Innan vi köpte gården och resor blev omöjliga på grund av alla djuren var vi i Costa Rica. Det var en på många sett en häftig resa. En utflykt gick till Tortugero, ett djungelområde på östra sidan vid Karibiska havet med massor av kanaler. En morgon for vi med båt in i kanalsystemet. Risk för regn, så man var utrustad med gul cape. 

Så kom regnet - stora droppar, alldeles varma!! Det var helt fantastiskt med alla djungelljud och detta varma regn - vi lät det bara skölja våra ansikten och njöt. 

Resan började för övrigt med att vårt bagage kom bort sig. Då inser man att man klarar sig rätt bra med lite... Vi for runt i en liten grupp med ett par från Frankrike och ett par från Canada. Språket var franska med andra ord. Som tur var pratade guiden både franska och engelska med bravur och efter ett tag kom den mycket sällan använda skolfranskan tillbaka. Man fattade vad de andra pratade om och när jag svarade på franska första gången blev det alldeles tyst i den lilla bussen. Dom fattade att vi förstod.... Det är ju egentligen konstigt att folk från Frankrike inte talar engelska, men det gjorde inte dom här. Inte kvinnan från Canada heller. 

Jag hade frågat efter en guide med lite fågelkunskaper och döm om vår förvåning när guiden visade sig vara en av landets verkliga höjdare på området. Vi skådade fågel hela resan! Lite förvånande för dom andra kanske, men dom höll god min och Costa Rica är ju ett land där naturen är grejen. Vi mötte många grupper från USA, som var där bara för att skåda fågel. Massor av fina fåglar!

Om vi nån gång får möjlighet att resa igen - fan tro´t - så skulle fågelskådarresor vara lockande. Numer organiseras sådana av Avifauna - en del med hårdskådning, andra med lugnare tempo och tid för lite kultur också. 

Att skåda fågel utomlands har en speciell tjusning - allt man ser är nytt, även deras skator känns exotiska. Kollibrier är alltid fantastiska att se. Vill se flera!