Älgar är väldigt stora!

Minns ett älgmöte i Tullgarn där storleken verkligen kändes. Som jag berättat i tidigare bloggar höll jag på med grävling under studietiden. Samlade grävlingsskit bland annat. På Tullgarn finns ett stort berg vid vars fot vi bestämde att jag skulle gå till höger om det och min kompis till vänster. Jag skulle kolla aktiviteter vid ett gryt och leta skitar. Bäst som jag stod där vid grävlingsdasset knakade det i skogen. Jag kröp ihop vid en nedfallen stam och väntade. En älg kom springande, uppenbarligen skrämd av min kompis. Den var helt fokuserad på detta – och sprang rakt emot där jag satt hopkrupen. Ett par meter ifrån mig stannade den och jag fann mig sittande tittande upp under magen på den – gisses vad den kändes stor! Så sprang den långsamt vidare utan att ha märkt mig. Hjärtedunk!

Många älgar söker sig till äppelträden på hösten. Vi har haft en kviga här i höst utan några problem. Men i Enhörna fick vi – eller snarare Carl – problem en gång. En ko stod vid äppelträdet vid grinden och Carl skulle hämta tidningen.

- Akta dig, hon kan komma emot dig, sa jag. 

- Hon drar väl? trodde Carl.

Så han gick ut och hojtade lite. Kon tittade knappt upp. Då gick modige Carl emot henne och hojtade ännu mer. Hon lyfte huvudet och undrade vem som störde i frukosten. Ytterligare några steg och mer hojt från Carl. Då kom hon – klart störd – snabbt! Behöver jag säga att Carl fick bråttom tillbaka? Behöver jag säga att jag fick mig ett gott skratt? Hon var både stor och snabb, älgkon. Vi fick ta till grövre artilleri – grytlock. Då ansåg hon friden störd och spelet förlorat.