En fjärdedel av mig härstammar från Hälsingland. Min farmor kommer nämligen från Bollnäs. I den här släkten finns naturligtvis flottare - det var nästan alla periodvis - men även många soldater och annat småfolk. Jag har inga kontakter alls med släkt därifrån.

Min farmor flyttade söderut, kom till Uppsala och jobbade på det berömda fiket Ofvandahls - det i Ove Törnqvists visa med Dagny ni vet. Därifrån flyttade hon till Stockholm och träffade min farfar, som var skräddare. Farmor hade två systrar, som både dog i den tidens gissel - TBC. Min pappa är enda barnet, så den delen av släkten är liten och avlägsen.

Hälsingland och förresten hela södra Norrland sög arbetskraft. Här sjöd det av aktivitet på grund av två mycket efterfrågade råvaror - lin och trä. 

Det bodde massor av folk i byarna. Gårdsnamn fanns inte som i Sörmland, där de flesta av mina förfäder fanns. Det är ett himla letande i kyrkböckerna.

Min pappa har berättat mycket om sin mormor, som han avgudade . Han cyklade till henne i Bollnäs från Stockholm på lovet - pust och stön... Mormor Margta bodde i en liten stuga, som hon hyrde av en släkting till maken. Maken Johan dog tidigt - han var snickare och flottare. Druttade man av de slippriga stockarna var risken att dö mycket stor - han blev bara 39 år. Då han dog 1889 lämnades hustrun med tre små flickor 6, 5 och 2 år gamla. Min farmor var den yngsta. 

Men Margta var en kvinna som inte gick av för hackor. Hon försörjde sig och sina barn som tvätterska vid Ljusnan. Tänk att ligga och klappa tvätt vid älven - ett slitsamt och kallt arbete. Men kylan klarade hon tydligen bra. Min pappa berättar hur han såg barfotaspår i snön på morgonen då hon hämtat vatten. Kan han verkligen minnas rätt? 

Det finns en hel del foton kvar på Margta - för övrigt en udda men mycket vanligt namn i bygden. Min pappa trodde att hon hette Marta och blev förvånad att det stavades med g i mitten. Hon kallades allmänt Ståls Marta. Släktforkningen visade varför. Margtas morfar var nämligen trumslagare I Änga rote i Hälsige regemente och tog sig soldatnamnet Ståhl. Undrar om han även var spelman. Troligen eftersom han var så känd och populär att namnet Stål hängde med även till barnbarnet. 

Det är märkligt att en bygd där så många bodde och var verksamma numer är en avfolkningsbygd. Då var älvarna strida och vilda. Lax fanns i överskott och bygden blomstrade. Den lille badande parveln som står till vänster nedan ser ut som min pappa i unga år, men han avvisar bestämt att det är han. Men det skulle kunna vara... Han har många ljusa minnen från sin barndoms somrar i Bollnäs.