Det finns en fisk jag alltid velat se - mantan eller djävulsrockan som den också kallas. Den fanns med i den berättelse där Barna Hedenhös besökte Australien, om nu nån mer än jag minns den. I den hoppar en manta in i en grotta och den teckningen sitter fortfarande på näthinnan. Tänk att få se en sån....

Mantan är stor - den kan bli 7 meter mellan vingspetsarna och kan väga 2 ton. Det är en fisk med ovanligt stor hjärna och den tros vara intelligent. Förr trodde man att den var farlig, men det är den inte. Den äter kräftdjur och småfisk - en filtrerare med andra ord. Har inga giftanordningar som en del andra rockor. 

För några veckor sedan sändes en film av Mattias Klum på TV. Filmen hette En värld av liv och beskrev reven Raja Ampat utanför Filipinerna. De är ovanligt jungfruliga och rena med massor av olika arter, bland annat mantor. I filmen kommer man dessa jättar riktigt nära och kan se att den svartvita dräkten är mycket individuell - man kan lätt skilja individer åt på fläckarna. I en tidningartikel beskrevs en händelse, som tyvärr inte finns filmad - den skedde under rekognosering för filmningen. Så här var det:

Några dykare var nere för att reka alltså. Mantorna söker sig till reven bland annat för att deras putsarfiskar bor där. De simmar långsamt fram emot putsarfiskarna, lägger sig tillrätta i vattnet och låter putsarfiskarna flocka bort parasiter och påväxt från huden.

Helt plötsligt kom en stor manta fram emot dykarna och gjorde likadant mot dom - la sig på sidan och visade buken. I buken satt en stor krok med en grov lina. En av dykarna insåg avsikten och försökte få bort kroken, men den satt djupt och såret blödde. Men linan fick han bort. Mantan simmade bort, men återkom snart och gjorde likadant igen - upp med buken och kroken mot dykarna. Den här gången lyckades en av dykarna få bort kroken. Mantan simmade bort, men återkom en tredje gång. Den här gången simmade den långsamt mycket mycket nära dykarna - vingspetsen var bara några decimenter bort. Tackade den? Så försvann hela flocken mantor i det stora blå. 

Visst är det en fantastisk historia? Jag har skrivit det förr och skriver det igen - vi människor underskattar djuren och deras intelligens. Vi tror på nåt sätt att man inte kan tänka utan språk, men så är det naturligtvis inte. Om evolutionen skulle skapat en tänkande hjärna först med språket så hade det nog inte blivit så mycket - tiden är för knapp. Nej, intelligens har "lönat sig" - det vill säga givit evolutionära fördelar - långt före språket. Att tänka i känslor och bilder är något även vi gör och tar det som något naturligt. Det är så djuren gör. Tänket ser annorlunda ut utan vårt språk, men det finns där. Att mantan hade en avsikt med sitt beteende torde knappast kunna ifrågasättas. Den ville ha hjälp. Och den tackade. En intelligent fisk. Sug på det lite. En intelligent fisk.