bild Wikipedia

Vad  minns ni av Madeleine Albright? Kanske mest hennes olyckliga uttalande, då en journalist påpekade att fler barn dött i Irak än i Hiroshima och frågade om det varit värt det. Efter lite betänketid svarade hon, att hon ansåg att det varit värt det priset. Det uttalandet fick hon bittert ångra. Då handlade det om handelsblockaden, som stoppade både mat och mediciner till folket i Irak på 90-talet.

Nåja, hon var den första kvinnliga utrikesministern någonsin i USA. Innehade ämbetet från januari 1997 till och med januari 2001 under Bill Clintons presidenttid. Det olyckliga uttalandet kom 1996 då hon var FN-ambassadör.

Det berättas att Madeleine Albright förhandlade under Balkan-konflikten. Stormakter och alla stridande parter på Balkan försökte stoppa kriget i denna region, som historiskt varit så fylld av konflikter. Man var samlade i USA, i staden Dayton. Som USA:s FN-ambassadör var hon en av de viktiga förhandlarna. Det översattes frisk mellan språken och serberna överlade lite vid sidan om och kommenterade till varandra – inte alltid så vänligt och diplomatiskt. Förhandlingarna gick trögt och det var uppenbart att någon egentlig förhandlingsvilja inte fanns. Taktiken från den serbiska sidan var snarast att få tyst på ”tanten”.

Så fattade ”tanten” humör – och bytte språk. Serberna hade liksom missat nåt som deras underrättelsetjänst borde upplyst dom om. ”Tanten”  Albright var född i gamla Tjeckoslovakien, i Prag, och pratade förutom engelska även franska, ryska, tjeckiska, polska och serbokroatiska. Alla taktiska kommentarer och spydigheter hade förståtts - man kan tänka sig den förändrade stämningen i salen… Förhandlingarna lär ha tagit en annan vändning efter det. Det är en sån där händelse man skulle velat ha bevittna – suttit i hennes handväska och fått tjuvlyssnat. Fredsavtal undertecknades så småningom 1995.

Madeleine Albright förflutna är minst sagt brokigt, en spegel av det stormiga 1900-talet. Hon föddes 1937 i Prag i forna Tjeckoslovakien som Marie Körbel. Hennes föräldrar var katoliker, men av judisk börd. Dom var dessutom aktiva socialdemokrater, vilket tillsammans gjorde det osäkert att bo kvar i Tjeckoslovakien på 30-talet, så samma år som andra världskriget var ett faktum flydde familjen till England. Fadern var diplomat och under kriget ingick han i vad som kallades den tjeckiska exilregeringen. Efter krigets slut återvände familjen till Tjeckoslovakien och mottogs som hjältar med fint boende och ny diplomatisk hög befattning för fadern. För Madeleine sattes ”skolningen” in. Men det ryska inflytandet passade inte riktigt Josef Körbel och då kommunistpartiet tog över makten – med ryskt stöd – 1948 började marken åter brännas under fötterna i hemlandet. Gulag-fasa? Han fick ett FN-uppdrag i Kashmir och såg till att familjen reste till England. Under avrapporteringen på FN i New York hoppade han av och sökte politisk asyl för hela familjen. Marie Körbel blev amerikansk medborgare under namnet Madeleine Korbel. Madeleine kom från hennes smeknamn, det tjeckiska Madlenka.

Så småningom gifte hon sig Albright. Först långt in på 90-talet fick hon vetskap om att hon var av judisk börd och att släkten dött under förintelsen, bland andra 3 av hennes föräldrars föräldrar.

Fadern var alltså diplomat och i hans fotspår kom Madeleine att vandra efter en akademiska karriär med ämnen som statskunskap, internationella relationer odyl. Tre döttrar hann hon med också under studietiden. Men även här fanns tragedier. De två första döttrarna var tvillingar och födde för tidigt. En av dom dog redan som tre-åring. Det påstås att hon började läsa ryska under tiden de små döttrarna låg i kuvös – för att ha nåt att göra…

Engagemanget i det demokratiska partiet ledde till att hon hamnade i Jimmy Carters administration som speciellt kunnig på Östeuropa. Det var 1978. Då var äldsta dottern 18 år, men den lilla ”eftersläntaren” bara 11.

Men Jimmy Carter – jordnötsodlaren som senare visat sig vara en genial förhandlare och ödmjuk människa – blev inte långvarig som president. Efter fyra år kom Ronald Reagan med dunder och brak…. För Madeleines del blev det att återgå till den akademiska världen, men nu hade hon en stadig fot inne i den politiska sfären, så när Bill Clinton tillträdde som president 1991 och det demokratiska partiet åter besatte vita huset utsåg han henne till FN-ambassadör 1993. Och 1997 blev hon alltså utrikesminister – en omstridd sådan. En tuffing kan man väl säga.

Konflikten på Balkan var den stora utmaningen under hennes aktiva tid, men Mellanöstern fanns även då - den ständigt olösta konflikt. Hon lär vara en av de få västerlänningar, som mött Nordkoreas diktator Kim Jong-Il.

Det spekulerades om utifall att Madeleine Albright skulle inleda en karriär som politiker i Tjeckien efter sin pensionering 2002. Det var till och med så att dåvarande presidenten Václav Havel öppet förespråkade henne som sin efterträdare. Hon lär ha varit smickrad, men övervägde aldrig på allvar att flytta tillbaka till födelsestaden, sägs det. Istället har hon inlett en konsultverksamhet – som så många andra politiker. Nog har hon erfarenhet att ösa ur, denna extraordinära kvinna.

Ett sista citat av Madeleine Albright:

Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.

Säkert sagt av erfarenhet det också – det är tufft i hetluften, dubbelt tufft om man är kvinna…