Santorini i Grekland

Jag har skrivit om hiskliga vulkanutbrott tidigare på bloggen, men inte om de värsta – supervulkanerna. Ett supervulkanutbrott är mycket sällsynt, men när det sker påverkas hela jorden och allt levande. För 250 miljoner år skedde en sådan massdöd av växter och djur orsakat av ett jätteutbrott i Sibirien. Det mest kända utdöendet av djurarter är det som skedde för ca 65 miljoner år sedan då dinosaurierna dog ut. Man spekulerar i om det var ett enormt asteroid- eller kometnedslag i Mexiko, som dödade 2/3 av alla då levande djurarter eller om det var ett gigantiskt vulkanutbrott i Indien som var orsaken. Eller kanske en kombination av de båda. Vulkanutbrottet pågick under 30 000 år och lavaflödena täckte halva Indiens yta.

Som tur är är utbrott i supervulkaner sällsynta. För att kallas supervulkan måste utbrottet nå 8 på skalan VEI och ett enskilt utbrott ska sprida 1 000 kubikkilometer material. Det största utbrottet i historisk tid, Tambora utbrottet 1815, var VEI 7 med en materialvolym på 100- 1 000 kubikkilometer massa.

En supervulkan bildar inga berg. Den enorma urladdningen med explosiv magma där pimpsten, aska och gas väller ut orsakar en total kollaps av marken och en jättekrater, en så kallad caldera, blir vad som bildas. En sån caldera syns fler miljoner år. En caldera kan bildas även vid mindre vulkanutbrott och Santorini i Grekland, då man tror att staden Atlantis förstördes, är rester runt en caldera. Då en supervulkan erupterar får man – just det – en supercaldera.

Som sagt, utbrott av supervulkaner är sällsynta. Det senaste så stora utbrottet var vulkan Toba i Indonesien för 75 000 år sedan. Det var 20-25 gånger större än Tamboras utbrott och minst 140 gånger större än Krakatau år 1883.Vid Tamboras utbrott sjönk jordens medeltemperatur med upp emot 2 °C och hela världen drabbades av missväxt. Vid Toba-utbrottet spreds enorma askmoln och i Indien uppgick asklagren till 6 meter på vissa håll och aska föll så långt borta som i Saudiarabien. Temperaturen sjönk och Homo sapiens hade stora svårigheter att klara sig som art. Men vi överlevde…

Vulkanologer brukar säga att ett supervulkanutbrott sker med 600 000 års mellanrum. Det var 640 000 år sedan det senaste….. Dags igen? Den vulkan, som man tror kommer att få nästa superutbrott är Yellowstone i USA. Här vet man att magmakammaren fylls på och att trycket och markytan stiger. Men man vet inte om utbrottet kommer under de närmaste 100 eller 1000 åren, bara att det kommer. Ett superutbrott i Yellowstone skulle få förödande konsekvenser. Man tror att miljontals människor skulle dö redan under de första timmarna och att större delen av USA och södra Kanada skulle täckas av aska och lavaströmmar. Temperaturen skulle falla över jorden med risk för massvält och hela mänskligheten skulle vara hotad.

Den här typen av händelser kan man inte förbereda sig inför. Allt är bara för stort och kraftfullt. Vi får hoppas på mindre beskedliga vulkanutbrott länge än. USA vill ju alltid vara värst – men inte i detta hoppas jag….

Jag har tagit över en matta efter min pappa. Tyckte nog att jag kände igen den - visst fanns den i mitt föräldrahem. Så klev jag på den och fötterna mindres den absolut. En synnerligen märklig känsla. Fötterna mindes den. Inte visste jag att fötter kunde minnas....

Det har byggts ett kopia av Osebergsskeppet. Det har sjösatts nu i vår och är en mycket vacker skapelse med utsirningar  som det Osebergsskepp man funnit så välbevarat i Norge och som man tror var ett skepp, som bara använts som ståndsmässig grav och aldrig seglat. Det skulle bara segla in sin härskarinna i den andra världen. För det var en kvinna, som begravdes i det - eller snarare två, en äldre och en yngre. Osebergsskeppet är från 800-talet och var mycket välbevarat då man fann det. Allt en människa av rang behövde fann man - mat, husgeråd, verktyg, djur av olika slag och trälar. Mer om det en annan dag.

Nu har man alltså byggt en kopia och det här skeppet ska segla i denna världen. Det har fått namnet Saga Oseberg. Ett sånt här skepp skulle både kunna ros och seglas och man ser de runda hållen - nu stängda eftersom man seglar - precis under relingen där årorna stacks ut. Vikingatiden var inte precis en "snäll" tid i historien och det var trälar som rodde. Men visst är det imponerande att tänka sig att man tog sig från Norge över havet till England och Irland. Alla fartyg for inte på fredliga handelsresor precis, utan äventyrslystna unga män gav sig ut på plundringståg och de var inte välsedda dit man kom. "För nordmännens raseri bevare oss milde Herre Gud" lär fransoserna sagt. Man tog inte bara prylar, utan även trälar, som fraktades hem bakbundna på botten av skeppet och såldes. En i sanning grym och rättslös tid. Dock måste det ha krävts vissst mod att ge sig ut på öppet hav i en dylik farkost, även om båten låg bra som ett litet skal på vågarna, men att en och annan inte fick återse land, utan försvann i djupet, är lätt att förstå. 

Våra svenska vikingar for mest österut över Östersjön och genom olika vattensystem ända till Svarta Havet. Norrmännen for väster- och söderut. Danmark torde ha varit en naturlig samlingsplats och här var handelsplatserna många.Det här är en märklig tid, som man kan få viss inblick i om man läser boken Sagas krönika av Agneta Arnesson-Westerdahl.

Nu seglar i alla fall ett Osebergs skepp på vågorna igen. Kul!

Är man hopplöst ute om man tycker att det här

är en betydligt vackrare bebyggelse än det här

Det är taget på ungefär samma ställe förutom att fotografen stått på vänster trottoar i första bilden och på den högra på andra. Båda föreställer Storgatan i Södertälje. Jag minns den första gatubilden i min barndoms stad. Under sent 60-tal var stan bara en grop och så slogs det smårutiga gatumönstret sönder och man gjorde två kollosalkvarter av det hela. Jag har aldrig gillat den nya arkitekturen. Fult! Södertälje hade råd och man rev bort utedassen och lössen, sa de styrande sossarna. 

Men Nyköing var en fattig kommun och där finns det inga utedass och löss idag, men en mycket lägre och charmigare bebyggele i centrum än i Södertälje. Ungefär som på den övre bilden. Fint!

Det finns nåt som heter vulkanvinter och är långt värre än en kall och sen vår som i år, det. Det är nämligen lika hemskt som namnet antyder – extremt kall vintern och den efterföljande sommaren blir svinkall. Orsaken är vulkanisk aska och svaveldioxid i atmosfären efter ett större vulkanutbrott, som effektivt gör att solens värmande strålar inte når jorden, utan reflekteras tillbaka ut i rymden. Effekten blir missväxt och svält och flera svältkatastrofer i historien kan kopplas till vulkanutbrott och kyligare temperatur. Hör bara:

* Det var en svår svält i Europa åren 1315-1317, som kan kopplas till ett vulkanutbrott i vulkanen Kaharoa på Nya Zeeland 5 år före svältkatastrofen. På den tiden fanns små möjligheter att koppla svälten till vulkanutbrott, så jag förmodar att prästerskapet tog chansen att predika synder och Guds straff. Och stärka sin makt över folk.

* År 1600 fick Huaynaputina i Peru ett utbrott, som orsakade Rysslands värsta kända hungersnöd åren 1600 -1603. Man vet att Schweiz och Balticum hade extremt kalla vintrar de åren. Vinskörden var sen i Frankrike år 1601 och kollapsade i Tyskland och Peru.

* Och så har vi svältkatastroferna efter den isländska vulkanen Lakis utbrott 1783 då temperaturen sjönk med 1 grad över hela norra Europa och snön låg kvar i England till en bit in i juni 1784. Mer om den finns på bloggen den 13 mars.

* År 1815 hade vulkanen Mount Tambora i Indonesien utbrott och i USA hade man frost och snö i juni. Det året kallas där för året utan sommar (!).

* År 1883 var det Krakatau, som orsakade svinkalla vintrar under de 5 kommande åren. Mer om den kan läsa på bloggen nedan den 23.3

* Pinatubo på Filippinerna hade utbrott 1991 och effekten av det kallare klimatet under noteras upp till 3 år efter utbrotttet.

* Men riktigt jävligt kan det bli om en supervulkan får ett utbrott och ett sådant var utbrottet i vulkanen Toba på Sumatra i Indonesien för så där 70-75 000 år sedan. Det var ett utbrott, det! Mängder av svavel orsakande en avskogning av hela Sydostasien och kylde hela jorden med minst 1 grad. Vissa forskare hävdar att utbrottet gav en omedelbar återgång till en istid och därmed en massdöd av mängder med arter. Många menar att en så dramatisk händelse med ett så stort tryck från omgivningen i ett kvarvarande liten population ger mutationer möjlighet att slå igenom och att arter både skapas och differentieras därefter. Så skedde med människan under just den tiden. Men det här är teorier.

Men en teori är det inte att det var ca 1 km istäcke över Mellansverige för 10 000 år sedan och att det är högst troligt att en ny istid kommer någon gång. En effekt som diskuteras av klimatförändringarna är att det ska bli kallare nära polerna och varmare vid ekvatorn. Då är vi där – istid – och norra Europas befolkning kommer att bli klimatflyktingar.

Och lika säkert är att supervulkaner kommer att eruptera även i framtiden med stora effekter som följd. Närmast på tur tror man att Yellowstones vulkan är.

Så deppa inte över den sena våren – det kan bli mycket värre….

Och frågan kvarstår – finns det ett samband mellan denna kalla vår och Eyjafjallajökuls utbrott 2010? 

Kanske Eyjafjallajökuls utbrott i alla fall. Jämför den här bilden

tagen på Öland nu i dagarna med den här bilden

som är Munchs Skriet och tros visa röd solnedgång efter Krakataus utbrott, se nedan. 

Kanske beror den kalla våren inte bara på jetströmmen, utan på Eyjafjallajökuls utbrott 2010 i alla fall. Det skulle kännas bättre, för det är ju övergående. Och det är ju inte klimatförändringarna....

PS. Månen hade en rödaktig ring runt sig igår. Normalt?

Nej, min teori om Eyjafjallajökuls utbrott som förklaring till den kalla våren håller nog inte. Den anses bero på en envis jetström, som blivit långsammare och skälet till det är – gissa – klimatförändringarna (!). Trist, kändes mer greppbart med Eyjafjallajökul.

Jetströmmar löper runt jorden och den vi påverkas av kallas den norra jetströmmen eller polarjetströmmen. Den liksom meandrar från väster till öster och påverkar högtryck och lågtryck och den tycks påverkad av de krympande polarisarna. Så här är det: eftersom polarisarna minskar tar det öppna mörka havet upp betydligt mer solenergi än förr, vilket får till följd att höstarna blir varmare än tidigare. Temperaturökningen i Arktis går därmed snabbare än på andra håll, vilket gör att skillnaden mellan kylan i norr och värmen i söder blir mindre. Polarjetströmmen, som går en mil upp i skyn drivs tydligen, om jag förstår detta rätt, av denna temperaturskillnad och när den blir mindre så saktas hastigheten av. Samtidigt blir krökarna större. Norr om krökarna hålls den kalla luften kvar och just nu ligger Sverige norr om en krök, som inte alls vill flytta på sig.

Och eftersom allt mer is smälter i Arktis så påverkas vi av detta och det är inget som kommer att ändras, snarare förstärkas. Vill det sig riktigt illa blir vi fast bakom en krök – hur kallt blir det då? Nästa istid?

Det kändes bättre med en vulkanförklaring…

Bilden är från en vädersituation i juli 2010, men den visar ungefär vad det handlar om.

År 1883 hade vulkanen Krakatau i havet mellan Sumatra och Java ett enormt stort utbrott. Det kom att påverka klimatet och himlen under flera år framöver med bland annat röda solnedgångar som den Edvard Munch avbildade i sina fyra konstverk Skriet tio år senare, se förra bloggen.

Krakatau ligger, precis som Island, mellan två kontinentalplattor – i detta fall den Eurasiska plattan och den Indoeuropeiska plattan. Indonesien, som Krakatau tillhör, är faktiskt det land som har flest aktiva vulkaner i världen – ca 150 stycken. 

Utbrottet 1883 finns väl dokumenterat. Den 20 maj 1883 började det komma ånga från den nordligaste av Krakataus tre vulkankäglor. Det steg upp en askapelare  till en höjd av 6 km och explosioner kunde höras i Jakarta, 160 km bort. Så lugnade det ner sig.

Den 16 juni började det igen med höga explosioner och tjock svart rök, som täckte öarna. Utbrottets häftighet orsakade ovanligt höga tidvatten i närheten. Jordskalv kunde kännas på Java och stora massor av pimpsten rapporterades av skepp i Indiska oceanen.

Aktiviteten fortsatte under  augusti och nådde sitt klimax mellan den 26 och 27. Den 26 augusti kunde man se ett svart 27 kilometer högt askmoln och explosioner kunde höras var tionde minut. Skepp inom 20 kilometer från vulkanen rapporterade att aska och bitar av het pimpsten landade på däck. En liten tsunami nådde Javas och Sumatras kuster 40 kilometer bort. Den 27 augusti inträffade fyra enorma explosioner klockan 5.30, 6.44, 10.02 och 10.41 lokal tid. Explosionerna var så kraftiga att de hördes 350 mil bort i Perth på Australiens sydvästra kust, på Ceylon 480 mil bort och i hela södra Asien. Det här är det högsta ljud, som har funnits under historisk tid. Tryckvågen var så kraftig att den spräckte trumhinnorna på sjömän ombord på skepp i Sundasundet nordost om utbrottet. Den spreds med en hastighet av 1 086 km/timmen och tog sig sju gånger runt jorden och kunde registreras upp till fem dagar efter explosionen. Askan nådde upp till en höjd av 80 kilometer, stora block slängdes upp 50 km i luften och varje explosion åtföljdes av mycket stora tsunamis, troligen mellan 30-40 meter höga. Det finns en skala för vulkanutbrott, en skala som slutar på 8 och Krakataus utbrott hade värdet 6, ett av de största vi känner till.

Utbrottet hade naturligtvis förödande konsekvenser för regionen. Själva utbrottet och de efterföljande tsunamis dödade massor av folk på Sumatra och Java. Den officiella dödssiffran var 36 417, men vissa källor uppskattade antalet döda till 120 000 eller fler. Det finns rapporter om grupper av människoskelett på flottar av vulkanisk pimpsten, som flutit tvärsöver Indiska oceanen och spolats upp längs Afrikas östkust upp till ett år efter utbrottet. En del mark på Java återbefolkades aldrig, utan återgick istället till djungel och är nu en del av Ujung Kulon nationalpark.

När utbrottet var över fanns inte ön Krakatau längre. Den hade blivit en caldera. En caldera ser ut som en jättekrater, men är egentligen en jättegrop efter att magmakammaren tömts så fullständigt att vulkanens tak störtat in och bara lämnat kvar några sidorester. En caldera är stor – minst 1 km bred. Ön Santorini och öarna runt omkring är en caldera. Vid det utbrottet försvann den stora staden Atlantis enligt myten. Vid Krakataus kollaps spreds mängder med material ut i havet ikring och så långt bort som 4 mil. Material tros ha färdats på superheta ångkuddar. Så småningom steg en liten ny Krakatau – Anak Krakatau – upp ur havet och den växer sig nu allt större för varje år. Området finns på Unescos världsarvslista och är mycket vulkaniskt aktivt.

Under året efter utbrottet föll genomsnittstemperaturerna i världen med upp till 1,2 °C och vädret fortsatte att vara kaotiska i åratal. Utbrottet spred stora mängder svaveldioxid (SO2) till stratosfären över hela jorden. Följden blev att solljuset reflekterades bort i högre grad än vanligt och hela jorden kyldes ner. Även askan dämpade solinstrålningen. (Jämför utbrottet 1783 på Island, som jag skrev om den 13 mars.) Utbrottet förmörkade himlen under åratal efteråt och gav upphov till spektakulära röda solnedgångar över hela världen, sådana som avbildas på Munchs målningar Skriet. En blå måne kunde ses under två år efter utbrottet liksom en ring runt solen och ett lila ljus under gryning och skymning.

Varför nu allt detta om vulkaner? Jo, förutom att de fascinerar mig så är frågan – kan det vara effekter av utbrottet på Island 2010, då Eyjafjallajökul erupterade, som är orsaken till denna hiskligt kalla vår? Det utbrottet hade en 4:a på VEI-skalan och spred aska och svaveldioxid till stratosfären. Kanske..

Det finns något som heter vulkanvinter.. Och supervulkaner, riktigt skrämmande… Återkommer om det.