Kronhjorten verkar vara ett strå vassare å huvudets vägnar än andra hjortdjur. Det är ytterst sällan de blir trafikdödade – i så fall är den en kalv. Innan de passerar en väg kollas det mycket noga att inget är i antågande och uppenbarligen förstår dom att en bil är som ett rovdjur – det rör sig emot en. Så är ju inte rådjur. Jag såg ett rådjur komma över ett fält en gång. Det var en liten grusväg så jag stannade för att släppa över det och trodde inte mina ögon – och öron! – när det sprang rakt in i sidan på bilen….

Vi fick höra roliga episoder från den kille som föreläste. De hade som exempel en hind, som direkt insåg när det var jakt på gång. Då gick hon till sjön och ställde sig i vattnet utanför vassridån. En dag i oktober kunde man se på hennes sändare att hon stod så under 3 jaktdagar i följd. Forskaren visste att ett jaktlag passerade henne med ett 20-tal meter utan att se henne. Smart hind - lite kallt om benen bara.. Men vad gör man inte för att klara livhanken.

Eftersom hindarna är så stationära är spridningen långsam. Döttrarna stannar i moderns flock och sönerna ansluter till herrklubben. Det som gör att man sprids är alltså antingen födotillgången eller störningar.

Eftersom kronhjorten är så uppmärksam märker den varje förändring. En person i ett jakttorn noteras direkt och reaktionen är kvick som tanken. På kontinenten har man en siluett sittande i jakttornen när jägaren inte är på plats – annars skjuter man inga den dag man ska jaga. Vi fick veta att en normal jakthund – lite snabb och het – gör att den hjort som ”drabbas” bara drar – långt! Och den kommer inte tillbaka förrän det är lugnt igen. En riktigt duktig kronhjortsjägare går lugnt och fint in i markerna där kronhjortarna finns, pratar lite tyst, bryter nån kvist och går ut igen. Så samma manöver igen. Det räcker för att kronhjortarna ska tycka att det är dags att långsamt dra sig till ett annat område och så hoppas man att de ska passera en skytt. På kontinenten jagas bara med pyttesmå hundar, vars uppgift inte är att driva utan att störa.

Nu är ju jag inte jägare precis, men ovanstående visar hur speciella kronhjortar är.

Som hästägare kan kronhjortar orsaka problem. Medan rådjur elegant tar sig igenom stängsel med eltråd har såväl dovhjort som kronhjort svårt med den stora hornkronan. Dom fastnar lätt och jag har en vän, som hittade två storkronade hanar, som trasslat in sig under strid och dött. Riktigt otäckt! Vi har breda band, som dessutom är elastiska och sträckt ut. Än så länge har ingen fastnat.

Man kan se hjortarna på håll, men som vår forskare sa, dom ser direkt om det kommer nån och medan dovhjorten står och tänker och kliar sig i huvudet agerar kronhjorten på första stavelsen. Borta!

Spännande djur! Nästa höst ska lyssnas efter bröl igen!