Man vänjer sig snabbt vid moderniteter. Nätet är numer en självklarhet eller till och med nåt man inte klarar sig utan. Inte bara banktjänster, utan biljettköp och ett och annat köp på Tradera och Adlibris känns numer helt naturligt. Att hitta information är självklart och enkelt – hur gjorde man förr? Det måste ha varit mycket krångligare och jag minns inte längre hur man gjorde…

Mail och sms är annat som  känns naturligt idag. Informationssamhället har tagit oss alla med stormsteg. Värre var det förr. Innan telefonen var det svårt att få fram korta personliga meddelanden. Avstånden var större mellan människor – svårt, dyrt och tidskrävande att resa och omöjligt att få snabba kontakter. Posten var det som gällde. Men även om mängden information och meddelanden mellan människor är oerhört mycket fler idag så försvinner mycket – vår generation kommer trots allt detta att vara en tyst generation för framtida forskare. Allt försvinner i cybervärlden. Men vykort och brev från förr finns kvar – i alla fall en del. På de stora godsen bevarades allt och då Björksund i Sörmland firade ett jubileum med en påkostad bok om slottets historia visade det sig att olika rättares korrespondens med herrefolket under vintern – dom bodde i Stockholm då – var oerhört detaljrik och gav en mycket ingående bild av alla undersåtars liv och leverne. Korrespondensen finns bevarad dels i Björksunds egna gårdsarkiv, men även på Stadsmuseet i Stockholm. Den och husförhören ger en bild av hög som låg.

Under 1800-talets senare hälft byggdes järnvägarna i Sverige och helt plötsligt blev resande möjligt. Södertälje – min gamla hemort där jag växte upp – blev en känd badort dit folk från Stockholm kom för att båda, dricka brunn, vila upp sig och umgås. Och då ville man förståss skicka vykort till släkt och vänner för att berätta att man minsann hade råd med en sådan lyx – vykortsfabrikanterna fick en kundkrets och massor av motiv från Södertälje finns kvar idag. Så här såg det tidiga badhuset ut – en vacker byggnad.

Men vykorten var även den tidens mail och många motiv är snarare information om någon spektakulär  händelse än vackra vyer. När det vackra badhuset brann den 21 februari 1903 måste det ha varit en katastrof för orten och naturligtvis blev det vykort – flera stycken.

Eftersom stan var så beroende av sitt bad byggdes snabbt ett nytt, som blev så här:

Det här badhuset fanns kvar en bit in på 60-talet. Då revs det för en fyrfilig genomfartsled! Som man inser idag att den går helt fel….

Hur kunde man bara? Hela stans historia puts veck. Tänk vilket häftigt hus att ha kvar som allaktivitetshus eller ombyggt inuti till bostäder elller kontor – kanske som stadshus. Rivningshysterin på 60-talet var förfärlig och lämnade hål i histiorien. Man får vara tacksam för de kommuner, som inte hade råd med dylikt – där finns historia och charm kvar och ingen skulle komma på idén till en dylik skövling som då.