Jag tröttnade på att vänta på prinsen.

På hösten 1988 ville jag ut på landet och ner på backen. Jag hade en massa borderterrier, bodde i bostadsrätt, men ville ha egen tomt. Kontaktade flera mäklare, men blev snorkigt bemött. Ensamt fruntimmer – inte skulle en sån klara att köpa hus! Jasså inte?

Så såg jag drömhuset på annons. Ringde mäklaren, som försovit sig och just kommit till kontoret – han var lite stressad. Hade inte tid att visa, men uppmanade mig att åka ut själv och titta och så höras av om jag var intresserad, så skulle han ta sig tid på eftermiddagen.

Så jag åkte ut – visste var huset låg – och fann en idyll. Nåja, kallvatten och torrtoa i vedboden…. men äppelträd och syrener, stor tomt och med lagom nära grannar – perfekt för en lite mörkrädd typ som jag. Jag blev betagen av stället!

Så jag ringde tillbaka för att boka tid för visning på eftermiddagen.

- Nej, sa mäklaren. Det har ringt så många så det får bli öppen visning i helgen.

- Men du sa att jag skulle få titta i eftermiddag, sa jag.

Det blev tyst i luren.

- Ja, det sa jag, sa mäklaren.

Jag fick titta den eftermiddagen och kände att detta var bara rätt – mitt hus!! Mäklaren kontaktade dödsboet. Det fanns fler intressenter berättade mäklaren, bland annat husfirmor, som ville riva stugan och bygga två moderna villor på tomten. Mer betalt för dödsboet förstås.

Nu var det så att dödsboet hade känslor för stället. Här hade deras far bott sedan pensioneringen i över 20 år – han hade varit trädgårdsmästare med egen plantskola tidigare. Odlarambitioner hade han fortfarande och när hälsan tröt kallades ungarna in, även om dom nu var i 60-årsåldern. Det skulle grävas land, planteras rätt sorts plantor och bara vissa fröer av tagetes dög. Köksträdgården var gigantisk - den handgrävdes. Arvingarna ville inte alls att stugan skulle rivas. Dom ville att det skulle se  ut som förut. Dom tyckte att jag var en perfekt köpare! En och annan krona mer brydde dom sig inte om.

Jag fick ett dygn på mig att besluta mig. Det var nervöst – kallade in far och syster som konsulter och stöd. Och köpte stugan!!

Det gick ett halvår och så kom en prins. Stugan kändes trång och omodern – han gillade inte torrtoa och kallvatten (!) - så vi byggde ut. Ett äppelträd rök och det mesta av köksträdgården blev gräsmatta, senare rosenträdgård.

Jag vet att säljarna var förbi och tittade några gånger, men dom stannade aldrig. Vi träffades på stan nån gång och dom tyckte nog att det blivit bra, men på besök ville dom inte komma. Dom visste precis vad vi gjort. Inte bara byggt till – vi hade panelat om hela huset och målat det falurött. Den gulmålade lite mögliga fjällpanelen försvann.

Jag bytte prins – vi anlade trädgård, byggde staket och planterade massor av gammaldags  rosor. Fredriksborg var en idyll och i rosentiden en underbar oas av ljuvliga dofter! Jag tror nog att den gamle trädgårdsmästaren var nöjd i sin himmel.

2003 hittade vi Gården. Den här gången blev det öppen visning vid försäljningen. Efteråt fick jag veta att en dotter till Tore, en av säljarna, varit där för att se hur det såg ut inuti. Besöka farfars stuga. Vi fick godkänt – hon hade tyckt att det var så fint, sa Tore, när jag mötte honom på stan lite senare. Skönt – godkänt.