Äntligen maj efter en tuff vinter - en riktigt hemska vinter faktiskt. I och för sig vacker med ren vit snö - men så mycket! Och vilken kyla! Trots elvärmare i ledningarna frös vattnet till stallet två gånger - det har aldrig hänt tidigare. Vårt växthus rasade under snötyngden. 

Men nu är det maj - härligt! Björkarna har små musöron, gullvivorna börjar slå ut och gräset växer så det knakar. På något underligt sätt försvinner vintern - ner i minnesarkivet. Nu ska vi leva och njuta av nuet!

Igår släppte vi ner våra fölmärrar på en liten inäga - stor lycka! Gamla Spes sprang så man nästan blev orolig. Det hö vi frestar med på morgonen är inte så intressant längre. Kanske är det också så att både Spes och Garún börjar få svårt att få plats med hö i sina stora fölmagar. Dom får alltmer kraftfoder - speciellt Garún kan göra nästan vad som helst för lite havre. 

Bifogar även en bild på ett litet demonstrationståg från gamla Södertälje. Kanske inte första maj-tåg, men bilden är lite kul. Kanske någon sorts militärtåg.