Bild från Wikipedia

Historien om schimpanserna och bananhögen kom inte i går som utlovats – den kommer här..

Det var så här: utanför en forskningsstation någonstans i Afrika la man ut bananer till schimpanserna – en liten hög. Flocken kom dit, slog sig ner och åt upp bananerna. Man fick chans att se dom lite på nära håll och filma dom. En dag kom en felleverans och man fick massor av bananer så högen blev rejält större än vanligt. Och nu hände något oväntat. Schimpanserna fick totala spader. Dom samlade bananer, slogs som attan, rev och slet och betedde sig helt annorlunda än dom brukade. Dom blev som galna. Som tur var filmades även det och jag har sett filmen, som visar det normala och dagen med jättehögen.

Hur förklaras detta? Varför var det lugnt och fint utan bråk då det fanns lite bananer, men osämja, ett hejdlöst samlande och fullt krig då det fanns mycket bananer? Man tycker ju att det borde varit tvärt om – men icke. Inom zoologin förklarar man det med att schimpanserna blev överstimulerade och därför inte kunde hantera situationen. Det man skulle kunna kalla för solidaritet inom flocken var som bortblåst. Det blev bara den egna tillfredsställelsen som räknades.

Parallellen till vårt överflödssamhälle är naturligtvis slående. Vi behöver inte varandra egentligen för överlevandet – det går att kosta på sig att vara egoist. I ett samhälle med mindre tillgångar är man mer beroende av varandra – om jag hjälper dig idag så hjälper du mig i morgon. Det ”lönar sig” att dela med sig. Det egotrippade tankesättet leder bort från solidaritet och generositet. Den girighet vi sett under de sista åren blir legitim – man blir inte ”utstött” ur flocken för att man så totalt visar sina hemskaste sidor – att roffa åt sig så mycket man kan. Det blir istället nåt smart och självklart…