När vi startade med hästuppfödning för snart 8 år sedan var det tanken att det skulle vara connemaraponny vi skulle ha. Jag hade ett sto redan, som fölade våren 2003 – ett fint stoföl som fick heta Kewarra. Hon såldes 2008 och tävlar nu hoppning med viss framgång. Fin är hon – elastisk och smidig.

För att hon skulle ha någon likåldrig att växa upp med köpte vi Kimberley som nyss avvant föl. Men den hästen var verkligen inte född under en lycklig stjärna. Hör bara:

Kimberley fick vargtänder – inte speciellt märkvärdigt och lätt åtgärdat. Vargtänder är små tänder som kommer där bettet ska ligga och som kan irritera. Man drar ut dom. I samband med detta fick Kimberley blödande sår på tungan. Hon fick så ont! Kunde inte äta, det blödde och var ett elände innan det läkte. Stackars häst!

Kimberley backade  då man satt upp. Det gjorde hon redan hos tjejen som red in henne, men vi tänkte inte så mycket på det, för det försvann så småningom. Så sålde jag henne, väl utbildad och fin. Inga anmärkningar på veterinärbesiktningen. Efter ett halvår ringde den nya ägaren och ville lämna tillbaka henne. Hon ansåg att det varit fel på hästen redan vid köpet. Oridbar. Va????? Eftersom lagen är skriven så att säljaren egentligen är chanslös, om det blir rättegång, var det bara att åka och hämta hem Kimberely och lämna tillbaka pengarna. Skit! Vi kollade igenom henne hos min veterinär och hittade bara en liten yttre skada på en framkota, som behandlades.

Så betäcktes Kimberley. Tänkte försöka sälja henne dräktig. Men ingen intressent hörde av sig. Förra våren fölade Kimberley. I skogen…. ett par veckor tidigare än beräknat. Vårt gamla isissto Spes fölade samtidigt och vår koncentration var på henne. På morgonen fann vi en torr men förvirrad fölunge i hagen och en Kimberley som inte förstod nånting. In i en box med båda två. Kimberley hade så mycket mjölk att det rann – jag mjölkade ut några deciliter och gav ungen, en fin liten kille. Det tog en dag att få Kimberley att acceptera den lille, men så småningom tändes moderskänslorna och sen var han bara hennes och hon har skött den lille sonen perfekt. Se bilden ovan där lille Wille är några dygn.

Efter avvänjningen nu i vår skickades Kimberley till en tjej för att ridas. Efter någon vecka ringde hon och berättade att K. inte alls ville vara med. Ont nånstans? Vi tog henne till Helmut Tscharnke, en fantastisk hästman som använder massage och akupunktur, bassäng och värme och lyckas med så gott som alla sina patienter. Han tyckte att K var mjuk och fin, men hittade en liten skevhet i bäckenet, som han justerade. Efter det rörde Kimberley sig bättre än någonsin förr – men… Antagligen har hon haft lite ont vid ridning hos de som köpte henne och dom har varit taskiga mot henne och sett det som olydnad. Talade med deras ridlärare, som lakoniskt sa att dom gjort allt fel…..  Nu sitter det i huvudet på K. Att ridas är obehagligt. Det kan säkert ändras, men K har aldrig varit en positiv häst, snarare lite försiktig och om man kan säga så lite negativ. Och varje månad kostar på träning. Stora pengar.

Så nu är Kimberley hemma igen. Har satt ut annons som avelssto, för hon är snygg och har en bra stam, men idag är marknaden för ponny närmast död, så vem vill avla? Svar: ingen.

Det är lite sorgligt. Vi har lagt ner mycket pengar på Kimberley och resultatet är 0. Ingen vill ha henne. Vad gör man? Korv? Det känns ju grymt.

Skatteverket tycker att vi ska gå med vinst, men så här är hästverkligheten. Kewarra såldes då hon var 5 år för stora pengar. Kimberley kommer vi antagligen aldrig att kunna sälja. Någon vinst på henne efter allt hon kostat oss är omöjlig. Ett företagande med hästar är betydligt riskigare än att producera strumpbyxor eller andra döda ting – med levande varelser vet man aldrig vad som händer.

Kimberley slaktas inte. Hon är nöjd med att var hemma – kelig och go mot matte. Hon får väl gå här som hagprydnad. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och se tiden an. Kanske blir efterfrågan större på ponny en dag och då får vi väl ta ett föl på henne igen. Så här är dert med hästar – ömsom ris ömsom ros. 

 

vendettas.posterous.com

24 maj 2011 08:03

Roligt att läsa om dina hästar och att hästuppfödning precis som hunduppfödning inte alltid är en dans på rosor. Jag har inte häst själv, men mina vuxna döttrar har det.Den ena har halvblod, hopphästar, och har fått sitt första egna föl i år. Den andra har just köpt en ny islänning sedan hennes förra fick avlivas efter en tragisk trafikolycka i påskas.Det ska bli kul att åka och se den nya.

Gudrun Lindvall

24 maj 2011 12:20

Jag vet. Hade ett antal borderterrierkullar på 80-talet. Men jag tyckte att det var jättejobbigt att sälja valpar - man var fortfarande så nykär i dom när dom skulle iväg.
Grattis till fölet - vi väntar årets andra om några veckor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...