Vi har en fin dunge i en av hästhagarna. Det finns en del stora träd i den - en ek och en bok till exempel - men mest är det unga aspar. På vissa ställen var det riktigt tätt av sly för sex år sedan, då vi började ha hästar här. Vad göra - slya? Jobbigt!

Så mötte jag en kompis, som hade haft samma problem och fått rådet att låta det hela sköta sig själv. Hon påstod att de små skulle konkurreras ut av de stora och efterhand skulle dungen bestå av färre och större aspar. Värt att försöka - dessutom talade det hela till latmasken i mig.

Och det fungerar utmärkt! Skillnaden syns år från år. Dessutom hjälper hästarna till att vräka ikull de små, som inte klarar konkurrensen. Jag drar också mitt strå till stacken och bryter ned de döda. Dungen blir finare och finare hela tiden.

Jag gillar verkligen dungen - den är fin alla årets månader.

Dessutom skönt att kunna jobba med naturen istället för mot!