Min mormor Anna förlorade sin mor i barnsäng redan då hon var 1 år. Fadern Carl gifte om sig, men den kvinnan blev inte modersgestalten i Annas liv. Det blev farmor. Så här såg hon ut:

Farmor och farfar bodde ett stenkast ifrån Anna och i trakten fanns även 5 farbröder och 2 fastrar och deras familjer. Massor av kusiner naturligtvis. Man bodde i socknen Östra Wingåker utanför Katrineholm.

Farmor hette Brita Catharina Persdotter och var född 1843 i grannsocknen  Skedevi i Östergötland, men flyttade redan i barndomen till Östra Wingåker, där hon dog 1930. Farfar Fredrik Eriksson levde hela livet i Östra Wingåker, född 1843, död 1920.

Brita födde 9 barn. Alla överlevde henne utom en son, som dog redan en vecka efter födseln. Två utvandrade till Amerika, en av dom återkom på ålderns höst, men då var Brita redan död.

Britas förstfödda, min mormors far, föddes 1869 då hon alltså var 26 år. Den sista föddes 1888 då hon var 45. Barnen kom 1869, -71,-74, -77, -79, -83, -85, -86, -88. Vilket slit! Sonen som dog föddes -77, så där blev det ett hopp. När nästa kom 1879 var de tre första 10, 8 och 5. Det måste ha varit skönt att slippa koltungar samtidigt som man hade en nyfödd, men sen blev det tätare. Mellan två av de senare skiljer det bara 13 månader. 

Första barnbarnet föddes 1894 och sedan kom dom i strid ström - 13 kan jag hitta och vad jag förstått var det farmor, som ryckte ut om nåt hände. En sonhustru slängde sig framför tåget och lämnade två söner efter sig, som farmor fick ta hand om. Brita var verkligen släktens supermamma och min mormor talde med mycket värme om henne. Mormors förstfödda, min mamma, fick heta Britta som farmor.

Här sitter hon i kretsen av de sina. Endast äldsta dottern Hilda saknar, annars är dom där; Carl, Gustaf, Axel, Gottfrid, Sven, Emanuel och Lydia.