Jag ska berätta lite om en soldat i släkten. Han föddes som Pehr Ersson år 1772 i Wästra Wingåker i Södermanland. Han var min mormors farmors farfar.

Västra Vingåker var en socken dominerad av bönder – inte några få stora herrgårdar som andra socknar i Sörmland. Fattigt! I den här socknen kom både vaccination mot smittkoppor och skola för allmänhetens barn igång senare än i grannsocknen Östra Wingåker. Fler spädbarn verkar dö och nöden verkar större. Det är i Västra Vingåker centralorten Vingåker ligger.

Pehrs far Erik är skomakare i Arfwidsstugan i Wiks rote precis utanför själva Vingåker – eller kanske kallades det kyrkbyn på den tiden. Eriks morfar hette Arfwid och både han och  Eriks far var skomakare – 3 generationer samma yrke på samma plats. Förmodar att det var han som byggde torpet.

Men Pehr väljer en annan bana - han tar värvning år 1791 och flyttar till Wiks soldattorp – han blir dragon. I och med kontraktet kunde han och Brita Larsdotter gifta sig samma år. Brita är soldatbarn från socknen. Hennes far stupade på Åland 1790. Eftersom soldater ofta tar namn efter roten eller torpet blir Pehr dragonen Pehr Wik i Wiks rote. Pehr kommer att tjäna kronan i 35 år och bevista 6 krig (!). Soldatänkan, Britas mamma, inhyses.

Det är inte ovanligt att man flyttar mellan soldattorpen. Soldaten skulle ju försörja sig på det lilla torpet och man får förmoda att förutsättningarna för det var bättre på vissa ställen än på andra. Dessutom kunde rotebönderna vara mer eller mindre snåla – på vissa ställen fick soldaten verkligen strida för att få det han skulle ha i form av underhåll osv. År 1806 flyttar familjen till Östra Vingåker och soldattorpet Skirsnäs. Östra Vingåker söder om Katrineholm är en socken helt dominerad av några stora gods – Claestorp och Beckershov i södra delen där Skirsnäs ligger. Kanske var förhållandena från roten bättre här. Godsen månade om ”sitt” folk och soldathustrun kanske kunde tjäna lite extra genom jobb på godset periodvis. Soldattorpet finns kvar.

Här bli Pehr soldat Pehr Sten med soldatnummer 2. Soldaterna brukade heta Sten på det här torpet. Den soldaten, som tidigare tjänstgjort i roten, får avsked. Noteringar säger att han har dåliga ben och skickas hem från Pommern. Inte nådigt – det gällde att hålla sig frisk och rask… Roten hade 3 månader på sig att ersätta den förre soldaten, annars kan man få böta till staten.

Det var inte ovanligt att soldattorpen var fulla med ungar – Pehr och Brita fick 6 barn, som samtliga når vuxen ålder. Men ingen av sönerna blir soldat.

Pehr blir gratialist år 1826, 54 år gammal. Runt 50 brukar vara åldern då man slutar som soldat – det slet väl med alla marscher. Man får bo kvar som inhysingar på soldattorpet – det var brukligt om roten var generös. Och så en liten pension från staten, men det krävdes nog att man odlade lite själv för att klara sig. Enligt noteringarna i Södermanlands läns soldatbok har han ”Tjänt väl. Bevistat alla fälttåg”. Man kan också läsa att han är 1.68 lång. Dottern Kerstin flyttar hem till Skirsnäs år 1834, får en oäkta dotter och stannar kvar till föräldrarnas död. Båda dör år 1845, hon i slutet av oktober och han i början av december, båda 72 år gamla.