Senaste inläggen

Av Gudrun Lindvall - Torsdag 19 juli 18:31

                                      

Blir det här mina två sista hundar? Bilden har några år på nacken och är inte aktuell egentligen, men fin. 

Golden Nadja finns inte mer. Hon blev 12 år och ligger begravd i hästhagen. Kvar finns västgötaspets Märta, ensamhund i två år och nu 12 år. Än är hon pigg och rasen är känd för att bli gammal, men man vet ju av erfarenhet att alla år efter fyllda tolv är en bonus. Så tanken infinner sig: ska man skaffa en valp nu eller vänta? Orkar Märta med en vild unge eller kommer det bara att fördystra hennes tillvaro? Vi skaffade Nadja medans borderterrier Frida fanns kvar och det var inte riktigt lyckat.


Så: jag börjar kolla lite på raser. Kanske en japansk spets eller en eurasier? Man så kollar jag priser.....och inser att det ekonomiska utrymmet är omöjligt att få som pensionär. Då gäller det att spara rejält först. Är det verkligen vettigt med valppriser på 15-20 tusen, någon enstaka hittar jag runt 10. Till och med blandraser kostar dessa astronomiska siffror. Som gammal hästuppfödare kan jag konstatera att förtjänsten på en valpkull jämfört med ett föl är himmelsvid. Säg att du får 8 valpar efter att tiken, som varit dräktig i 9 veckor, dom levereras efter 8 veckor och kostar 15 tkr styck. Det ger 120 tkr. Jämför med häst: dräktighetstid 11 månader och sen måste fölungen/hästen vara inriden, om man ska få 120 tkr. Den rids in när den är 3 år.. och har kostat försäkringar, vaccinationer, hovslageri, mat förstår och, om man inte rider in själv, träningskostnader. Jodå, jag vet att valpar ska registreras, vaccineras mm, tiken ställas ut (eller ställas, som det heter numer. Födde upp hundar på 80-talet.) Men likväl anser jag att valppriserna är för höga. Dessutom anser skattemyndigheten att hunduppfödning är hobby medans många hästuppfödre har verksamhet med moms mm.

Effekten har blivit denna: massor av blandrasvalpar finns till salu för så där 5-15 tkr per valp. Lättförtjänta pengar drar alltid. Ibland undrar man hur "uppfödarna" tänkt. Varför para en jakthund med en vallhund? Vill man ge folk problem? Det finns mixar som gör en mörkrädd. Okunskap eller bara pengasug?

Men detta: 30 tkr för en labradoodelvalp!!!! Va?? En mix mellan storpudel och labrador, en blandras, låt vara söt som socker, men 30 000!! Sen finns det goldendoodle, cockerdoodle och malteserdoodle. Den söta lockiga pälsen säljer tydligen. 

De första labradoodlarna togs fram av en australiensare som handicaphund åt en hundallergiker i USA. Avsikten var aldrig att skapa en ny ras och den mannen har sagt sig ångra kombinationen djupt, inte för att det var nåt fel på de fåtal valpar han tog fram, utan på grund av den oseriösa aveln (läs pengasugna) som föjde i spåren. Det kunde han aldrig föreställa sig och han lär ha sagt, att om han kunde förutsett detta hade han aldrig gjort kombon. 

30 000! Man tar sig för pannan.

Det blir nog ingen ny valp efter Märta, om inte nån snäll uppfödare vill ha mig som fodervärd. Har helt enkelt inte råd. 

PS: bor på landet, har haft hund nästan hela livet, har ställt ut och haft valpar, pigg pensionär med massor av tid. Om några år finns jag för hugad uppfödare för lämplig ras, bara att höra av sig...


ANNONS
Av Gudrun Lindvall - Onsdag 20 juni 19:44

David Austin föddes i mitten av 1920-talet, var till en början bonde, men tidigt intresserad av att förädla rosor. Numer är han legendarisk, har en jätteanläggning i Albrighton i Wolverhampton med inte bara sina egna rosor, utan även massor av andra, en rosträdgård för besökare med 700 sorter.


De egna rosorna kallas English roses och det påstås på en sida att det finns 900 sorter, men det låter för otroligt. Över hundra går i alla fall att köpas via David Austins hemsida. 24 rosor har tilldelats Chelsea Flower Shows guldmedalj. 


Rosorna är större än gammaldags, men har ofta den formen, inte så spetsiga som moderna tehybrider. Många går i gult eller aprikor, men det finns vita, rosa, röda, såväl buskrosor som klätterrosor. En del saknar doft, andra har det. Många remonterar, dvs blommar länge. Många kan köpas i Sverige, tex den jag skrev om häromdagen: Constance Spry. Här kommer exempel utan namn. Googla gärna på David Austins hemsida. 


                       

ANNONS
Av Gudrun Lindvall - Torsdag 14 juni 23:22

Vår närmaste trädgårdsbutik har en maffig ros, som jag sett att många har, men som jag aldrig har ägnat något intresse – förrän nu. Den är magnifik!


             


Rosen heter Constance Spry och är en relativt ny sort – framtagen 1961 av David Austin, en numer legendarisk rosförädlare. Austin-rosorna är många och välkända, ofta mixade mellan gammaldags och moderna med den gammaldags formen, men betydligt större och återblommande. Tyvärr saknar de ofta doft och vi har tyckt att de ser lite för moderna ut. Och lite för stora. När den här rosen presenterades var David Austin fortfarande en rosintresserad bonde, numer är Austin-rosor ett begrepp och verksamheten omfattande. Mer om det en annan gång.


                                                          


Men Constance Spry har doft, har lite mindre blommor än andra Austin-rosor – och som den doftar. Doften beskrivs som en blandning av myrra och körvel. Blommorna är rosa med en liten ljusare skiftning på de yttersta kronbladen, skålformade som gamla rosor. Den är tålig och man kan ha den som buskros eller klätterros och då lär den kunna bli uppemot 3 meter. Den blommar överdådigt med massor av rosor under juni-juli, men remonterar inte. I år är den redan nästan överblommad. De varma veckorna i maj har förskjutit rosblomningen flera veckor. 


Namnet Constance Spry kan tyckas udda, men hon som givit rosen namnet är även hon värd en egen blogg någon dag. Hon föddes 1886 i relativt fattiga omständigheter, blev en legendarisk florist med för sin tid mycket speciella blomsteruppsättningar med bandningar av tamt och vilt. Hon var också lärare, skrev kokböcker och böcker om just blomsteruppsättningar, hade en stor blomsteraffär och blev en societetens älskling med tom kungliga åtaganden och vänner. Två världskrig genomlevde hon och dog först 1960. 


                        


Så nu funderar vi på var en Constance Spry skulle kunna platsa i vår blivande trädgård. Just nu har vi ingen trädgård alls, eftersom huset är nybyggt och vi bara planerar i år och tittar hur ljuset faller och var vi ska ha olika saker. Dessutom är leran i Lerbo just nu som cement och omöjlig att plantera i. 

Vi får nöja oss med planer och drömmar. Men visst är hon vacker – Constance Spry?

Av Gudrun Lindvall - Onsdag 2 maj 00:16

Jag har haft kungsörn över tomten. Det var en vuxen fågel, inte en brun ungfågel med vita fält under vingarna, utan den så ut så här:


                    


Den bör väl vara minst 5 år, tror jag.

Förr häckade kungsörnen bara i Norrland - och så på Gotland - men nu börjar fler landskap ha häckande kungsörn. Det är mycket glädjande, eftersom kungsörnen kan ta renar, främst renkalvar med faktiskt också vuxna djur. Så det finns en konflikt och tjuvjakt. För örnen är naturligtvis fridlyst. 

Kungsörnen är stor, kan bli en bit över 2 meter mellan vingspetsarna. Havsörnen kan bli större. Det finns live-kameror i Estland och under flera år har man kunnat följa havsörnshäckningar. I år fanns även kamera vi ett kungsörnsbo och tidigt i våras var paret där så gott som dagligen och det såg lovande ut, men så försvann dom. Det är lite trixigt med häckningatna och det sägs att kungörnar får ut en unge vartannat år i snitt. Den kan lägga upp emot 3 ägg, men få ungar når vuxen ålder. Förr var det miljögifter, som var det största hotet. Bly från jakthagel är fortfarande en dödsfälla, men även tåg och väg, eftersom trafikdödat gärna äts. 

I alla fall: det var kul att kunna se dom så nära som man gör med web-kameror och skillnaden i utseende är markant, Kungsörnarna så smäckrare ut på nåt sätt med en grå nåbb och "snällare" ansikten. Havsörnen har en gul näbb och ser sträng ut. Kungsörnen har strumpor, dvs fjädrar en bra bit ner på benen och ser mer högbent ut än havsörnen. 

Havsörnen lever mest på fisk och i det boet, som nu finns på nätet kan man verkligen se det. Ungen - för det är bara en i år - har god tillgång på mat och blir idogt matad med fisk. Kungsörnar tar småvilt. Det skulle vara kul att få se en web-häckning. 

Förr fanns kungsörn häckande i hela landet och kanske är den tillbaka igen från att ha varit tillbakaträngd till Norrland. Precis som tranan  och sångsvanen, som även de häckar allt längre söderut. 

En sista bild, tagen från svt, som visar denna mäktiga fågel.


                   


Av Gudrun Lindvall - Söndag 8 april 09:36

                       


Tysslingen på våren är nåt verkligt speciellt. Som mest rastar över 5 000 sångsvanar här, äter utlagt korn och samlar resurser för nästa del av flytten. Luften genljuder av trumpetande. Det är ljuvligt!

Bilden ovan är tagen med mobiltelefon och rätt usel, men man kommer dom mycket nära. Förra året lockades vi med av en god vän och nu ska det blir tradition. I år skulle besöket bli, liksom förra året, runt den 18 mars. Då fanns inte en svan där.. Sen bestämde vi torsdagen den 15, men blev skjutet till den dagen efter. Dom dagarna var antalstoppdagar, men vädret var skit, minst sagt. På fredagsmorgonen vaknade vi till snöoväder, blåst och isvägar - och vi som bytt till sommardäck... Helt omöjligt att ta sig dit.

Det fick bli lördagen den 7 april och då var antalet sångsvan 3 5003 stycken enligt den officiella räkningen. Värmen kom och det kändes hopp om vår - äntligen. Ytterst få tofsvipor, men en stor flock med skrattmås och fiskmås, mycket grågäss, men framför allt SÅNGSVAN. 

Några dagar till finns överflödet av svanar kvar och upplevelsen är mäktig och vårig - jag lovar.

Åk dit! Vägbeskrivning och information finns på nätet.


Av Gudrun Lindvall - Onsdag 28 mars 20:16

Vi ska bli med växthus! Den här gången blir det ett tunnelväxthus, svenskt fabrikat och med tjock plast. Tilverkare är Gjordnära. Det blir litet, bara 3x4,5 meter, men det går att bygga ut om man vill. Så här ser det ut:


                         

 Vårt kommer att stå nästan syd-nord och med långsidan mot blåsten, som kommer mest från väster här. Det gäller att få fast det ordentligt och tanken är att gräva ner det minst 40 cm, allt enligt rekommendation från leverantören. Vi bygger dörrar i båda gavlarna, kanske lite överkurs, men så har vi tänkt. 

Eftersom vi byggt nytt, så tog vi med växthuset i bygglovet. 

Växtodlandet har varit makens domäner, men nu ska vi dela på det hela, det ska bli kul. I min rabatt ska det mest göras jord första året. Sen får vi se...


Av Gudrun Lindvall - Söndag 18 mars 20:06

Vi väntar på våren, som aldrig tycks komma.

Men det kunde vara värre - i England hade man snö in i juni år 1784. Och inte förstod man varför. Då fanns ingen rapportering som nu, utan man trodde att det var Guds straff och domedagen. Stackars människor.


Så här var det:

Vulkanen Laki och grannen Grímsvötn på Island hade utbrott under 2 år från juni 1783. Vulkanerna delar magmakammare och Grímvötn är en av Islands mest aktiva vulkaner, senaste utbrottet var i maj 2011.

Vulkanutbrott blir tydligen extra besvärliga om vatten blandas med magman och så var det i detta fallet. Då blir det mer fint sediment och mer gaser. Eyjafjallajökul-utbrottet var ett sånt. Ni minns säkert att utbrottet stängde flygtrafiken totalt i Europa eftersom gas- och sedimentmolnet innehöll små små glasnålar, som riskerade att förstöra flygmotorerna. 

Åter till Laki. Den 8 juni 1783 startade utbrottet, men inte i en vulkankrater, utan i 130 stycken utmed en lång spricka - samtidigt! Lakisprickan ligger i det sydöstra hörnet av Island – precis på den mittatlantiska ryggen, den spricka som gör att Europa och Amerika långsamt glider ifrån varandra. Den ligger mitt emellan Myvatnjökul och Vatnajökul. Lakis utbrott fortsatte i 8 månader medans Grímsvötn, som började lite senare än Lakis, höll på en bra bit in i 1785.


                            


Utbrottet blev häftigt. Lavan sprutade upp till 1400 meters höjd och lavafloden förödde samhällen ikring. Den rann 7 mil och det berättas hur prästen Jón Steingrímsson höll en mässa den 20 juli, en mässa som stoppade lavaströmmen precis vid kyrkväggen. Samhället intill, Kirjubaerklaustur, förstördes.


                             


Efter lavafödet kom sand och gas. Jorden täcktes av ett tjockt lager giftig aska. Molnet blåste mot öster och gick in över södra Norge, vidare över Tyskland, Frankrike och England. I England kallades sommaren 1783 för sandsommaren, för allt var täckt med den vulkaniska asksanden. Gasmolnen var förödande – de innehöll svaveldioxid och vätefluorid. Svaveldioxiden löstes till svavelsyra och fluor är extremt giftigt i stora doser. Den växtlighet svaveldioxiden inte brände bort förgiftade fluoret. Ungefär en fjärdedel av Islands befolkning dog av förgiftning eller svält - ca 10 000 personer. Uppe mot 80 % av alla boskap dog och man räknade ut att av Islands 37 000 hästar fanns 8 600 kvar åren efter katastrofen, varav 3  000 ston, man får förmoda att de flesta av dom bodde på norra delen av ön.


                                


Det mörka tjocka gas- och askmolnet nådde Prag den 17 juni, Paris den 20 och England den 23 juni. Det var tjockt, tätt och tungt och gjorde det omöjligt att ge sig ut med båtar. Solen syntes som ett blodrött klot, knapp skönjbar genom tjockan. Naturligtvis trodde man att domedagen var kommen. Att inandas tjockan var livsfarligt och det sägs att 23 000 personer dog av förgiftning bara i England. Där låg molnet kvar under en hel månad.

I utbrottets spår följde en förfärlig svält under flera år, inte bara på Island, utan även i stora delar av Europa, i norra Afrika, Amerika och Indien.

Utbrotten orsakade nämligen stora klimatförändringar. Vintern som följde blev extremt kall i Europa och Amerika. I England låg snön kvar in i juni år 1784. Där dog ca 8 000 av kölden och på våren fick man enorma översvämningar. Sedan följde torka i Europa under flera år och dessutom häftiga skyfall med hagel stora som knytnävar, så stora att boskap slogs ihjäl. Den lilla gröda man hade fått upp slogs sönder av hagelstormarna. Man påstår att den svält som följde var den utlösande faktorn för Franska revolutionen år 1789. I Amerika var den vintern 1784 så kall att Mexikanska Golfen frös. Munsunregnen över Afrika och Indien uteblev och i Egypten dog en sjättedel av befolkningen under år 1784 på grund av den svält som följde. Nilens vattennivå var rekordlåg. Beräkningarna säger alltså att 6 miljoner människor dog som följd av utbrottet på Island 1783-1785.


                                 


Så det kunde vara värre. Nästa vecka kommer nog våren - får man hoppas....

El

Av Gudrun Lindvall - Måndag 12 mars 16:04

Det där med el är spännande och då menar jag den nya tekniken. Jag är helt övertygad om, att solpaneler på hus, kanske som takbeläggning eller i fönsterglas, kommer att vara standard i framtiden. Varför inte utnyttja den flödande solenergin?

Vi satte upp 60 solpaneler, som gjorde ca 70 % av gården elbehov. Dom satt på stalltaket, så här:

 


Det finns massor av lagårdstak som det här med perfekta sollägen i landet - outnyttjade. I vår dal har tre till satt upp paneler - mycket glädjande. 

I höstas sålde vi gården och byggde ett nytt litet hus på en avstyckad tomt. Naturligtvis ville vi göra egen el och än så länge ser det ut så här:

 

Men det ska bli fler. Vi bygger ut med 8 till under året till totalt 20. 

En del kombinerar solcellerna med bergvärme. Vi har en värmeväxlare el-vatten och har bara golvvärme i huset. Det var spännande under den här första vintern om det skulle funka och det gör det, möjligen får vi lite för varmt, men det är bara ett delikat problem innan vi lärt oss att ställa in systemet.

Nu är det ju så att som entusiast så räknar man inte på varje krona, det handlar snarare om att få vara med i utvecklingen. Man brukar räkna med en pay off på 10 år och eftersom vi satte upp panelerna 2014 på gamla gården, så hann vi inte få ta del av det. Om sanningen ska fram så tyckte nog en del spekulanter av gården att det verkade skumt, det där med solpaneler. Fel, tycker vi. Inget kan vara enklare. Man köper när man behöver och säljer när man får över. Automatiskt. 

Nu hägrar nästa dröm - en elbil. Det börjar komma begagnat på marknaden till ett pris där vi i alla fall kan börja räkna... Det vore så kul att "tanka" egenproducerad el. Kanske en sån här om något år - en Nissan Leaf:


                                

Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se