Foto: Steve Dahlfors från SOF:s hemsida

Första morgonen med rödvingetrast i dungen – en säker återvändare.  Rödvingtrasten är en fågel jag aldrig hört talas om innan jag lästa zoologi – och ändå så vanlig. Man räknar med att mellan 1 – 2 miljoner par häckar i Sverige. Allmän med andra ord, ända upp i fjällkedjan där den ofta är en karaktärsart – hörs överallt. Den är så anonym att Linné faktiskt missade den och trodde att den var en skum taltrast. Men rödvingtrasten ser inte ut som en taltrast. Den är mindre, har en distinkt teckning med ett ljust band över ögat och så är den röd på sidan och under vingen. En mycket vacker fågel i sin enkelhet, vår minsta trast.

Att Linné missade den kan möjligen bero på att den låter mycket olika beroende på var man hör den – den har distinkta dialekter. Ungarna lär sig sången av sina föräldrar. Så är det inte hos alla fåglar – det vanliga är att sången ligger genetiskt. Här i Mellansverige är sången ett antal fallande toner, som avslutas med ett kort babbel. Men på andra ställen kan sången vara stigande. På vissa ställen, som här i Mellansverige, är sången mjuk, men på andra är det en hårdhet i tonen. Så här under flytten kan man hitta flockar med individer med mycket olika dialekter på väg till olika ställen norrut. Som nybliven skådare hände det att man jagade en underlig sång för att ”bara” hitta en rödvinge..

Rödvingtrasten kommer alltså ungefär nu och man kan hitta stora flockar. Den flyttar på natten och ger då ifrån sig ett mycket typiskt sugande pip i den svarta natten – det gäller att ha koll på dom andra. Den kommer tidigt till Sverige och flyttar sent. Ännu i november kan man höra pipet i skyn. Jag minns hur imponerad jag blev när Peller Palm, en legendarisk zoolog som jag hade som lärare på universitetet, pekade mot skyn och utropade ”Rödvingetrast!”. Lite frostig natt, bäcksvart - november.

En påsk tillbringade vi på Gotland och det var precis i rödvingtrastens flyttid – hela trakten genljöd av trastgnissel och sång. Mycket vårligt. Den kommer samtidigt som en annan av mina favoriter – rödhaken. Och även den har jag hört nu på morgonen.

Rödvingetrasten äter allt – maskar, insekter, bär och frön. En generalist som kan anpassa sig till omständigheterna. En överlevare. Den häckar på eller nära marken, får upp till 7 ungar och kan om det är gynnsamt även få fram en andra kull.

Här kan du höra sången: 

 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3275&artikel=2777792    

       Foto: Steve Dahlfors från SOF:s hemsida