Nu är det vinter på riktigt – inte bara för att snön har kommit, utan därför att kvigorna har åkt hem idag. Dom har gått hos grannen över sommaren och haft det gott på stora beten. Kvigorna har också lärt våra hästar att kor är ofarliga varelser – tack för det. Hagarna ligger på lite avstånd – kvigorna har på farlig taggtråd - men tillräckligt nära för att dom sett varandra hela sommaren, kvigorna och isisarna.

Men nu har dom åkt hem, kvigorna, som hunnit bli kor. När blir en kviga ko egentligen? Förmodar att dom här ska kalva i vinter och så in i mjölkproduktionen. Framtiden är utstakad. Vi såg hur tre av dom stod och glodde utmed vägen och förstod att första halvan av flocken redan farit. Så kom traktorn med balvagnen och korna sprang den till mötes – dom ville verkligen hem! Två decimeter snö är inget lajbans kosseväder… Årets flock har varit kvar längre än brukligt – men så har det också funnits bra med gräs ända tills nu. Det var så läckert att se dem i balvagnen, tätt stod dom och på bredden, såg perfekt och säkert ut. Rejäla väggar så inga ben trillade ut. Det är någon mil hem för dom.

Ett är säkert – dom här korna ser vi aldrig mer. Nästa år kommer nya kvigor, som i början går i en liten skrämd flock för att så småningom bli säkrare i hagen. Dom kan gå upp i skogen bakom vårt hus – årets flock har varit där mer sällan än vad de brukar vara. Mer gräs kanske i den öppna delen av hagen? Eller fegare? Det får man aldrig veta..

Dags att börja mata fåglarna igen.

Igår såg jag en bofink vid matningen. Den såg fräsch och fin ut – troligen en ung hane, som inte riktigt fattat det där med att flytta… Så man får väl göra en insats för att hålla den vid liv över vintern. Har man tur blir tacken en tidig trudelutt i mars/april.     

Annars är det mest talgoxar och blåmesar, som låter sig väl smaka. I år har menyn växlats upp lite – trädgårdsbutiken sålde jordnötter till ett acceptabelt pris. Ett litet problem bara – nötskrikan far som tokig och gömmer. Man vet att dom hittar tillbaka till gömslen i mycket stor utsträckning och även nötskrikor är ju fåglar…

Annars är det strimmigt solrosfrö som går åt mest här. På förra stället vi bodde var det hampfröna, som var populärast. Konstigt att det är så olika. Från förra året har jag också kvar en viltfågelblandning. Problemet med såna är bara att det är mest havre i den – billigast för producenten förmodar jag – men havre äter nästan bara gulsparvar.

Förra året med den hemska vintern upptäckte vi dock att rådjuren åt ur fågelautomaterna – mycket snö gjorde att dom nådde bra – och då mest havren. Den försvinner i år också. Har dom redan börjat med det kanske?

När det blir riktigt kallt hänger vi upp fårfett från senaste slakten. Det är populärt – energirikt. Äppelskörden var enorm i år och fortfarande hänger äpplen kvar i träden. Ser just nu en talgoxhane, som energiskt hackar i ett rött fint åkerö. Allt ska tas tillvara. Hans gula och svarta dräkt gör sig bra mot äpplets ljust röda. Och så den vita snön mot svarta grenar.

Även vintern har sin tjusning. 

PS. Bilderna kommer från Skogsstyrelsens hemsida.