Jag tänker skriva lite om stan vi bor i - eller snarare utanför - Katrineholm.

Här föddes min mamma år 1917 och här växte hon upp. Jag hörde mycket om Katrineholm och dess omgivning i min barndom, men vi besökte aldrig stan. Inga nära släktingar fanns kvar.

När min mamma levde här var stan en småstad och det är den fortfarande. I hela kommunen med ett stort omland bor bara drygt 32 000 personer. 

Katrineholm fanns inte före järnvägen. Den västra stambanan byggdes på 1860-talet. Man diskuterade mycket var sträckningen skulle gå - själva centrum i bygden låg betydligt längre söderut än idag, men terrängen var besvärligare där.

År 1862 invigdes järnvägen med pompa och ståt. Staden Katrineholm hade skapats och växte runt den nya kommunikationsleden. 

Nu växte industrier upp precis vid järnvägen. Även idag finns industrikomplex kvar mitt i småstan - bara ett stenkast från stora torget. Här fanns en träindustri, som kom att dominera Katrineholm under lång tid, men även Grönqvists mekaniska verkstad låg centralt och bolmade föroreningar över den nya orten. Katrineholms omland dominerades och domineras av stora herrgårdar och många som tidigare tjänat som drängar sökte sig nu till det moderna samhällets nya arbeten. Någon rening fanns ju inte i verkstäderna så många fick sin hälsa förstörd i osunda miljöer. Katrineholm har ända in i modern tid dominerats av tung industri - en sorts bruksort.  

Fortsättning i morgon.