Bild Wikipedia

Lettland är – eller snart ”var ”– ett paradis för biologisk mångfald. Jag har tidigare berättat om landet här på bloggen – en stor population av svart stork finns här och när jag besökte landet 1993 såg vi blåkråka.

Skälet till den stora biologiska mångfalden, som inte bara innehåller massor av arter utan också många individer av allting, är naturligtvis att den ursprungliga miljön finns – eller fanns - bevarad. Dessutom var Lettland stora fiskexportörer till Sovjet och här finns massor av fiskdammar. Jag minns ett tillfälle då en havsörn flög in över en damm och hundratals änder lyfte – mäktigt. Vi såg inte bara svarta storkar i våtmarkerna – svarttärnor, vitvingade tärnor och dubbelbeckasin sågs och hördes. Massor av änder och massor sångare i vassarna.

Men de orörda skogarna med sin mångfald av träd – olika sort och i olika åldrar – gav också en förutsättning för en mängd fåglar. Som de sjöng! Lundsångare, mindre flugsnappare, gärdsmygar och allt man kan tänka sig. I mängder! Jag trodde att kungsfiskare var en kräsen typ, men inte här – den fanns i alla biotoper, till och med i diken i odlingslandskap. Vi lite äldre i gruppen fick de-ja-vu-upplevelse. Det var ju så här det var och lät i Sverige förr – i vår barndom!

Men nu hotas denna mångfald.  Jag följer den engelska sändningen av Al Jazeera för att få veta vad som händer i Egypten och helt plötsligt kommer ett reportage om Lettland. Reportaget berättar att skogarna kallhuggs nu. Efterfrågan på trä för såväl snickerier som till pappersbruk är stor och England tar ca hälften av allt som fälls. Man får följa en forskare, som visar kallhyggen i naturreservat – bara skövlat! Inget kvar. Myndigheterna ligger ohjälpligt efter och en skövlad biotop kan ju inte återställas annat än på mycket lång tid. Förlorat är förlorat. Den svarta storken riskeras liksom massor av andra arter.

Så nu sker det i gamla Östeuropa det som skett här och i  andra länder i västra Europa. Urskogarna fälls och ersätts av likåldriga virkesplantage. Arter som svart stork, som kräver en skog med riktigt gamla träd, har inte en chans. Arter som kräver död ved har inte en chans. Arter som lever på insekter, som lever av död ved, har inte en chans. Hela näringsvävar störs och förstörs. Arter försvinner och antalet individer av de som finns kvar minskar. Det sjunger inte som förr om våren. Jag minns slutet av 50 – början av 60-talet. Skillnaden är oerhörd – på så kort tid. Denna relativt lilla förändringen år efter år märks ju inte så mycket. Men ser man en film från 50-talet så HÖR man skillnaden. Det är förfärligt – så här fort går det bara när människan kommer in. Och även arter i jordbrukslandskapet som lärkor och tofsvipor minskar dramatiskt.

Jag är glad att jag fick uppleva Lettland och dess mångfald innan det är för sent – för det är det snart. Det finns en videokamera vid ett bo i Lettland. Förra året häckade inte storken, men 2009 fanns ungar i boet. Jag hade turen att få se en svart stork på besök i boet förra året, men den stannade inte. Undrar om biotopen är skövlad i år.

Människans girighet gör inte mänskligheten rikare – snarare fattigare. Mycket fattigare.