När vi bodde i Enhörna hade vi Åsbohöns - en trevlig liten höna som funnits i Sverige länge. Den kallas lantras, vilket betyder att den anses som inhemsk - så inhemsk en fågel ursprungligen från Sydostasien kan vara. I alla fall är Åsbohöns ungefår så stor som hönsen var under vikingatiden. Den är inte bara tålig, värpvillig och foderssnål - den ruvar även gärna. Det betydde att vi fick många kycklingar, som vi så småningom sålde till andra hönsintresserade.

En gång skulle maken leverera en tupp till en kille, som jobbade på samma ställe i Stockholm. Nu var det så att maken hade ett möte först, så tuppen fick åka med i en liten bärbar kattbur till mötet. En handduk låg över och tuppen skötte sig bra. Till en början... Men efter en stund började han undra om det möjligtvis fanns artfränder i närheten och sa "äää" lite försiktigt.

Som ordförande på mötet satt en numer avliden, mycket bestämd och korrekt, moderat. Tuppen fick inget svar på sitt lågmälda "äää", så han provade lite högre "RRR".

- Vad var det? sa herr ordförande och spände ögonen i maken.

- En tupp.

- EN TUPP????

I den mannens värld var ett sånt svar helt otänkbart. En tupp!! Vem fan tar med en tupp på möte - jo, en galen miljöpartist förstås. Fördomarna bara rasade in i moderatens hjärna och han stirrade storögt på maken, en man till och med äldre än moderaten själv och med en gedigen industribakgrund. Hur kunde detta vara möjligt?

- EN TUPP???

- Ja, vänsterpartisten ska ha honom, sa maken som om det var den naturligaste sak i världen att ta tuppar med på möten och stoppade handduken tätare om tuppen för att få tyst på honom

Men nu hade tuppen kommit igång, så det blev ett litet försiktigt, men högre "kokoko". Något riktigt gal tordes han inte ta till - lika bra det.

Behöver jag säga att det blev jubel i församlingen?

Och förhoppningsvis kunde moderaten berätta det hela som en god historia om dom där galna morotsätarna. Tänka sig, ta med en tupp på möte..!