En gång i tiden födde jag upp borderterrier – hade några kullar. I en föddes en liten tik, som fick heta Tekla. Hon var fin och skulle bli kvar hos mig var tanken.

En jättego lite tjej – men nyfiken, förslagen och på allt!

Här några exempel på hennes klåfingrighet och intelligens.

Jag hade en så fin liten trästaty av en rödhake. Den var ca 30 cm och fågeln satt på en fin liten stubbe. Jag hade köpt den på en konstutställning och var så förtjust i de – rödhaken är en av mina favoritfåglar.

Hade en staty alltså –Tekla ändrade på det…..

Statyn stod på en köksbänk. En dag råkade det stå en stol bredvid köksbänken. Hundarna var ensamma några timmar och när jag kom hem låg Tekla med ”trofén”  mellan tassarna, glatt gnagande.  Av fågeln fanns inget kvar och stubben var nästan bara flis. Den lilla sötnosen hade hoppat upp på stolen, fått ner statyn och gjort processen kort med den. Stor förstämning – min fina (och dyra) staty.

Men hon kunde värre…

Hon flyttade så småningom till min pappa. En gång skulle jag dit och gå ut med dom – faderskapet var borta över dagen. Hundarna – han hade två tikar från mig – var instängda i köket. Så att inget skulle hända – vi visste ju hur Tekla var…

När jag öppnade köksdörren möttes jag av en förfärlig syn. Golvet var täckt av svart sörja! Bajs? Nej, inte då – skokräm blandat med hundkiss – ordentligt utsmetat i hela köket… Hon hade fått upp en skåpdörr, dragit ut en låda, plockat ut skokrämstuben, bitit sönder den så allt innehåll låg utkletat på hela golvet och så till råga på allt kissat i det… Man kan ju inte säga att Tekla var så ren precis hon heller! Det tog sin rundliga tid att få köksgolv och tik i presentabelt skick igen.. Just då var hon inte populär – det tog ett tag innan man kunde skratta åt eländet.

Det är kul med intelligenta hundar – men ibland kan man bli galen på dom!!!