Det verkar som om det inte är omöjligt att tämja och köra in älgar, till och med rida in dom. Karl XII hade idéer om ett älgkompani, men det realiserades aldrig. Bilden ovan visar älgen Lotta, som senare kom att kallas Stolta Lotta. Hon levde mellan 1907 och 1915. Inkörd som synes. Lotta tilläts att ställa upp i ett travlopp mot hästar. Hon vann stort och efter det var hon inte välkommen igen... Dessutom är många hästar rädda för älgar, så det kanske inte var så lyckat. 

Men Lotta är inte den enda. Det går att hitta roliga bilder på nätet, tex denna:

och den här:

Nästa älg levde i slutet av 1920-talet i Ramsjö i Norrland. 

Hon hette Skoga och var som synes mycket tam. Dock drog hon till skogs under brunsten när hon blev äldre, men kom hem igen, dräktig. När det var dags att föda blev det skogen igen. Tyvärr blev hon överkörd av tåget, men kalven togs om hand. Den hamnade så småningom på Skansen. 

Det var nog vanligare än man tror med tama inkörda älgar förr. I en stad i Balticum lär det ha funnits förbud att köra in i stan med älg, eftersom det satte en massa vettskrämda hästar i sken. 

Som synes är det mest kor, som körts in. Lättare? Älghägnet i Bjurholm i Norrland hade dock älgen Linus, ovanligt trevlig typ, som barn fick sitta på. Men även han föll offer för hormoner och drog till skogs under brunsten - och sköts av jägare.. Stor förstämning och dessutom blev det tvist om hornen, som ägaren gärna ville ha som minne. Men den missundsamme jägaren nekade och ansåg att det var en prestigesak och nu har Naturvårdverket uttalat sig som ansvarig myndighet och anser att jägaren har rätt till hornen. En så småaktig jägare - kunde han inte nöjt sig med köttet? 

För ett tamdjur har man ju speciella känslor för - även om det är en älg.