vastravegred

Alla inlägg den 7 juni 2021

kap 2 Kattungar

Av Gudrun Lindvall - 7 juni 2021 09:15

Sommaren innan Lina skulle börja skolan fick deras katta Greta kattungar. Sex stycken blev det, tre grårandiga, en svart och två röda. En av dom röda var alldeles vit på magen. Den tyckte Lina bäst om.

”Du ska bli min katt du,” sa hon och smekte honom över ryggen. ”Du ska heta Gustav.”

Katterna bodde på höskullen. Mamman hade bäddat så fint åt sina ungar i höet. Det tog ett tag att lista ut var hon hade dom. Märta och Lina smög på henne flera dagar innan dom hittade gömstället. Märta hade aldrig sett kattungar förr.

”Det är fel på dom!” ropade hon förskräckt åt Lina. ”Dom har ju inga ögon!”

Lina skrattade. Kattungar föds blinda, det vet väl varenda unge. Dom får inte ögon förrän dom är nästan två veckor. Men hur skulle Märta kunna veta det, förresten? Hon hade ju aldrig sett kattungar förr. Lina fick förklara.

”Dom ligger bara så här i början,” sa hon. ”Mamman kommer och ger dom mjölk ibland, men mest sover dom. Och växer.”

Och det gjorde dom. Efter några veckor flyttade Greta ner ungarna i lagården. Hon bar dom så fint i nackskinnet nerför stegen till skullen en och en. Det såg lite farligt ut, men alla sex kom ner alldeles hela.

”Greta har haft ungar förr,” berättade Lina. ”Förra gången fick hon fem ungar med Orvar, den svarta hankatten, som vi hade förra året. Kommer du ihåg honom?”

Jo, det gjorde Märta. Orvar hade varit stor och lite vresig, ingen kelkatt precis. Ena örat var avbitet. Han slogs ofta med grannens katter. Grannen, det var tant Vera det. Hon bodde på andra sidan lilla skogen och hade sex katter hemma hos sig.

”Han försvann i vintras,” sa Lina. ”Vi vet inte vad som hände, kanske räven tog honom. Eller så dog han bara av ålder, han var gammal.”

Märta rös. Lina pratade så konstigt om att djur dog. Som om det bara var så. Men hon var väl van, tänkte Märta. Har man massor av djur, så händer det väl att någon dör ibland, så är det väl bara.

”Vem är pappa till dom här ungarna då?” frågade hon.

”Det vet vi inte,” sa Lina. ”Vi har sett två strykarkatter här i vintras , en röd och en svart. Dom kanske är pappor båda två.”

Va, kunde det vara så? Olika pappor i samma kull?

”Ja, det kan det,” sa Lina. ”Dom röda ungarna har nog den röda katten som pappa och den svarta är nog pappa till dom andra. Det är inte så viktigt vem som är pappan. Det viktigaste för kattungar är att dom har en bra mamma.”

Och det hade dom verkligen! Greta slickade och slickade på ungarna när dom sög mjölk från henne.

”Dom diar,” sa Lina. ”Det heter så.”

Det visste väl Märta att det hette! Ibland förklarade Lina nästan för mycket. Kalvarna diade ju också. Undrar om det heter diar när små barn suger på sina mammor bröst också, tänkte Märta. Hon visste inte riktigt. Hon hade inga småsyskon, bara två äldre, men dom var vuxna och hade flyttat hemifrån.

”Å, vad lycklig du är som har kattungar!”sa Märta. Hon skulle så gärna vilja ha en egen katt, som var bara hennes. Men det trodde hon inte att hon skulle få och förresten är det synd om en liten katt att bo i lägenhet i stan.

”Du kanske kan ha en här som är bara din,” sa Lina. ”Jag kan fråga om du får. Så kan jag ta hand om den på vintern åt dig.”

”Ja,” sa Märta. Det var ju inte lika bra som att ha en hemma i stan, men nästan.

”Vilken vill du ha då?” frågade Lina.

Märta tänkte lite och lyfte på dom grårandiga, som hon tyckte var finast.

”Den här,” sa hon och höll upp en. Den hade breda grå ränder, vita tassar och vitt bröst.

”Ja, den är fin!” sa Lina. ”Få se nu, är det en hane eller hona.”

Hon vände på kattungen och tittade den i rumpan.

”Det är en hona,” sa hon. ”Vad ska hon heta?”

Märta tänkte. Vad skulle hon heta? Berit kanske. Nej, det passade inte. Jo, nu visste hon!

”Hon ska heta Misan,” sa hon. ”Min egen lilla Misan. Å, om jag fick ha henne här som min katt! När du har lärt dig skriva kan du skriva till mig och berätta hur hon mår.”

”Och så kan du komma och hälsa på henne på julen, kanske,” sa Lina. Tänk om Märta kom och hälsade på till julen! Vad roligt det skulle vara!

”Vi springer in och frågar mamma,” sa hon.

Och tänk, Linas mamma tyckte det var en bra idé.

”Vi behöver en katta till,” sa hon. ”Greta behöver lite sällskap och hjälp att hålla mössen borta. Lilla Misan får väl bli din då, Märta.”

Märta kunde inte tro att det var sant. Hon hade en alldeles egen katt! Det kändes varmt i brösten när hon smekte den lilla kattungen. Hon hade aldrig haft ett djur förut, inte ens akvariefiskar.

Allmänt

Dela · Kommentera

Tidigare månad - Senare månad