Aladins första – och andra – täcke..

Jag var alltså fattig som en kyrkråtta när jag köpte Aladin – men ett täcke skulle han ju ha. Dom var svindyra på den tiden - att köpa ett var inte tänkbart. Det fick bli att sy ett. Ritade av och så iväg till överskottslagret för att köpa tyg. Överskottslagret var på den tiden arméns och där fanns bara överklivet militärjox – inte som idag ett vanligt varuhus. Där köpte man justa brallor, fårskinnspälsar, hållbara kängor och sånt. Och så madrassöverdragstyg – sånt där gammaldags blårutigt med blommor på.

Jag sydde ett bedårande dubbelt täcke med mörkblå band runt. Han var så söt i det! Lite udda var det naturligtvis, speciellt som vi stod uppstallade utanför Drottningholm tillsammans med högdjur som Marabou-tanten och andra dressyrknoddar. Men va fan – är man ung och fattig så är man….

Mina föräldrar kom för att titta på underverket. Tyckte att han var jättesöt. Gick runt i stallet och tittade på de andra. Så frågade min mamma:

- Vad kostar ett riktigt täcke?

Dyrt!

- Köp ett, jag betalar! Så där kan han väl inte se ut!

Och så fick Aladin ett fint grönt täcke. Men jag har kvar mitt gamla hemmasydda. Det ligger här på stolen och används till annat än häst numer. Helt och fint och rent är det. Och fortfarande jättesött!!