Det har varit en svår vinter för rosor i år - speciellt för honungsrosen Rosa helenae. Min syster har en gigantisk som dött - jag menar verkligen jättestor, minst 6 meter hög och ett par meter bred. Den ser förfärlig ut och frågan är hur man får bort den. Taggig!! Vi satte tre mot stallväggen förra året - döda allihop.

På förra stället i Enhörna hade vi helenae, både sorten Hybrida - med taggar - och Lykkefund - med betydligt färre taggar. Båda doftar himmelskt!

Vi hade en hel vägg av dom och förhållandena måste varit sällsynt gynnsamma, för dom blev jättestora. Men även där kunde vintern glesa rosen rejält. Grenar frös och dog. 

När vi skulle sälja ville vi givetvis hitta en trädgårdsmänniska. En sån kom också - rena drömköparen för oss. Hon och hennes man hade blomsterbutik - skulle skiljas. Men så var det så att hon inte tagit ut så mycket lön under åren - hon fick inte låna på banken och hade ingen möjlighet att köpa, även om hon verkligen ville...  Så det blev en köpare med 0 intresse - eller snarare kunskap - om trädgård. Våra helenae togs bort!!!!! Dom trodde att de kunde skada huset - det kunde dom inte, fanns nät med distanser mot väggarna. En rosrabatt kapades med motorsåg. Dom ansåg att det var för vildvuxet (!!!!!). På några år var trädgården en öken. De rosor som blev kvar var insnärjda i nässlor. Till och med gräsmattan såg hemsk ut, behandlad med mossmedel och allt skit som fabrikanter lurar på folk. Nya ägare får naturligtvis göra vad dom vill med det dom köpt, men även växter är ju levande och lite hänsyn borde man väl ta.

En sak har man lärt sig som ytterst amatörmässig trädgårdsälskare - det som växer och trivs ska man vara glad åt och ta vara på.

I Enhörna trivdes rosorna - det gör dom inte här. Här är det för blött i backen.