När jag satt i riksdagen fick jag möjlighet att se världen på ett sätt jag inte gjort tidigare. Djur och brist på pengar har alltid satt käppar i hjulet.

Utskotten gör en resa per mandatperiod på det som kallas ledamöternas utbildningspengar – en inom Europa varannan mandatperiod och en utom Europa varannan. I riksdagen var miljö- och jordbruksutskottet mitt fögderi, men eftersom mitt parti var litet satt jag också som ersättare i finansutskottet. Under den mandatperioden skulle finansutskottet på stor resa och man valde Kina.

Nu var det så att vår ordinarie ledamot bodde i Skåne och var i Stockholm i veckorna, så en resa precis efter nyår på den lediga tiden var inte precis nåt hustrun var speciellt förtjust i. Så en dag fick jag ett telefonsamtal där jag frågades om jag inte möjligen skulle kunna tänka mig att åka M:s ställe. Konsulterade maken, som absolut tyckte att jag ”möjligen” borde kunna tänka mig det. Jippi!

Resor av den här sorten är mycket sitta på samtal med dignitärer av olika slag, men det finns även kulturinslag och lite ledig tid – kvällar och helger och så. Det här var före det stora ekonomiska språnget i Kina, så vi hann tex se det sista riktigt gamla kvarteret i Peking innan det jämnades med marken. Våra värdar var bara besvärade och såg inte alls det kulturhistoriskt intressanta. För dom var det bara en bild av fattig-Kina. Precis samma inställning som var skälet till rivningen av många svenska städer. Här rev man bort lössen och utedassen, som jag hörde en gammal sosse säga en gång. Fattigdomen var inget att spara!

I alla fall – en dag flanerade vi några stycken i det inre av Peking när jag fick se en stor affisch – eller egentligen två, en på varje sida om en entré. Så vacker!!

- ÅÅ, kan vi inte gå hit i kväll när dom stängt? Jag vill ha en sån..

Mitt sällskap, en rekorderlig sossetant svarade:

- Om du tänker stjäla den kan du lika gärna göra det nu!!

Så då gjorde jag det…

Behöver jag säga att ett antal kineser storglodde på denna fräcka vita kvinna, som försiktigt lossade affischen från väggen, rullade ihop den och gick? Det kunde kanske blivit lite pinsamt, om jag på något sätt haffats… riksdagsledamot och allt….

Affischen hanterades med största omsorg på alla flyg – fick åka i garderob och skyddade utrymmen och kom till Sverige helt oskadd – lite bucklig bara. Den finns nu inom guldram i vardagsrummet. Jag är lika förtjust i bilden då som nu. Brukar säga, att om jag blir så gammal att jag hamnar på hemmet en dag så ska den tavlan absolut med! Har ingen aning om vad det står på den – kanske någon vet?

Men årtalet syns – år 2000 var det. Min fina bild!! 

PS. Fotot ger den inte riktigt rättvisa. Det vita blir liksom inte riktigt vitt runt bilden - kan inte få till den bättre.