Pa:s forskning på grävling var rätt omfattade – han doktorerade på dom så småningom. Området där han höll till var Tullgarn strax norr om Trosa. Vi inte bara satt vid gryten och spanande (se gårdagens blogg) – vi fångade grävlingar också. En lång träfälla gillrades med strömming och ofta satt det en rätt irriterad grävling i den på morgonen.

Sedan följde följande: grävlingen hälldes ut i en säck, man satte sig med den mellan knäna med nosen ifrån sig, tryckte in nosen i ett hörn av säcken och sövde den stackarn med eter (?). Alla hiskliga skräckhistorier om farliga grävlingar som biter tills det krasar är bara snack – sånt hände aldrig. Vi kollade kön, mätte och vägde och tog ut en liten framtand i underkäken. Man kan nämligen avläsa åldern på en tand på samma sätt som på ett träd. Den fick också ett nummer intatuerat i ljumsken. Så la vi den tillrätta och väntade på att den skulle vakna. Det gjorde den rätt snabbt – spanade in oss – och drog med en förvånansvärd hastighet. Den svor säkert åt oss. Men det var inte alls ovanligt att samma grävling satt i samma fälla några dagar senare…

Gamla grävlingar kan få dåliga tänder. Förr fanns det ju sophögar på landsbygden där djuren kunde hitta något ätbart. Eftersom det här var rätt länge sedan så hade vi en sophög utanför det hus, som universitetet hyrde. Där fick vi en kväll en riktigt gammal hona. Tänderna var rejält nerslitna. Grävlingar äter det mesta – stapelfödan är daggmask, men allt som kommer i dess väg slinker ner. Skalbaggar, ägg, någon smågnagare, men även vegetabilier som bär och havre.

Nåja, denna gamla hona blev behandlad som dom andra och släpptes pigg och nyter. Nästa kväll satt hon i fällan igen….  Och den här gången var hon skitförbannad!! Spottade och fräste och tänkte inte alls låta sig skakas ur fällan. Hon klängde sig fast med allt hon hade – det gick inte att få ut henne. Så vi öppnade fällan i ena ändan och körde ner en stor formalindunk i den andra – då borde hon väl dra. Men icke!!! Hon satte tänderna i dunken. Formalinen sprutade. Nu vågade vi verkligen inte bara släppa ut henne. Men ur fällan kom hon, ner i säcken. Vi inkvarterade henne på dass under natten.

När vi kom ut på morgonen satt hon på fjölen, pigg som en mört men inte alls glad. Det blev min uppgift att ta mig in och försöka fösa ut henne lite försiktigt. Hon spottade och fräste, men gick inte till attack trots den rätt pressade situationen. Så såg hon att kusten var klar och stack som en pil. Frihet!

Det var liksom ingen idé att ha fällan vid den sophögen – högen var hennes. Men en sak är säker – grävlingar biter inte ens i dom mest extrema situationer. Riktigt trevliga faktiskt.

                               Bilder från ne.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Viktor kommer - på cykel!Ett par dagar innan skolan skulle börja igen kom Viktor till Ekeberga på cykel. ”Har du cyklat ända från byn mitt i vintern!” utropade Linas mamma. ”På stora vägen?!””Nej, jag cyklade gamla vägen...

Fyrverkeri är häftigtMärtas föräldrar kom till nyår. Då flyttade Märta till stugan. Det var lite trist, tyckte Lina. Det var så roligt att ligga och prata och fnissa på nätterna. Dom sov båda två i Linas rum. Sov och sov förresten. Första natten sov ...

Äntligen jul!På annandagen skulle Märta komma. Det var nästan så att Lina längtade mer efter det än efter julafton. Märta skulle komma med tåget, så dom skulle hämta henne i stan. Det var pirrigt! Tänk om hon inte var med eller hade gått av på fel st...

 Får jag följa med dig hem?”Ska vi åka till Ekeberga nån gång?” frågade Viktor otåligt i skolan en dag.”Ja, i vår tänkte jag,” sa fröken.Åh, inte förrän i vår! Det var ju inte ens jul än! Skulle det dröja så länge innan Viktor...

Snart är det julKattungarna började bli riktigt stora. Alla hade fått nya hem utom Gustav och Misan. Dom bodde mest i lagården, men nu när vintern kom hände det ofta att dom kom in i huset. Det satt en kattlucka i ytterdörren, så dom kunde komma och ...