Drömmen om en blomstrande äng börjar bli lockande för allt fler. Även vetskapen att våra insekter håller på att försvinna - ett fruktansvärt scenario, vars konskvenser jag inte tror folk inser. Det sägs att numer finns mindre än hälften kvar jämfört för 50 år sedan, en del säger till och med att 70 % av antalet individer ett år då och nu är borta. Det är faktiskt en katastrof, utan ett fungerande ekosystem är vi människor mycket usatta. Ingenting buffrar mot utbrott av det ena eller andra. Kanske kan coronapandemin ses som en varning om vad som kan bli verklighet - jag vet inte, men oroas. 

I alla fall har den här våren och försommaren varit den tystaste jag upplevt. Kan räkna upp massor av fågelarter, som förr fanns här årligen, men som inte hörts i år. Kan de kalla nordvästliga vindarna i maj vara en förklaring eller hittar flyttfåglarna inte mat på vägen hit? Läs insekter, för det är insektsätarna, som är våra flyttfåglar. 

Förfärligt är det och vi försöker i alla fall hjälpa de insekter, som finns här, även om dom är få. Nu har vi försökt så en blomsteräng. Det finns numer ängsfröer att köpa.

Vi testar humleblandning på en yta vi gjort i ordning. Egentligen ska man så på hösten, men vi får väl komplettera då Den här blandningen har vi valt.

Men det är torrt, så vi får väl se om det blir nåt. Håller tummarna.