Den här bloggen skrev jag för några år sedan och den tål att upprepas:

Historien om schimpanserna och bananhögen kommer här..

Det var så här: utanför en forskningsstation någonstans i Afrika la man ut bananer till schimpanserna – en liten hög. Flocken kom dit, slog sig ner och åt upp bananerna. Man fick chans att se dom lite på nära håll och filma dom. En dag kom en felleverans och man fick massor av bananer så högen blev rejält större än vanligt. Och nu hände något oväntat. Schimpanserna fick totala spader. Dom samlade bananer, slogs som attan, rev och slet och betedde sig helt annorlunda än dom brukade. Dom blev som galna. Som tur var filmades även det och jag har sett filmen, som visar det normala och dagen med jättehögen.

Hur förklaras detta? Varför var det lugnt och fint utan bråk då det fanns lite bananer, men osämja, ett hejdlöst samlande och fullt krig då det fanns mycket bananer? Man tycker ju att det borde varit tvärt om – men icke. Inom zoologin förklarar man det med att schimpanserna blev överstimulerade och därför inte kunde hantera situationen. Det man skulle kunna kalla för solidaritet inom flocken var som bortblåst. Det blev bara den egna tillfredsställelsen som räknades.

Parallellen till vårt överflödssamhälle är naturligtvis slående. Vi behöver inte varandra egentligen för överlevandet – det går att kosta på sig att vara egoist. I ett samhälle med mindre tillgångar är man mer beroende av varandra – om jag hjälper dig idag så hjälper du mig i morgon. Det ”lönar sig” att dela med sig. Det egotrippade tankesättet leder bort från solidaritet och generositet. Den girighet vi sett under de sista åren blir legitim – man blir inte ”utstött” ur flocken för att man så totalt visar sina hemskaste sidor – att roffa åt sig så mycket man kan. Det blir istället nåt smart och självklart…

Man kan lägga till: det goda solidariska samhället tycks vara på väg bort. Människor är allt mer benägna att dela in världen i vi och dom, trots att vi genom modern teknik kommit varandra närmare. Det är för mig helt obegripligt. Varför försvinner viljan att hjälpa människor i krig och nöd i takt med att vi får det allt bättre? Och varför blir vi allt mer missnöjda med allt? Visst, det finns en nyfattigdom i Europa, men den är egentligen orsakad av samma sak - oviljan att dela med sig och indelandet i vi och dom. Dom rikare blir allt rikare och gör som schimpanserna - roffar åt sig. Dom som har allt mindre blir allt missnöjdare när dom ser skillnaden och försöker hitta syndabockar, något som de opportunistiska främlingsfientliga partierna utnyttjar. Otäckt. 

Man undrar - vad ska ske framöver? Framtiden oroar.

 

Göran

20 juni 2015 08:45

En mycket intressant historia som visar hur nära aporna vi ju faktiskt är! Jag kom hit med slumpknappen men kommer säkert tillbaka av fri vilja.
Ha en fortsatt fin helg!

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

Gudrun Lindvall

20 juni 2015 09:19

Tack för besöket och välkommen åter. Ska läsa din blogg.
Ha en skön helg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...