpackor.


                          


Alpackan kan spotta - eller egentligen kräkas - men lyckligtvis så gott som aldrig på människor, utan mot andra alpackor, tex en påstridig hingst. Stoet  bär fölet 11 månader och får endast 1 föl per gång. Fölet är snabbt på fötter för att följa modern.

Intresset för alpacka ökar i hela världen. På 80-talet importerades de första till USA, där man ställer ut dem. Nu finns många i England, Tyskland, Schweiz, Australien med flera länder.

Även i Sverige ökar intresset för dessa trevliga djur och en förening finns.

Länk till alpackaföreningen: www.alpackaforeningen.se


              


Alpackan klipps en gång per år, i Sverige i maj. Man får ca 2 kg ull från ett djur. Alpackans ull skiljer sig från alla andra djur på flera sät; den är inte fet, dvs innehåller inte lanolin, den har släta hår och känns därför silkeslen och sticks inte. Allergiker tål ullen.


                          


Det finns massor av naturliga färger och man brukar säga att det finns 22 grundfärger i 5 grupper. Svart och grått är exklusivt och den svarta ullen känns dessutom  mjukare att ta i än andra färger av motsvarande mikron.

Någon gång vill jag äga alpackor.  

Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27
28
29
30
31
<<< Maj 2010 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards