En av Linnés lärjungar hette Daniel Solander. Han var som många studenter på den tiden prästson. Fadern hette Carl Solander och var prost och kyrkoherde i Piteå, där Daniel föddes år 1733, närmare bestämt i Öjebyn, där det numer finns en park med hans namn.

Daniel kom till Uppsala år 1750 och blev en av Linnés favoriter. Det fanns till och med ett rykte att han skulle vara son till Linné, eftersom denne hade vistats i det solanderska hemmet på sin Lapplandsresa – ungefär vid tiden för Daniels tillblivelse. Linné förnekade detta energiskt, men faktum kvarstår att Daniel bodde hemma hos Linné periodvis.

Daniel Solander sågs av Linné som den självklara påläggskalven, men också som den framtida mågen. Tycke hade nämligen uppstått mellan Daniel och Linnés äldsta dotter Lisa-Stina. Men så blev det inte, faktiskt beroende på Linné själv. Han fick nämligen en förfrågan från England om en duktig student, som kunde lära engelsmännen Linnés sexualsystem – och Linné skickade Solander, som anlände dit år 1760. Korrespondensen mellan Linné och Solander var till en början intensiv och varm, som väntat, och Daniel skickade hälsningar till Lisa-Stina. Han åkte till Kanarieöarna och återvände därefter till London. Linné ville ha hem honom igen. Men mycket talade emot det för Solander. Han åtnjöt stort anseende i England och var invald som ledamot i Vetenskapssocieteten i London – motsvarande Vetenskapsakademien i Stockholm. Dessutom hade Lisa-Stina tröttnat på att vänta och gift sig med en annan år 1764. Daniel Solander gifte sig aldrig.

Så Solander blev kvar i England till Linnés stora besvikelse. Men det skulle komma mer....

1700-talet var de stora sjöresornas tid och Solander var med. Vem har inte hört talas om James Cook och hans resor över Stilla Havet och utforskandet av Australien?

James Cook var relativt ung – 40 år – och okänd när han fick Royal Society förtroende att bli kapten på barken HMB Endeavour med destination Tahiti och Terra Australis, kontinenten som man trodde fanns som motvikt till den kända världen. Resan startade 1768 och man kom tillbaka 1771. Det här var den första stora resan Cook gjorde och den ska jag berätta mer om en annan dag.

Från vänster Solander, Banks, Cook och några medlemmar till från expeditionen.

En av finansiärerna och den som var boss för naturalieinsamlingen var Joseph Bank, vetenskapsman och botanist. Han var 10 år yngre än Solander, men Solander blev ändå hans assistent. Adelsmannen Banks var en mycket intresserad botanist. Tillsammans med Banks samlade Solander in 30.000 växter, representerande 3.607 olika arter varav 110 växtsläkten. Hela 1.400 arter var helt nya för vetenskapen. Det här var första gången som eucalyptus, acacia och mimosa beskrevs. Daniel Solander var faktiskt den första svensk att sätta foten i Australien.

Linné var naturligtvis oerhört intresserad av det insamlade materialet från Stilla Havet och här kom nästa besvikelse. Allt material gick till Joseph Banks och England. Linné fick ingenting, trots flera förfrågningar. Den tidigare så frekventa brevväxlingen upphörde så småningom mellan Solander och Linné. 

Solander kom att bli mer berömd utomlands än i Sverige. Han betraktas som Stilla Havs-botanikens fader och det finns statyer och monument av honom på Nya Zeeland och Australien. År 1782 dog han i London, endast 49 år gammal. Lärofadern Linné dog år 1778.

Linné uppkallade växtsläktet Solandra inom familjen Solanaceae efter Solander.