Bild från Wikipedia

Nötskrikenöd i vinter. Det tycks vara ont om ekollon i år. Våra nötskrikor besöker fågelbordet, vilket aldrig tidigare har skett förut under de sju vintrar vi bott här. Har fått höra att flera fågelmatare har samma erfarenhet. Dom äter gamla äpplen, som sitter kvar på träden och verkar svultna. I vanliga fall ser vi dom  besöka våra ekar och flyga fram och tillbaka för att gömma ollon. Inte ens förra vintern, som var så sträng, besökte de fågelautomaterna. Men i år verkar dom ha det svårt. 

Så nu blir det extra mycket fårfett och jordnötter hos oss. Även nötskrikor är fåglar. Hjälp dom du också! 

Så här såg det ut i Enhörna - stället vi flyttade ifrån 2003. Först fanns inget staket, men så en sommar byggde vi det. Rött med vita spetsar, bara skruvat och med en konstruktion i sektioner. Överliggare i våg. Den vita grinden hade Carl med från Gotland. Det märkliga var känslan när det var klart - en stor stor tillfredsställelse. Inte för att det var klart, utan för att "reviret" var säkrat. Det var en mycket märklig känsla, som jag inte kan förklara. Något genetiskt? 

Staket är alltså viktigt för att på nåt sätt markera "mitt område". Titta på bilderna nedan: även i de fattiga delarna av Södertälje la man ner möda på att skapa vackra staket. Klicka på bilderna för att se dom större.

Eller här, i de lite finare kvarteren.

Men staket har inte alltid stängslat in - ibland har dom stängslat ut. Förr på landet stängslades de marker där djuren inte fick gå.

Vilka sträckor - vilket jobb att hålla dom intakta!

Nu är det eltråd som gäller. Varje vår är det nåt som ska stängslas - en syssla jag älskar. Helst vill jag vara ensam om det - en stilla vårkväll med fågelsång, skruvdragaren, vitt elband - det är härligt! 

Knasig? Kanske...

Årets första frökatalog har anlänt. Den kom faktiskt redan före nyår i år – rekordtidigt. Dom vet vad man behöver i vintermörkret, fröfirmorna. Nu sitter vi och drömmer trädgårdsdrömmar.

I Enhörna hade vi en jättefin trädgård. Vi hade planterat gammaldags rosor och jordmånen måste ha varit perfekt, för det växte något alldeles otroligt. Nybörjartur kallas det. Jenny Duval, Mme Plantier, Celeste, Mme Hardy, Charles de Mills, Mme Isaac Pereire, Lykkefund och inte minst Rosa helenae – alla trivdes och blommade överdådigt. Vilken fröjd under de veckor trädgården var ett enda hav av ljuvlig rosdoft! Det var inte lätt att skiljas från trädgården, men att anlägga en ny kändes utmanande och spännande.

Vi fick en kanonspekulant – en kvinna, som hade haft en växtbutik tillsammans med maken, som hon nu skulle skiljas ifrån. Vi pratade trädgård och växter och var så glada att ha hittat en person, som tänkte som vi. Henne ville vi ha!

Men… det visade sig att hon aldrig tagit ut lön ur firman, som stod på honom. Hon hade inget jobb, inget att falla tillbaka på och ingen egen förmögenhet. Det är ju inte så  lätt att redovisa det svarta… Banken sa nej. Hon fick inte låna.  Det gick inte.

Vi fick en köpare, som tog bort alla helenae, som växte – med distansnät!!! – mot väggen, som sågade ner en hästskoformad rosrabatt med motorsåg och som ”befriade” stället från vackra rosbågar, syrenberså och det lilla växthuset, som satt emot en södervägg. En trädgårdsmarodör med andra ord. Efter endast några år var trädgårdens ymnighet ett minne blott. Vi var förstummade – att det kunde gå så fort! Men har man sålt så har man… Jag var där och hämtade lite iris, fick en av rosbågarna och förfasades över mörkblå köksluckor till den fina ljusgula kakelugnen. Gräsmattan behandlades med mossmedel – ett helt onödigt påfund med gift i – rabattens runda kantstenar var nästan överväxta och i en rosrabatt växte nässlorna höga. Rös!!!

Den tomten vi har nu är svår – lera, mycket vatten från skogen, starkt sluttande och med en stor och livskraftig sorkpopulation, som äter det mesta. Vi har fått två Mme Plantier uppätna. Helt plötsligt faller busken och det är tomt under – inte en rot kvar. Men fan den som ger sig! Nu bygger vi på höjden. Rödmålade stora upphöjda rabatter med tjockt med tidningar under jorden. Dom ska i alla fall få jobba hårt, dom små sorkmonstren. Vilda planer – det har tagit tid att hitta formen, men nu planerar vi. Det blir terrasserat i falurött. Pioner, rosor, stjärnflocka, akleja, malvor, riddarsporrar och rutor av olika slag – listan kan göras lång på älsklingar vi vill ha. Även framför växthuset ska det terrasseras. Vilda ljuva planer - trädgårdsdrömmarnas tid är kommen!

Tack för katalogen, Lindbloms frö – vår beställning är på gång…