Bild från Wikipedia

Jag har rest mycket lite i mitt liv – har alltid haft djur, som gjort det svårt. Eller ont om pengar. Men när jag kom till riksdagen blev det annorlunda. Där avsätts studiepengar till ledamöterna och dom pengarna går till resor.

Min första studieresa gick till Australien. Det är mycket besök på departement och kontor, men om det är jordbruksutskottet som reser så är det naturligtvis besök ute i naturen också för att titta på olika projekt och miljöproblem. Dessutom brukar jag som jag skrivit tidigare ”smita” någon dag. Den här gången ”smet” jag en helgdag – skådade fågel. En av mitt partis fd. riksdagsledamöter bor numera i Canberra och fixade det.

Vi var ute i eukalyptusskogen en bit utanför stan för att kolla en damm med olika änder. Bakom oss fanns en liten ås. Jag ”artade” en and. Det imponerade, för den hade aldrig setts där förr. Nu är det ju så är man ny i ett land så är alla arter lika nya och man vet inte vilka som är vanliga eller  speciella. Det är häftigt att skåda fågel långt hemifrån – alla arter är lika spännande nya.

Helt plötsligt hördes ett taktmässigt dunkande och upp över åsen tittade en antal huvuden – kängurur!! Jag glömmer det aldrig. När dom såg oss vände dom, men dom kom ganska nära innan dess. En hel liten flock var det.

En annan ledig dag hade våra värdar ordnat en tur inåt landet, men jag for med min vän till en nationalpark en bit utanför Canberra istället. Det regnade och vi var tämligen ensamma i parken. Inte fel alls! Utanför såg vi en emu på håll – dom lär inte vara så vänliga vid närkontakt. Väl innanför staketet trodde inte kängururna sin ögon – folk idag!! Dom studerade oss med stor nyfikenhet. Uppställda på rad stod dom på bakbenen och verkligen glodde på oss. Vem som kollade vem kunde verkligen diskuteras… Jag minns en hona, som stod ganska nära oss och stirrade. Rätt som det var stack det upp ett litet ansikte ur pungen – en till som ville kolla. Helt förtjusande. Att en känguruhona kan ha en lite pluttunge i pungen och en halvvuxen samtidigt är fascinerande – pungdjur är så annorlunda.

Vi såg flera arter av känguru och vallaby nära och hade en underbar dag trots regnet.

Mina resekamrater hade besökt en skidbacke – inte en känguru hade dom sett! För våra värdar var skidbacken betydligt märkvärdigare än kängurur… 

Men alla fick se kängurur – det fanns en park vid ett sjukhus där det fanns vilda kängurur. Dit for vi – alla var nöjda.

Men de vilda kängururna som kom över åsen var något alldeles speciellt. Vilken tur! Vilken upplevelse!