Idag blir det lite om en gammaldags ros – Félicité et Perpétue´. Rosen med detta namn är en klätterros i vad som kallas sempervirens-gruppen enligt rosbibeln Rosor för nordiska trädgårdar av Lars-Åke Gustavsson. Att jag skriver om den idag beror på att det har kommit ut en bok, som berättar om kvinnorna bakom rosnamnen.

Félicité et Perpétue´ har vita till krämvita små rosor – bara 4 cm i diameter. Knopparna är lite rosarödaktiga. Den anses som mycket vacker med många rosor i klasar. Den kan bli 3-4 meter, om den får klättra. Små många och sylvassa taggar har den. Rosbusken växer kraftigt och tätt och har långa veka och nedhängande grenar, om man väljer att inte ge den stöd för klättring. Naturligtvis doftar den – doften beskrivs som påminnande om gullviva.

Félicité et Perpétue´ har anor – den togs fram av trädgårdsmästaren Antoine Jacques år 1827. Han var då verksam i hertigen av Orléans trädgård. Hertigen blev senare kung i Frankrike under namnet Ludvig-Filip III. Antoine tog fram många olika sorters rosor genom korsningar, rosor som fick namn efter hertigens släkt. Men ett skott sparade han inför hustruns och hans väntande barn – det skulle namnges efter den egna ätteläggen.

Men det blev ingen ättelägg –det blev två små tvillingflickor, som såg dagens ljus den 7 mars 1827. Nu var det så att den dagen var hedrad åt två kvinnliga martyrer, som avrättades å det grymmaste år 203. Dom hette Felicitas och Perpetua. De avrättades eftersom de var kristna och fick för detta möta döden i Kartago i dagens Tunisien, där de utsattes för vilda djur på arenan. Underliga folknöjen..

Felicitas var av hög börd och beskrev tiden i fängelset och vad de utsattes för. Hon var fängslad tillsammans med Felicitas, som var hennes slavinna, och fyra kristna till. Perpetua hade precis fött strax innan hon arresterades och lyckade få in barnet i fängelset, så att den lilla kunde ammas. Perpetua var höggravid och födde strax innan avrättningen. Men båda nekade trots detta att släppa sin kristna tro, utan valde döden. Efter deras död skrev andra fångar slutet på berättelsen. Det skrivna bevarades och det finns utskrifter både på latin och grekiska i vad som anses autentiska skildringar. I så fall var Felicitas skrift den äldsta bevarade av en namngiven kristen kvinna.

Åter till rosodlaren Antoine Jaques. Han gjorde det lätt för sig – han gav sin lilla ros namn efter båda döttrarna – Félicité et Perpétue. Vi får hoppas att de flickorna fick ett båda längre och lyckligare liv än de kvinnor de namngavs efter. Om detta vet man ingenting. Men deras – eller martyrernas om man så vill – namn lever kvar i en vacker ros. Inte så illa. 

 

Karla Sand

11 november 2012 22:40

Underbart Gudrun! Denna ros saknas i min trädgård. Vem vet nästa år kanske jag kan skaffa en plats åt den. En ros med ett sådant historiskt namn, även om det har en tragisk historia, måste få sällskap av mina andra damer.
Vad heter boken och författaren som du nämner. Den boken ska helt klart ligga i ett paket från tomten till mig!

Gudrun Lindvall

15 november 2012 22:33

Den heter Kvinnorna i rosenträdgården av Ann Chapman.
Om du går in på Adlibris kan du provläsa i den.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...