Årets andra fölunge har anlänt. Han kom kl 2.04 natten till idag - efterlängtad.. Min systerdotter Klara tar studenten idag och risken fanns att vi skulle missa hennes stora dag, men det gick vägen.

Garún hade planerat att föla inne - det var helt klart. Innersta boxen. Men så blev betet lite fattigt, så vi flyttade dom till en hage varifrån det inte går att gå in i stallet. Garún har tydligt visat sitt missnöje och inget föl har kommit. Igår kväll föll jag till föga och ledde hem henne. Hon sprang in i stallet och den inre boxen - påtagligt nöjd. På någon timme hade hon fått vaxproppar och 5 timmar efter att hon kom in var ungen född. Snacka om bestämd märr - hon höll på ungen tills hon kom in i boxen - det ger jag mig attan på. Det här är femte fölningen på raken där stoet hellre fölar inne i box än ute när dom får välja. Märkligt.

Lille Piltur - arbetsnamn än så länge - var stor, allert och stadig. Han stod efter 30 minuter och letade snuttar direkt. Han är riktigt grann med smal fin hals, långa ben och ett förtjusande ansikte. Hans mor hade det jobbigt eftersom han var så stor, men nu fungerar allt perfekt - så skönt.

Välkommen till världen lille häst.

Vi har två utedass på gården – ett till bostadshuset och ett till det huset som förra ägarna kallade farmorsstugan. Bostadshusets dass förlorade sin funktion på 70-talet, då man gjorde en utbyggnad på stora huset med toa, dusch och tvättstuga. Måste ha varit en revolution av bekvämlighet – framför allt på vintern. Farmorsstugan fick aldrig sådana faciliteter. Där är det utedasset som gäller för våra gäster, som bor över där.

Det är något speciellt med dass. Föräldrarna köpte sommartorp i början av 50-talet och där var det utedass som gällde. Man hade en fin utsikt över ett litet fält och satt alltid med dörren  öppen – helt ostört. Dasset hade två hål, ett lite större och ett lite mindre.

Som barn hade man ofta någon vuxen med sig – tryggt och trevligt. Min mormor bodde mycket hos oss på landet och många trevliga samtal med henne minns jag från dass. När hon pruttade skrattade hon och sa:

- Nu pratade skinkorna med varandra.

När man blev större satt man på dass och läste eller snackade med kusin eller kompis. Det kändes speciellt somrigt.

Men det första som måste göras på våren var att tömma butten. Inget trevligt jobb precis – ett jobb som faderskapet och jag alltid gjorde. Vi var väl minst äckelmagade i familjen förmodar jag. En rejäl grop och så tömde man och grävde igen. Det skulle inte gå för sig idag inte!

På kusinens sommardass fanns tre hål. Två för stora människor och så ett litet på fotsteget för barn. Så praktiskt. Det dasset fanns precis vid vattnet – vilken lyx – sjöutsikt! Där läste man veckotidningar – massa dåliga noveller, som min mamma inte tyckte att man borde läsa. Hos kusinen kunde man plöja massor!

När jag köpte mitt första egna hus var det bara kallvatten i köket och torrtoa i en del av vedboden. Det gick. Saknade faktiskt duschen och tvättmaskinen mer än vattentoalett. Så var det några år innan vi byggde till och fick modernt – klart i början av 90-talet. Säkert ett av de sista permanenthusen i bygden, som hade utedasset kvar så länge, men den gamle man, som hade haft huset före mig hade nekat att modernisera, trots barnens enträgna propåer. 

Det händer att jag går på vårt utedass här bara av nostalgiska skäl. Och sitter med dörren öppen och ser ut på allt det gröna utanför  – precis som det ska vara på sommaren. Och med bilder av kungafamiljen......

Jag gillar mango. Min sommarfavorit, som jag gör nästan varje dag under sommaren, är mango med yoghurt. Mango finns att köpa frusen i bitar - perfekt och lätt att ha till hands. Vårt Coop har den nästan jämt. Jag tinar en påse i micron i 2.5-3 minuter, häller i ca 0.5 liter yoghurt, ren eller utspädd med lite vatten och så kör jag det hela några minuter i mixern. Urgott blir det!! 

Koppen på bilden har jag fått i present - en stor och generös kopp gjord av Kerstin Tillberg. Den finns i flera mönster och kan köpas på Duka. Supergillar den! Mängden ovan räcker till två generösa koppar och man ju dricka hälften på förmiddag och hälften på eftermiddagen. Om man kan avstå resten - jag kan det nästan aldrig...

Har sett en variant med mjölk istället för yoghurt - säkert gott det med.

Förr hette det ung och dum....

Vår buskpion  "Rocki" blommar för första gången. Den planterades 2008 och sedan har vi väntat... Det kommer en knopp till så vi får två fina blommor i år. Än så länge är plantan inte så stor - knappt 90 cm hög. 

För många år sedan vandrade vi i Visby, Carl och jag. När vi kikade in i en trädgård såg vi något vi aldrig sett förut - fantastiska stora buskar med stora blommor i olika färger. Vi tog mod till oss, gick in och knackade på och möttes av en mycket intresserad och kunnig pionälskare. Vilka buskpioner hon hade!!

I mitten av 90-talet planterade vi vår första. Rocki är egentligen hybrider av den vilda buskpionen - de mörka fläckarna inne i blomman skvallrar om det. Men man vet inte riktigt hur blomman kommer att se ut eftersom de frösås. Vår Rocki i Enhörna var mer rosa än den vi fått nu. 

Den busken blev stor!! På bilden nedan kan man skymta mig - drygt 1.70

Hoppas att den nya busken blir lika stor. Vi täcker den inte på vintern - den verkar härdig. 

I år två blommor - får vi fyra nästa år?

Det finns massor av varianter av buskpion att köpa - enkla eller dubbla och i olika färger. Underbara och mycket odlingsvärda är dom, även om dom inte är billig i plantskolan. Men väl värd sina pengar!

Nu har vi en - kanske en rosa nästa gång?

Min morfar var en lurk. Har egentligen aldrig tänkt på honom som min morfar. Inte förrän min kusin började släktforska har vi fått veta något om honom och den sidan av släkten. Man fick nämligen inte fråga – varken mormor, min mamma eller min morbror ville beröra detta känsliga ämne. Tabu.

Så här var det: min mormor föddes och växte upp i Katrineholm, en liten pluttort i västra Södermanland, en ort som kom till på 1860-talet då järnvägen drogs fram.

Min mormor Anna Carolina Eugenia föddes den 11 april 1895 som andra dotter i familjen Fredriksson i Stora Malms socken. Här fanns hela släkten – fastrar, farbröder, kusiner, farmor och farfar och många fler.

Annas mamma dog i sviterna av en förlossning då Anna bara var 1 år. Även lillebror Carl Aldo dog, bara 10 dagar gammal, då moderlös sedan 7 dagar. Efter 3 år fick Anna och storasystern Karin en styvmor, som aldrig var älskad, snarare tvärt om. För flickorna blev farmodern modersgestalten. Om henne har jag berättat tidigare i bloggen. Anna gick i folkskola och den textilskola, som herrskapet på herrgården Claestorp i Östra Wingåkers socken startat för flickor. Det fanns även en slöjdskola för pojkar. Herrskapet var före sin tid och hade startat skola för allmogens barn före folkskolestadgan i mitten av 1800-talet – mot prästens vilja. För mormor var sömnad och handarbete något hon höll på med hela livet – hon var mycket duktig. Anna jobbade med sömnaden, men vad vi vet även på gårdar runt Katrineholm.

I början av 1900-talet startade en teknisk utbildning i Katrineholm. Dit kom min morfar, troligen från Stockholm. Den oemotståndlige och vackre förföraren hade anlänt..

Karl Gustaf Amandus Eriksson var född den 7 september 1890 på Alnön utanför Sundsvall dit hans föräldrar kommit år 1889 från Stockholm. Fadern Karl Eriksson hade rötter i Värmland och modern Amanda Karolina Flodman i Södermanland och Västmanland. Det var de expanderande träindustrierna som sökte folk, gärna med erfarenhet från bruk och såg. Fadern var sågare och kom från ett sågverk i Värmland. Modern dog då sonen bara var 5 dagar gammal, bara 26 år gammal. Det står lunginflammation i dödboken, men jag antar att det var barnsängsfeber. Dålig hygien skördade många unga kvinnors liv på den tiden. Karl Gustaf växte upp med fadern och en snäll hushållerska. Dom skulle väl kallas sambo idag.

Jag vet inte så mycket om Karl Gustafs vidare öden innan han kommer till Karineholm för att studera på Katrineholms tekniska skola. Där träffade han Anna Fredriksson. Han var en vacker man och Anna föll som en fura. Hon blev med barn 1916 och diskussioner om giftermål tog fart. Men han skulle väl bli klar med skolan först, kan man tro.  

Min mamma Birgitta föddes den 20 maj 1917. Anna hade ett brev från fadern där han beklagar att det blev en flicka, men skriver att de får försöka älska det barnet ändå (!). Det brevet fanns inte kvar bland mormors brev då hon dog. Kanske lika bra att min mamma aldrig fick se det. Ulf lär ha blivit till efter ett försök att reda ut hur dom skulle ha det. Honom födde Anna 1919 på vinden alldeles ensam enligt kusinen, som fick mormor att berätta lite. Att ha två oäkta barn i början av seklet – dessutom med samme man – kan inte ha varit lätt. Men hon var en bra mor och banden mellan de tre var mycket starka hela livet. Båda barnen var mycket lika fadern och Ulf lär ha varit en avbild - stor, mörk och grann. Det fanns vallonblod i antavlan. Barnens farmors mor hette Birath.

Annas far var en klippa och Anna bodde kvar i Katrineholm, men flyttade så småningom till Stockholm. Det berättas att Anna sökte upp Karl Gustaf där med Ulf på armen och Birgitta i kjolarna. Det avlöpte inte väl och väl nere på gatan lär hon ha svimmat. Något som antytts är att Anna var lite kritisk till Karl Gustafs festande. Det finns ett kort kvar där han ser ut som en glad gamäng. Det där med spriten var känsligt. Flera i Annas släkt var nykterister.

Men Karl Gustaf hade tydligen också en annan kvinna, Dana Viktoria Nyqvist från Alnön, som han senare gifte sig med. Jag vet inte när dom träffas eller om hon fanns med i bakgrunden hela tiden, bara att de vigdes 6.11 1927. Äktenskapet blev barnlöst.

Det berättades att i alla fall Birgitta var på Alnön hos sin farfar och hans hushållerska och att farfaren beklagade sig över sonens beteende. I en dagbok skrev Anna om sina tårar då hon tvingades lämna Birgitta där. Att vara ogift mor var inte lätt då – tur att tiderna ändrats till det bättre.

Karl Gustaf arbetade och bodde i Hallstahammar unedr hela yrkeslivet. Han bodde i arbetarkvarteret Tomtebo och var troligen filare på Bulthen Kantal. Han dog endast 40 år gammal den 16.12 1930 av hjärtproblem. Exakt vad för hjärtproblem vet jag inte, men båda barnen ärvde hjärt/kärlproblem. Ulf dog av en hjärtinfarkt då han var 62 år och min mamma Birgitta av en hjärnblödning då hon var 67. Båda hade högt blodtryck.

Efter Karl Gustafs död återvände Dana Viktoria till Medelpad och lär ha sagt till Anna, att Karl Gustaf alltid saknade sin lilla familj. Men han träffade inte barnen vad jag vet. Tillät inte Anna det? Det är många frågor som aldrig kommer att få svar. Kanske man hade fått veta om man fört det på tal, men som ofta i såna här sammanhang blev det inte riktigt av. 

Min starka och rätt envisa mormor Anna band sig aldrig mer vid en man. Det fanns friare, men för henne var det barn och barnbarn som gällde. Att banden mellan mormor Anna och barnen var starka var alldeles klart. Mormor dog på hösten 1974 och inom 10 år var båda hennes barn också döda. Det var ett hårt slag, framför allt för min mamma, då Anna gick bort. Dom hade haft daglig kontakt och mormor bodde ofta hos oss. Under somrarna såg hon till att vi kusiner träffades – i alla fall jag och min ett år äldre kusin – en vecka på deras lantställe och en vecka på vårt.

Mormor blev så småningom mer pratsam om Karl Gustaf och påstod att hon tänke på honom med kärlek varje dag hela livet.

Det var han inte värd, lurken!

Tycker jag….