Ibland blir det rättare än man tänkt sig... Verkligen skum sprej - ANVÄND INTE!!!

Så här års görs reklam för diverse medel, som ska ta bort mossan ur gräsmattan. Det är inte bara kemiska medel, utan också mossrivare av olika slag. Det gäller att komma ut med reklamen i tid - innan gräset växer igenom den skyddande mossan och visar att nån mossbehandling inte alls var nödvändig. Snarare tvärt om. Gräset klarar av mossan betydligt bättre än de kemiska och mekaniska metoderna. Här har vi inte aldrig någonsin behandlat mossan, utan med glädje trampat dess mjukhet innan gräset och örterna tränger igenom - på samma sätt som på vårt förra ställe. Jag inbillar mig att mossan inte bara håller fukten, utan är ett skydd åt gräset under våren. Kan konstatera att såväl förgätmigej och klöver växer igenom och gräset frodas verkligen.

Så slutsats: mossbekämpa inte. Eftersom mossor vill ha lite lågt pH kan man möjligen kalka lite, om man nu har tid och pengar över och absolut inte vill ha mossan synlig under några vårveckor. Varifrån har den här hysterin mot mossor kommit förresten? Varför skulle just mossa vara så hemskt?

Bli mossvän och lev med - inte mot - trädgårdens arter. Även mossor har rätt att finnas. 

Nu beställer vi fröer - en start på nästa odlingssäsong - härligt. Idag, Wasaloppsdagen, blir det några av mina finaste trädgårdsväxter. Håll till godo - snart är vi där.

Först Rosa helenae - en förtjsande ros, som kan bli jättestor och då den blommarär  översållad med små mycket väldoftande rosor. En absolut favorit!

Det här är en gallica-ros på vår tomt. Vi vet inte namnet på den, men fin är den.

En underbar iris, som fanns i Enhörna när vi kom dit och som vi tog med hit där vi bor nu. Nu vet jag att den heter Perry´s blue och den finns att köpa. Kan verkligen rekommenderas! Bildar stora rikblommiga ruggar. 

Nästa är en luktpion, som heter Dushesse de Nemours. Underbar!

Och en till luktpion: Boule of Beauty. Så fin!

Till sist: Det här är en veronika, som jag inte minns namnet på, men söt är den och lättodlad.

Det går att klicka på bilderna för att se dom större.

När vi bodde i Enhörna hade vi Åsbohöns - en trevlig liten höna som funnits i Sverige länge. Den kallas lantras, vilket betyder att den anses som inhemsk - så inhemsk en fågel ursprungligen från Sydostasien kan vara. I alla fall är Åsbohöns ungefår så stor som hönsen var under vikingatiden. Den är inte bara tålig, värpvillig och foderssnål - den ruvar även gärna. Det betydde att vi fick många kycklingar, som vi så småningom sålde till andra hönsintresserade.

En gång skulle maken leverera en tupp till en kille, som jobbade på samma ställe i Stockholm. Nu var det så att maken hade ett möte först, så tuppen fick åka med i en liten bärbar kattbur till mötet. En handduk låg över och tuppen skötte sig bra. Till en början... Men efter en stund började han undra om det möjligtvis fanns artfränder i närheten och sa "äää" lite försiktigt.

Som ordförande på mötet satt en numer avliden, mycket bestämd och korrekt, moderat. Tuppen fick inget svar på sitt lågmälda "äää", så han provade lite högre "RRR".

- Vad var det? sa herr ordförande och spände ögonen i maken.

- En tupp.

- EN TUPP????

I den mannens värld var ett sånt svar helt otänkbart. En tupp!! Vem fan tar med en tupp på möte - jo, en galen miljöpartist förstås. Fördomarna bara rasade in i moderatens hjärna och han stirrade storögt på maken, en man till och med äldre än moderaten själv och med en gedigen industribakgrund. Hur kunde detta vara möjligt?

- EN TUPP???

- Ja, vänsterpartisten ska ha honom, sa maken som om det var den naturligaste sak i världen att ta tuppar med på möten och stoppade handduken tätare om tuppen för att få tyst på honom

Men nu hade tuppen kommit igång, så det blev ett litet försiktigt, men högre "kokoko". Något riktigt gal tordes han inte ta till - lika bra det.

Behöver jag säga att det blev jubel i församlingen?

Och förhoppningsvis kunde moderaten berätta det hela som en god historia om dom där galna morotsätarna. Tänka sig, ta med en tupp på möte..!