Senaste inläggen

Av Gudrun Lindvall - 20 mars 2017 17:19

                       



Förra året sågs mer än 10 000 exemplar av svartfläckig blåvinge i Storbritannien. Det är fler än på 80 år och extra anmärkningsvärt eftersom fjärilen utrotades i landet år 1979. 

År 1984 planterades fjärilar in från Sverige genom att man satte ut ägg i lämpliga miljöer. I Sverige finns fjärilen framför allt i torra marker i östra Skåne, på Öland och Gotland, samt vissa lokaler i Västergötland, Södermanland och Uppland. Globalt anses svartfläckig blåvinge som hotad enligt IUCN:s rödlista och den finns även på den svenska hotlistan.


Fjärilen har en fascinerande biologi. Den behöver hårt betade marker med backtimjan och kungsmynta, värdväxter för larverna. Det är ofta så att fjärilslarver bara äter vissa växter och fjärilen lägger bara ägg på värdväxten. Backtimjan och kungsmynta kräver att gräset hålls kort, annars klarar de inte konkurrensen av gräs och andra större örter. Just hårt betade hagar börjar bli sällsynta både i Storbritannien och på andra håll i världen, även i Sverige.

 Men det räcker inte med naturbetade ängar. Svartfläckig blåvinge är också beroende av en viss sorts rödmyra. Fjärilens larver övervintrar och förpuppar sig nämligen inne i rödmyrebon och innan dess kalasar den på rödmyrelarver. Den svartfläckiga blåvingens larverna utsöndrar ett sekret som innehåller socker och protein och som lurar myrorna att fjärilslarven är deras egna larver, så myrorna bär hem fjärilslarver till sitt myrbo. I början av juni året efteråt förpuppas den vuxna blåvingelarven i myrboet och kläcks några veckor senare. En mycket speciell biologi, där risken är uppenbar att någon faktor ska omintetgöra hela processen. Att vara så specialiserad i en föränderlig miljö har verkligen sina risker.

Så räddningsaktionen i Storbritannien för svartfläckig blåvinge fick innehålla såväl att återskapa fjärilens miljö som att placera ut ägg på rätt växt. Det har lyckats!


–      Det här projektets framgång är ett bevis för vad storskaligt samarbete mellan naturvårdare, forskare och frivilliga kan uppnå. Det visar också att vi kan motverka minskandet av globalt hotade arter när vi förstår de bakomliggande faktorerna, säger Jeremy Thomas, styrelseordförande för en kommittén som arbetar för att den svartfläckiga blåvingen ska återetablera sig i Storbritannien.


Anledningarna till att den svartfläckiga blåvingen dog ut i Storbritannien var alltså att traditionellt bete minskat, men även att kaninerna drabbades hårt av kaninpest. När inte längre gräset hölls kort av betande djur försvann backtimjan och kungsmynta, de växtarter fjärilen lägger ägg på och som larverna äter den första tiden. Men även rödmyran missgynnades av färre betade hagar och eftersom livsbetingelserna så drastiskt förändrades för blåvingen så dog den ut.


Tillsammans med insatser för att hålla områden betade ser därför framtiden ljus ut för den stora blåvingen i Storbritannien numer. Den svartfläckiga blåvingen är en av de arter som gynnas av den globala uppvärmningen, eftersom den behöver värme för att överleva, så förhoppningsvis finns det en framtid för arten såväl i Storbritannien som i Sverige. 


Kul att nånting går åt rätt håll i dessa tider då den biologiska mångfalden är otroligt hotad och där arter försvinner dagligen.

  

  

ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 18 mars 2017 20:24

                     


Det rastar sångsvan vid sjön Tysslingen i Närke. Och massor av fågelskådare. Igår fredag var det rekord med 5400 fåglar och idag när vi var där var det 3400. Massor av sångsvan med andra ord. En fantastisk upplevelse, där man kommer så nära, bara så där en 20-30 meter från fåglarna. Och så denna ljuvliga sång. Lite tofsvipor, några tranor, enstaka krickor, ganska många kanadagäss och lite gräsänder och grågäss fanns också. Men mest drivor av vackra vita sångsvanar. 


Många fågelskådare med tubkikare förstår. Men min tub var i särklass ställets äldsta, köpt 1968. Såna finns knappt idag. När man tittar i nyare Kowa eller Swarovski kan man konstatera att utvecklingen gått framåt rejält, både vad gäller utförande, skärpa och ljusåtergivning. Optiken är helt annorlunda idag. Man blir sugen. Priserna varierar mycket och det får nog bli nåt års funderande och kollande. Kanske till våren 2018. Om jag har sparat duktigt..

 


ANNONS
Av Gudrun Lindvall - 13 mars 2017 21:14

Källkritikens dag idag. Och även tidningen Bamse drar sitt strå till stacken.


                     

Av Gudrun Lindvall - 1 mars 2017 22:39

Idag är det sju år sedan jag skrev första inlägget. Jisses vad tiden går!

Det får firas med en blomma, en Bowl of Beauty, en av mina favoritpioner.

Den vill jag alltid ha, gärna i blandade rabatter som nedan med digitalis och vallmo.

I bakgrunden jättedaggkåpan, en mycket populär kantväxt, tacksam. 

Snart är det dags igen för sommar och växtlighet.

 

Av Gudrun Lindvall - 2 februari 2017 17:20

               

Följande är saxat ur FB, Icelandic Horse History. Det måste bara delas!


In the 1940´s a quaint incident took place at the farm Brúarland in Skagafjörður. One of the mares at the farm, by the name Stjarna, lost her foal and was given a newly born heifer calf to take care of. Stjarna accepted the calf and fostered it like it was her own until they were separated in the autumn. The following spring, when the cattle were released from their shed, the heifer looked up her surrogate mother and spent the whole summer in her close presence. In the autumn the mare and her once foster child were separated again; the heifer was housed in the cowshed but Stjarna and the other horses were kept outside. One day in late winter some of the horses wandered off to the slopes of a nearby mountain and were surprised by a devastating avalanche. The horses managed to get away, all except Stjarna, that got killed instantly. In the following spring her foster child had become a mother herself and was spending the summer with her calf and the other cows. In the middle of the summer the cow herd moved to a pasture close to the mountain slopes and soon after the folk of Brúarland start noticing a roaring sound coming from the mountain. By inspection they found the young cow high in the mountain slopes, standing next to the remains of Stjarna, mooing her longs out. She refused to leave the spot and could not be moved until lead away on a halter, somewhat forcefully. The following morning, when the cows were let out of their shed, the young cow ran up the mountain again, all the way to the place she had discovered the remains of the mare that once had fostered her – but by then the cadaver had been removed and disposed. She did moo loudly for a while but finally strolled away to the other cows. (Story and pictures from Kristján Runólfsson at Brúarland).



Av Gudrun Lindvall - 15 januari 2017 19:01

                                           


Idag är det tulpanens dag och därför upprepar jag ett inlägg från 2014:

Det finns över 3000 registrerade tulpansorter av alla tänkbara färger och fasoner.

Men så har det inte alltid varit. En gång var en tulpanlök en exklusivitet och världens första kända finansbubbla handlade om just tulpanlökar.

Så här var det: Tulpaner finns vilda än idag i Turkiet och därifrån kom tulpanen år 1554 till Wien, naturligtvis via ambassadörer och kejsligheter. Holland hade ett ekonomiskt uppsving på denna tid och en man vid namn Carolus Clusius började odla tulpaner på universitetet i Leiden, där han hade startat ett Hortus academica, en tidig trädgårdsakademi. Den nya rika klassen var intresserad av nymodigheter och många byggde nya palats med tillhörande trädgård i slutet av 1500-talet. Växter som tulpaner med stora färggranna blommor var något nytt för Europa och efterfrågan var stor. Man tog fram många olika sorter, men de strimmiga var de exklusivaste och mest efterfrågade. Tulpanen blev de rikas lyxföremål, det som visade att man hade rikedom och status. 

Priset på lökarna steg och ekonomiska intressen kom in i bilden. Tulpanlökar blev något man investerade i, som konst ungefär. Alla trodde, som alltid, att priserna alltid skulle stiga och många gjorde sig stora förmögenheter på bara några dagar på tulpanlökar. Det fanns tulpanbörser i Amsterdam, Rotterdam, Haarlem, Leiden, Alkmaar och Hoorn. För att hålla igång dessa börser året runt såldes inte bara lökar, utan på vintrarna handlade man med optioner, i detta fall med lökar som redan var planterade och som man fick rent fysiskt sedan de blommat och förökats.

Priserna var hiskliga och steg hela tiden. Folk blev som tokiga. Alla med tillräckligt gott om pengar spekulerade och ville ta del av de enorma förmögenheter, som tycktes finnas i tulpaner. Känns det igen? Den exklusivaste – sorten Semper Augustus – var till slut värd 30 000 gulden för en enda lök. Det motsvarade ca 200 normala årslöner, en årslön var ungefär 150 gulden alltså, ca 60 miljoner räknat på svensk årslön på 300 000 kr. Inte undra på att folk drabbas av hysteri. För 30 000 gulden kunde man köpa tre präktiga borgarhus i Amsterdam eller ett slott i Italien. Om tulpansorten verkligen såldes för detta belopp eller inte eller bara värderades till det finns olika uppgifter om. Den var nämligen så exklusiv att endast två personer hade den i odling och eftersom den var svår att föröka, så ville man inte sälja. Eller kanske sparade och spekulerade man för länge…

Nåväl..

Den 5 februari 1637 peekade hysterin. Då hölls en auktion i Alkmaar, där en option på  sorten Viceroy gick för över 4 000 gulden och Admiral van Enkhuisen för över 5 200 gulden. En god årslön var alltså 150 gulden. Om man räknar på en svensk årslön på 300 000 ger det ett pris på över 10 miljoner för en lök av Admiral van Enkhuisen!!!

Nu fanns ju inte nätet på den tiden, för egentligen hade bubblan redan börjat spricka två dagar tidigare på auktionen i Haarlem, där inga lökar hade sålts till utropspriset. När nyheten spreds kraschade tulpanmarknaden och massor av folk blev ruinerade.  

Idag kostar inte tulpanlökar speciellt mycket och det känns befängt att tulpanhysterin alls kunde inträffa, men med konst, aktier och bostäder beter vi oss likadant idag. Bubblor. Men Holland, som började exportera tulpaner under 1600-talet, lever fortfarande på tulpanlöken till stor del. Det tar ca 7 år från frö till blomma för en tulpan och sedan kan man dela löken i smålökar. Tulpanfälten i sig är en fantastisk syn och drar mycket turister.  

Semper Augustus såg ut så här: 


                                                             


Den var egentligen en sjuk sort och påstås ha gått ur tiden. Dess striering berodde på att löken var angripen av ett mosaikvirus, som gjorde löken mjuk och svår at föröka. Så denna raritet anses vara borta. Liknande sorter finns dock idag.

Av Gudrun Lindvall - 7 januari 2017 10:28


Har ni hört namnet  Marie Elisabeth Aimée Lucas-Robiquet nån gång? Inte? Inte jag heller innan jag hittade den här målningen på FB:


                 

Den är helt fantastisk, tycker jag. Titta så fint hon fångar ljuset på flickans högra kind. Mästerligt.

Man googlar och får veta: Marie Elisabeth Aimée Lucas-Robiquet var en fransk konstnär, som levde mellan åren 1858 och 1959. Hon blev alltså 101 år. Hon föddes i Normandie och fick möjlighet att gå i konstskola från 1880, då även kvinnor antogs.. Hon tillhörde vad som kallades orientalisterna, som hämtade motiv från norra Afrika. Hon blev berömd i Franrike under sin levnad och fick motta en rad utmärkelse och numer säljs hennes målningar för miljonbelopp på världens auktionshus. 

Men tänk om hon varit man... Då hade vi nog hört talas om henne. Många duktiga kvinnliga konstnärer från den tiden förblev okända och många slutade måla efter giftermål, ofta med en (lika begåvad?) man, vars karriär sattes i första rummet. En svensk sådan är Karin Larsson, gift med Carl, som hon träffade i Frankrike, dit båda sökt sig för att utvecklas som konstnärer. Karins konstnärsskap kom att handla om heminredning  och textil, erkännandet kom sent och så berömd som maken blev hon aldrig, även om vi nu vallfärdar till Sundborn och det larssonska hemmet, som definitivt bröt med det gängse 1800-talsmörka och murriga. Nu är det ljusa luftiga ett nordiskt signum, designat Karin Larsson. 


Nåväl: stickerskan ovan visar att det finns många konstskatter att upptäcka av många otroligt begåvade kvinnliga kontnärer. Det finns en FB-sida, som heter Female Artists in History. Värd ett besök. 

En till av Marie Elisabeth Aimée:


                      




Av Gudrun Lindvall - 13 december 2016 09:41

     

      GOD JUL och GOTT NYTT ÅR. 


Nu blir det paus i bloggandet tills efter nyår. Ha en skön och vilsam helg alla läsare.


 


 

 




Presentation


Lite tankar om diverse - till lättsam läsning för dig.
Bilder © jag, om inte annat anges.

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2019
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se