Jag gillar ladusvalor och efter många år har vi äntligen ett par som häckar här. Men ladusvalan är inte den enda arten svala, som häckar här – vi har hussvala och backsvala också. Svalorna har det tufft eftersom de är så beroende av insekter. Allt sprutande i jordbruket gör att insekternas antal minskar och då blir det svårt för svalorna. 

Carl von Linné och hans samtid trodde att svalor övervintrade på sjöbottnar. Inte så konstigt kanske – man såg dom flyga ner i vassen på kvällen och på morgonen var dom borta.

Men Johann Leonard Frisch i Tyskland hade svårt att tro på detta, så 1763 knöt han färgade band runt benet på fler svalor i hopp om att få se dom igen på våren. Och han hade tur – hans ladusvalor återvände och han kunde konstatera att det inte fanns lera eller annat sjöbottensmuts på banden. Slutsatsen var given – dom övervintrade inte på sjöbottnar.

Nej, ladusvalan flyttar långt och är en riktig långflygare. Den tar sig ner över Europa, korsar Sahara och övervintrar i södra Afrika – en enormt lång flygtur! Det verkar som om ladusvalorna letar insektssvärmar. Flygmyror tycks vara speciellt uppskattade. Man kan hitta ladusvalor i de mest skilda biotoper – våtmarker, savanner och jordbruksbygd.

Våtmarker lockar, speciellt för övernattning. Det finns ett område utanför staden Durban i sydöstra Sydafrika där det finns en stor våtmark – hela 35 hektar. Det ligger mitt i Kwa Zulu Natals böljande jordbruksmark. Här övervintrar mellan 3 och 5 miljoner svalor varje natt från oktober till februari!!! Fågelskådare och naturintresserade vallfärdar hit för att se skådespelet. En halvtimme före solnedgången kommer små flockar av ladusvalor – flocken växer och växer – tätnar till en stor massa fåglar – och så en stund efter solnedgången dyker hela flocken ner i vassen. Häftigt!! Det skulle Linné ha sett!

På morgonen lämnar dom stället lite mer diskret – och lämnar efter sig ett drygt ton fågelskit – för att ge sig ut på insektsjakt.

Ladusvalorna återkommer i maj – om dom klarar flytten över Sahara. Det är nämligen så att Sahara inte alltid varit en så stor öken, utan tidigare fanns där både träd och jordbruksmarker. Då var flytten lättare. Det är också så att Sahara blir större hela tiden. En effekt av klimatförändringarna är att det blir hetare runt ekvatorn med ökenutbredning som följd. Den lilla ladusvalans flytt blir allt riskablare.

Nu är det bara att vänta. I slutet av februari börjar det dra i längtan norröver. Måtte de som ska till oss klara flytten - vi väntar så!!